Förbjuden kärlek

Egeria hade inte sovit på hela natten, blek och stirrandes satt hon i fönstret för att vänta på soluppgången och den nya dagen. Hon var redan påklädd och önskade bara att hon slapp sitta där ensam hon avskydde tankarna och minerna.

Isis öppnade dörren och utanför stod en av adelsmännen och hon stirrade på honom.
"Jag hoppas det är viktigt" sa Isis vasst och mannen klev in i rummet. "Ja kom in bara" muttrade Isis och stängde dörren.
"Är ni ensam?" frågade mannen som hette David och hon nickade. "Jag måste berätta något för er"
"Ja prata på då för jag har inte hela dagen på mig" sa Isis trött.

Hon såg solen stiga bortom bergen, det var bländande vackert på det snötäckta landskapet. Fönstren var isiga så hon fick andas på dem för att hon skulle se det klarare, snart kunde hon gå till Isis.

Isis satte sig ner framför brasan och fingrade på kniven i armen och såg på David som satte sig ner.
"De andra tänker se till att de blir kung" sa han och Isis höjde ett ögonbryn.
"Och det tänker inte du göra?" frågade hon och han log.
"Klart jag tänker, men jag tänker inte tvinga dig till något" sa David och Isis skrattade.
"Vad vänligt av dig, du är en riktig gentleman" sa hon och reste sig upp och gick fram till fönstret. Solen höll på att gå upp.
"Du borde ta det här allvarligt" sa David och Isis såg på honom.
"Jag tar det här allvarligt, det är ingen lek jag leker!" sa hon vasst och han tittade på henne.
"Du vet vem som är den kommande kungen" sa han och Isis skakade på huvudet.
"Hade jag vetat det hade jag redan gjort något åt det. Hade det varit nån av dem jag inte gillade hade jag lämnat landet. Det finns inte direkt något som håller mig kvar här" sa hon och David gick fram till henne.
"Är jag så dålig att du inte kan tänka dig att stanna här för min skull om jag ber dig?" frågade han och Isis tittade på honom.

Egeria hade befunnit sig utanför Isis dörr under samtalet, seriöst, hade han inte hört talas om att även väggar har öron? Eller hur nu ordspråket lydde.
Sedan knackade hon, hon var ändå där för Isis skull och hon gillade inte den där mannen, eller någon annan heller för den delen och han skulle inte få lägga tassarna på Isis.

Isis hann inte svara innan det knackade, hon log emot mannen.
"Ni engelsmän är alla lika dana. Ni tror alla att vi kvinnor kan köpslås. Ni tror vi behöver ert beskydd, att ni skall befalla över oss. Må hända att det är så här i ert land, men därifrån jag kommer klarar vi kvinnor att ta hand om oss själva" sa hon och öppnade dörren "god morgon Egeria" sa hon och log emot sin vän och såg sedan på David.
"Farväl" sa hon och visade honom ut.

"God morgon kära du." log Egeria med ett mycket roat utryck i ansiktet och följde den förargade David med blicken, "Stackarn, var du elak mot honom? Sårade du hans manlighet?" sa Egeria ytterst roat och stängde dörren om dem.

"Nog sårade hon hans stolthet och manlighet" sa Fai och öppnade bokhyllan.
"Har ingen lärt dig att det är oartigt att tjuvlyssna?" frågade Isis och såg på Fai som log.
"Har ingen lärt dig att det är oartigt att tvinga in folk i hemligarum?" frågade Fai och Isis log.
"Jag minns inte att jag tvingade dig" sa hon bara och log. Isis vände sig om mot Egeria och log.
"Men David gav mig en ide." sa hon och såg på sin vän. "Jag kan inte charma honom, jag kan inte charma någon av dem för då kommer de tro att jag valt sida. Men jag har en tjänst att be dig om Egeria" sa hon försiktigt, hon ville inte att hennes vän skulle bli arg på henne. "Du skulle kunna charma dem och få reda på mer information, men det är endast om du vill?"

Egeria ser på henne, "Jag på adelsmän?" sa hon smått chockat, "Men jag kan inte charma, alltså det jag menar finns det inte bara en sak de vill ha ut av tjänstekvinnor? Och just det tänker jag inte göra." sa Egeria med bestämd röst, hon gick inte i säng med någon av dem, ja om hon då inte själv ville det. Men de var adelsmän, hur hade Isis tänkt?

Isis skrattade vänligt.
"Om man lär känna dem vill de alla ha någon att hålla i handen och prata med, man måste bara komma förbi det" sa hon leende. "Om du framstår som en vän så kommer de snart prata med dig utan att oroa sig för att du skall berätta för någon" sa Isis och log emot henne "Man pratar med tjänstefolket om lättare saker i början och sedan djupare saker, se bara hur vi blev vänner. Hur jag och Fai lärde känna varandra" sa hon leende.