Narnia

"Vart tog ni vägen?", sade Wren misstänksamt. Andrew hade länge misstänkt att Wren visste att han gillade Sam. Wren var nämligen väldigt smart för att bara vara 7 år.
"Det blev lite problem här. Fredsväktarna fick reda på att Sam inte.. riktigt är en av sjuans invånare", säger han, men med en mycket lägre röst när han sade det sista.

"Mitt hår vet du." säger Sam och pekar på det eldröda håret och ser beklagande på familjen, "Jag beklagar Johanna." sa hon sorgset till dem, och det gjorde hon verkligen, även om hon och Johanna inte kom särskilt bra överens så gillade Sam ändå henne.

De nickar bara. De säger inget mer om Johanna. De vet väl antagligen att både Andrew och Sam inte hade velat att Johanna skulle åka. En bil åkte ifrån den gråa byggnaden, emot tågstationen. Andrew visste vilka det var i den bilen, och Johanna var en utav dem.

De följer efter Mason familjen in i deras stuga som nu verkade ordentligt tom efter att Johanna lämnat dem och farit till huvudstaden och spelen.

Andrew hade aldrig sett Masons så nedstämda. Inte ens igår då de tekniskt sett visste att Johanna skulle försvinna under morgondagen. Wren gick ut nästan direkt igen, men han gick bara och satte sig en bit ifrån huset för att få vara ifred. Andrew visste att Johanna hade lovat att lära honom hur man kastade och hanterade yxor.

"Du borde kanske prata med honom." säger Sam till Andrew när Wren har varit ute oroande länge. Sam börjar sätta igång elden i spisen för att ge dem något varmt att dricka. Hon kunde bara hon ville även om laga mat var något hon sällan ägna sig åt och hon hade aldrig tänt en eld.

Andrew nickade. Wren hade varit ute, suttit orörlig och stirrat rakt fram, alldeles för länge. Hans rygg gör säkert ont för tillfället, var det första Andrew tänkte när han gick ut ur stugan och emot Wren.

"Bra." mumlade Sam och fixade med elden för att få glöd på det hela så hon skulle kunna värma vatten till te, till något lugnande, hon hade läst vilka örter man skulle kunna använda för att få dem alla lugna och sömniga, få dem glömma för tillfället till nästa dag.

Det var nästan som om Wren visste att det skulle vara Andrew som skulle komma bort till honom. För det första Wren sa var: "Nu kommer jag snart också få veta hur det är med en död syster." Det var inte riktigt det första Andrew tänkte på när han funderat på vad Wren hade kunnat tänkas säga till honom när han kom dit. Men det var som om orden slagit honom i magen. Det var första gången på veckor som han ens tänkt på sin gamla familj. Men sedan så skakar han på huvudet emot Wren.
"Hon är inte död ännu, du vet. Din syster har en chans", säger Andrew. Han ville berätta för Wren om att Johanna skulle vinna. Men han och Sam hade kommit överens om att inte säga något.

Sam ordnar i köket, Johannas föräldrar sitter som förstenade vid köksbordet, de reagerar inte på något. Sam bäddar upp sängarna till dem och sopar golvet medans hon låter örterna dra i vattnet. Hon ger dem varsin kopp te och leder dem sedan till deras bädd. Det lugnade i teet gör verkan och snart sover det. Hon lägger glöd i spisen så den skall hålla värmen hela natten, häller upp te till henne, Andrew och Wren och börjar diska det som skall diskas. Sedan sticker hon ut huvet i dörröppningen och ropar till sig dem, "Bäst att ni kommer in nu." säger hon tyst för att inte väcka de vuxna.