We are left, they disappeared. (Rollspel)

((Oki ^^))


Ebba vaknade i den mörkgröna soffan som var väldigt gammal, men det ända stället hon kom på som hon kunde sova i. Hon vaknade och tittade på sitt armbandsur.
"kvart över fyra?!" frågade hon sig själv och suckade. Då kom hon på hennes, vad ska man kalla det, syn som hon såg dagen innan. Ingen får ha gjort illa sig.

Nikki log lättat "det kanske funkad,e jag kanske kan hålla mardrömmar borta" skrattade han varmt och strök Thomas över kinden "är du jätte pigg eller skall vi försöka somna om?" frågade han vänlgit

"Troligen" svarar Thomas med ett större och bredare leende. "Jag tror inte jag kan somna om, men du kan göra det om du vill. Jag skyddar dig som sagt" säger han lågt och rör sin hand fram och tillbaka över Nikkis rygg.

"Det kanske kan bli mitt nya yrke, jag jagar iväg drömmar" skrattade Nikki och log sen "är det okej för dig då? jag menar jag kan vara vaken om du vill?" sa han och log lite "nja jag vet inte om jag som sagt behöver skyddas från några drömmar" sa han leende

Thomas lägger sin lediga hand under sin kind och nickar sedan. "Jadå, sov på du" säger han lågt och kysser honom godnatt igen.
"Det finns andra hemskheter än drömmar vet du" skrattar han.

(Death Note, nice bild xD fast Ryuk är bäst )

Nikki sluter ögonen och nickar till svar "mm jag vet" sa han och tänkte på sig själv, han var nog egentligen sin största fiende, inga drömmar, inga andra människor, utan Nikki själv. han somnade i en halv orolig sömn

(I know, syrrans bild xD Har inte fått läsa mer än någon sida innan hon lade ner alla mangapocketar i källaren så att ajg inte hittar de. Hon gjorde det när hon åkte iväg i Januari )

Thomas ligger och bara tittar på när Nikki sover. Det underhöll honom eftersom han såg så liten ut då och han kunde inte annat än le drömmande. Vid det här laget borde hans ansikte vara helt trött efter allt leende.

(asså du kan ju se animen på internet för de är exakt lika dana )

Nikki vred på sig och försökte få sin mor ut ur huvudet, han hatade drömmarna där han dödade henne. det var inte hans fel att han dog men det kändes så och efter allas blickar blev det bara värre. han vaknade med ett ryck och satte sig upp och kände tårarna rinna och han dolde ansiktet i händerna

(yey, ska leta upp den då när jag får den andra datorn. Här finns varken ljud och den är as seg )

Thomas leende ansikte ändras till besvärat och oroligt då Nikki vrider och vänder på sig. Han försöker hålla stilla honom och tillslut vaknar han och sätter sig upp. "Det var bara en dröm" tröstar han och sätter sig bredvid Nikki och kramar honom. "I am here" säger han tystare.

(Ja gör det :p jag kan ju rekomendera den på Japanska, men den finns på engelska med xd)

Nikki slänger sig runt halsen på Tom och han kan inte hindra tårarna, han kände sig så skamsen, det var som Tom sagt bara en dröm, det var inte ens verkligt, varför blev han då alltid så skärrad? han såg på armarna som åkt upp, han funderade på om han faktiskt skulle ursäkta sig och gå på toaletten och skära sig, det brukade få honom att glömma smärtan från drömmarna