Ny genaration, nya känslor

Haha! Vem vet! Alferna kanske lägger i nån mysko grej i maten... Som dte finns en kycklingsoppa på min skola som jag alltid blir så fnittrig och flummig av på kvällen... xD
Och jag visste inte heller vad som skulle hända i kapitlet, så för att de skulle bli pigga kanske de tog nåt på trolldryckslektionen och sånt... xD

Får ni kycklingsoppa i skolan varje dag eller?

Nej... Men ganska ofta och då blir jag helt galen! Liksom jag är galen i vanliga fall, men då blir jag VERKLIGEN galen när jag äter den xD Hur så? ^^

SUPERBRA!!!!

Öhm.......... Hej?
Ehe... Det var ett tag sedan ^^ Ni har säkert slutat bevaka eller nåt på grund av min hemska uppdatering, men... Ja... Mycket har hänt! Jag palla inte skriva riktigt här och nu, men om ni verkligen vill veta få ni uggla mig
Och hoppas verkligen ni kan ta emot min ursäkt! Men det har verkligen inte varit meningen att det skulle ta såhär lång tid innan nästa kapitel osv... Jag är världens hemskatse författare känns det som nu...
FÖRLÅT!!!!!!!!!!!
Men här är i alla fall ett kapitel!!!!!!!! Och ni är bäst om ni har orkat vänta så länge också xD ♥


Kapitel: 77
När James höll på att försöka finna Rose så kom han på en sak... Han kom på anledning till varför alla tjejerna han är kompis med eller nåt har sånt konstigt humör, de har ju liksom PMS!
James log nöjt åt sig själv. Fy sjutton vad smart han var som kunde komma på det där! Det är inte alls så många killar som förstår sig på tjejer så bra som han, minsann! Han förstår sig på tjejer på ett annat sätt och har alltid gjort, det är nog för han är så populär bland dom...!
James började tänka på vad Rose var istället och när han kom på att han kunde leta på Biblioteket såg han henne vid ögonvrån. Han vände sig hastig om och såg hennes röda hår försvinna nerför några trappor. Han började gå samma håll som henne.
James var lite oroad när han gick där i trapporna, för tänk om Rose var riktigt ledsen och... Usch! Inte kul att ha en kusin som är ledsen och kan förstöra ens hela jullov på grund av sin sorg och deras släktband. Tillslut kom han ikapp henne. Hon hade stannat och stod och pratade med någon vars ansikte James inte kunde se på grund av att Rose rödflammiga hår täckte det ansiktet ur denna vinkeln.
James kom fram till Rose blundade och började ta till orda.
”Rose! Sorry, jag menade inte att...!” Han tystnade när han såg vem hon pratade med. Det var Neville Longbottom. ”Oh... Hej, Nevil.. Öh... Professor Longbottom!”
”Oh, hejsan James Potter!” sa Neville och log vänligt. ”Vad står på? Har ni två bråkat? Det var inte kul att höra! Fast man kanske inte kommer överens helt och hållet ska man inte bråka, det förstår ni väl? Och om det blir för stora och allvarliga bråk måste jag faktiskt ta bort några poäng från Gryffindor, för bråk ska inte finnas på denna skolan och...”
”Ja, vi förstår Professorn! Men det är bara ett lite smågräl, du vet... Kusiner emellan...” sa James lite genant.
”Jaha, men då kan de kanske avvakta innan ni reder ut det, Mr Potter? Miss Weasley och jag höll på att diskutera Kärlplantan...” sa Neville och visade upp en liten skrumpen planta han höll i handen.
”Jaha, öh... Ursäkta mig då...!” sa James, röd om kinderna. ”Öh, men då väntar jag på dig då, Rose!”
Han gick och satte sig på en bänk och började vänta.

Li satt i den blå fåtöljen i uppehållsrummet. Hon var den enda därinne. Alla hade lektioner, även hon, fast hon var inte där, vilket hon inte kunde förstå... Men då hon var på väg till växthuset så ville inte hennes ben bära henne. Hon kunde inte förmå sig att gå dit. Alla hennes vänner hade fortsatt att gå, hon försökte men när hon väl lyckades ta ett steg så började hennes hjärta slå snabbare, hon blev kallsvettig och fick panik. Hon hade känt sig upptryckt i ett hörn och ingen väg ut. Så det enda hon kunde tillslut förmå sig att göra var att gå nån annanstans och det fick bli uppehållsrummet...
Li har aldrig skolkat från nån lektion innan. Det enda nära skolket hon kommit är då början av denna terminen då hon var hemma, men det var ju för hennes mammas skull och så vidare. Så nu satt alltså Li i fåtöljen i Ravenclaws uppehållsrum och hade dåligt samvete och den panikslagna klaustrofobiska-känslan i kroppen.
Tårar trillade nerför hennes kind. Vad skulle hon göra? Det är inte friskt att må såhär helt plötsligt! Nåt måste ha hänt...
Li reste sig ur fåtöljen och gick mot fönstret. Hon tittade ut på, den nu snötäckta, skogen. Hon såg röken komma ur skorstenen på professor Hagrids stuga. Hon såg också att professor Hagrid verkade ha lektion med några elever som stod och frös medan han pratade och pekade på skogen. Undra vilka det var han undervisade just nu...
Li lutade sig lite mer åt höger för att kunna se bättre och då såg hon att det var Gryffindor och Slytherin som var eleverna till Hagrid under denna lektion, men hon såg inte vilken årskurs de tillhörde, för hon kände inte igen någon av dom...
Hon vände sig om och tänkte gå och sätta sig igen då hon såg ett välbekant ansikte träda fram. Det var Scorpiuss Malfoy. Han hade tydligen i smyg kastat snöboll på en Gryffindorare och börjat springa bakåt, närmare slottet och då hade Li fått se hans ansikte. Hans bleka ansikte hade nu rosa kinder på grund av kylan och också av att han blivit generad då Hagrid upptäckt det han gjorde.
Den stackars Gryffindoraren la handen försiktigt på bakhuvudet där snöbollen hade träffat. Gryffindoraren vände sitt ansikte mot Scorpius och då såg Li att det var Albus.
Hon log när hon såg hans lite generade ansiktsuttryck. Han var så söt när han inte riktigt visste var han skulle ta vägen och då såg bortkommen ut. Det var en av de saker Li gillade med Albus. Han var inte som alla andra killar, inte så där idiotiskt manlig och allt... Han kunde väl av vissa betecknas som en ”tönt”, men det var det som var det gulliga med honom!
Li suckade och vände sig sedan om och tittade in i den öppna spisen. Brasans lågor var svaga. De var alltid så på dagen, men ju lägre ner solen var på himlen, desto starkare blev brasan, en rolig liten grej här i Ravenclaws uppehållsrum tyckte de flesta. Li tyckte också det, i början, men nu var det mest tröttsamt.
Fast hon inte var så fascinerad av brasan så gick hon ändå och satte sig framför spisen. Hon tittade in i brasan som verkade ha lite starkare ljus nu. Hon förstod det inte varför, men hon drogs till elden. Hon ville känna den...
Hon drog sin hand närmare den och rätt som det var hade hon sin hand i brasan. Först så kändes det skönt. Som om alla hennes smärtor rann av henne och brann upp, men sedan kom smärtan från elden. Li försökte dra tillbaka handen, men det gick inte. Hon fick panik och tårar började falla nerför hennes kinder. Hon fick inte loss sin hand och hon började känna sig instängd igen.
Tillslut när hon hade använt all sin kraft fick hon loss handen och hon rusade in till toaletten. Hon började genast skölja handen med kallt vatten.
Li tog djupa andetag för att samla sig. Vad höll på att hända med henne? Det här brukade aldrig hända henne...
Hon tittade upp från handen och såg sig själv i spegeln. En väldigt söt asiatiskt tjej, med rödsprängda ögon och mörkt hår som var lite smått spretigt. En tjej som var smart och talangfull, med en pojkvän hon älskade och som älskade henne tillbaka... Vad kan vara fel? Vad är det som får henne att plötsligt känna sig instängd och vilja bränna sig själv?
Li tittade ner på sin hand igen. Nu hade hon ingen känsel efter att har kylt ner den så länge. Försiktigt stängde hon av kranen och tittade ner på sin hand. Den var lite lätt röd, men det var ingen stor fara med den verkade det som... Hon gick till handdukarna och torkade handen. När den tillslut var torr började hon gå mot dörren då hon fick syn på en sak... En nagelsax...
Li hann knappt tänka förrän hon hade greppat tag om den och kört in den i armen... Blod började sippra ur hålet i armen. Li kastade förskräckt iväg saxen och tittade storögt på den röda vätskan som kom från hennes ådror.
Smärtan började ila i armen och Li började gråta igen. Varför gjorde hon såhär!?
Med den ena handen tryckandes mot armen som höll på att förlora blod, så sprang hon till fönstret i uppehållsrummet igen. Hon behövde luft...
Li öppnade fönstret och tog många och långa djupa andetag. Hon tittade ner och såg att Gryffindor och Slytherin fortfarande hade lektion i Skötsel Och Vård Av Magiska Djur. Hon kände att hon behövde nån att prata med... Hon behövde Albus...

AWSOME!!!!!, nu blir man lite nyfiken på vad som har hänt

Jättebra! Jag älskar att du skriver så långa kapitel :3

Supperbra kapitel
Stakars Li, undra vad som är med hennne?

SUPERBRA!!! Vad händer med Li?

Jätteawesomeeeeee :3