Hogwarts yngre dödsätares kärleks historia

JÄttebra!

Öhhö...
Antagligen är jag lite trög eller s har jag hoppat över en del men...
Har Draco och Hermione gjort slut???
Bra förästen!!!

Du har antagligen missat en del, för jaa, dom har breakat

Okej

Mer snälla!! såååå hemskt bra!

Jätte bra :3 ^^

ja visst är den

Här är ett nytt kapitel Hoppas ni gillar det

Kapitel 36


Hermione


”Vad dum jag har varit!” utbrast plötsligt Harry och slog sig för pannan. ” Alla de där eleverna som är med Malfoy hela tiden…” Hermione ryckte till vid ljudet av hans namn och hjärtat började att slå okontrollerat. Tankarna började cirkulera. Flera andra elever? Vadå? Vilka?
”…Crabbe och Goyle som använder polyjuice-elixir…” Harry röst trängde sig in i Hermiones förvirrade tankar och hjärtat började slå normala och jämna slag igen.
”…och eftersom Malfoy visat sitt märke för dem, vågar de antagligen inte gör…”
”Märket som vi inte ens vet om han har!” utbrast Hermione som ett automatiskt försvar till Draco. Malfoy, rättade hon sig självt irriterat i tankarna.
”Vi får väl se” sade Harry självsäkert. ”Och jag ska försöka ta mg in i Vid-Beho…”
”Okej Harry, för att du ska överhuvudtaget skulle kunna ta dig in i Vid-Behov-Rummet måste du veta vad…Malfoy gör där inne. Så lycka till med att komma in där. ” Hermione reste sig upp. Hon var faktiskt lite irriterad och nervös över om de märkt pausen när hon sade ’Malfoy’, men de verkade ha inte märkt något.
”Förresten” fortsatte hon och hissade upp väskan på axeln. ”så borde du försöka få tag i Snigelhorns minne. God natt.”
Väl uppe i flickornas sovsal, satt Parvati och Lavender på Parvatis säng och bläddrade i någon tjejtidning. De blev genast tysta när Hermione steg in och den tryckande pinsamma tystnaden uppstod. Det var tydligt att de hade pratat om henne.
”Hej” sade Hermione trevande.
Parvati sprack upp i ett leende.
”Hej Hermione” sade hon.
Lavender verkade försöka sig på ett leende som bara blev stelt och falskt. Hon sade inget heller.
”Öhum… jag går bara in på toaletten” sade Hermione och kastade samtidigt väskan på sängen. Hon gick det snabbaste hon kunde till toaletten och låste dörren.
”Muffliato” viskade hon och riktade staven mot toalettdörren. Hon ville vara själv.
Hermione kände att hon behövde en dusch och klädde av sig. Hon klev in i duschen och vred på kranen. Det första kalla strålarna fick Hermione att dra efter andan. Men tempraturen på vattnet steg snart och Hermione uppriktigt njöt av duschen. Sen utan anledning började Hermione att gråta. Hon hulkade högt i duschen och trots att hon duschade kände hon sig äcklad av sig själv med en blandning av salta tårar och snor i ansiktet. Allting kom tillbaka, allting som hänt med Malfoy. Sekunderlånga flashbacks visades bakom hennes stängda ögonlock. Hjärtat rev smärtsamt i bröstet på henne och hon satte sig flämtande på duschgolvet.
Hon försökte lugna ner sig genom att ta djupa andetag, försökte träng undan tankarna, försökte att glömma. Men hon visste, att hon aldrig skulle göra det.

De följande veckorna koncentrerade sig Hermione endast på läxor, lektioner och på det kommande transfereringsprovet. Allting var enkelt att koncentrera sig på, för det behövde mycket tankekraft. De hade väldigt mycket nu, och det skulle antagligen bli ännu mer längre in i terminen. Men vid de få tillfällena hon inte hade något att göra, umgicks hon med Harry och Ron. Det var som det hade varit de senaste åren och det kändes bra. Det var ju en bra sak i alla fall. Hermione märkte vart hennes tankar var på väg och bytte genast riktning mot hennes läxa i forntida runskrift.

”Ett halvt ögonbryn! Seriöst ett halvt ögonbryn!” Hermione och Ron hade just avlagt sina transfereringstest och Ron hade fått underkänt, för att han hade lämnat kvar sitt halva ögonbryn. Hermione hade blivit helt klart godkänd, men tyckte ändå synd om Ron. Så hela vägen tillbaka mot Hogwarts pratade on illa om instruktören och att Ron borde fått godkänt. Men Ron verkade inte riktigt lyssna.
Väl uppe vid slottet hjälpte Harry till med peppande ord vid middagen och Ron blev på lite bättre humör. Sen började de att planera hur de skulle få ur Snigelhorns minne samma kväll…