Skriva av sig-tråden

Men finaste du ♥
Jag älskar dig. Verkligen.
Det är inte alls fritt fram att mobba någon, speciellt inte så fina människor som du.

hon tror att det är så lätt. så jävla lätt att bara säga vad man känner på riktigt. nej. hon förstår ju inte! nu när jag berättat en del av vad jag kände, så känner jag mig tom. det känns som att alla ser och hör vad jag tänker och känner! det känns som jag inte har något hemligt längre.

jag berättar inget för dig mamma, för att jag inte vill oroa dig. du har egna problem, jag vet det, och du har andra saker att oroa dig för. jag låtsats vara glad för din skull, mamma.
jag gör det för att jag halvt älskar dig.
jag vet inte om det där sista var lögn, eller inte.
hur skulle jag kunna berätta det här för dig, det här med att jag inte vet om jag älskar dig?
nu när pappa berättat saker om dig jag inte visste tidigare. han frågade mig, visste du inte det?
jag svarade nej, ingen berättar något för mig!
nu har jag fått reda på en del av sanningen. jag är glad över att han gjorde det, att han vågade berätta. men. det har ju alltid med sin konsekvenser. jag kan inte se dig på samma sätt. det går inte. det känns som att du känner på dig att något är fel, försöker gottgöra det.

men som sagt, det går inte att fixa.

Mina vänner larvar sig. -.-
Och jag vågar inte läsa om min bok, för den är sprängfylld av känslor och jag tror jag kommer seriöst dö om jag läser slutet igen...

Rym hem till mig! Det finns plats för en till i sängen ♥
Annars tror jag du kan rymma hit i helgen och sova här ♥
Bara att ta bussen du är alltid välkommen! ♥
P.S är hos pappa

Åh, nu är det min tur att skriva av mig igen om de där förbaskade pysselgruppsmedlemarna! En person där har sagt till en annan att "du måste säga åt henne, hon snackar bara religion och jag tycker det är jättejobbigt för det bara påminner mig om Islam (hon är född muslim)."

Saken är den att mina möten med denna mänskan har gått ut på att hon frågar ut mig om hur judendomen fungerar, vad vi gör, vad olika saker betyder, etc. Jag har bara svarat på hennes frågor! Hon har till och med frågat om det är jobbigt för mig att få så många frågor om min religion. "nej" säger jag. Hur skulle jag kunna veta att HON tycker det är jobbigt? Varför frågar hon så mycket om hon inte vill prata om ämnet? Hon är ju dum i skallen. Argh. Jaja, jag behöver aldrig mer snacka med henne, för hon verkar ha hoppat av pysselgruppen då hon har polisanmält några andra medlemar av den och dessutom ska flytta Men det är så irriterande när folk får en syn på en själv som verkligen inte stämmer med hur verkligheten ser ut.

Mitt självförtroende är så sjukt dåligt nowadays. Kan inte ens titta in i en novelltråd och se kommentarer utan att få dåligt självförtroende. Kan jag inte få ignorera ett problem i alla fall?

Jag blev mobbad i hela sexan för att jag gillar Harry Potter. So I get the feeling.

Vill du prata om det är det bara att uggla

Jag har två stycken mellannamn: ett är efter min moster och ett är efter min pappas närmaste väninna, vi kan väl kalla henne Maria.
(Min pappa dog innan jag föddes btw)

Jag har inte ett enda minne med henne, har inte träffat henne på tolv år. (Och jag är snart tretton.)

Han var ganska känd och på hans minnesceremoni sa Maria; 'När bebisen blir tillräckligt stor ska jag berätta för henne vilken fantastisk pappa hon hade. Det är mitt sista löfte till dig, min vän, ett löfte som håller även efter döden.'

Det fick jag reda på igår. Och eftersom hon aldrig har brytt sig om att ta kontakt gör det mig lite ledsen. Hon har ett jättevanligt namn (Nästan lika vanligt som att heta typ Marie Johansson) , plus att hon kanske till och med har gift sig och därmed bytt namn.


Och det är ganska många människor som jag känner har ''skitit'' i mig. Min farmor skriver då och då, träffar henne någon gång om året, men då är det alltid mamma eller jag som tar initiativet. Plus att hon gjort en ganska hemsk sak men om jag skriver det här tar det jättelång tid så vi skippar det. Hon fattar inte riktigt vad hon har gjort så det är inte så himla allvarligt.
(Alltså hon är inte sjuk eller så bara lite korkad.)
Min faster trivdes inte i Sverige så hon åkte till Amerika utan tillstånd. Om hon skulle åka tillbaka skulle hon ju inte kunna komma in till USA igen, så hon stannade där. Hon missade därmed sin pappas begravning, sin brors begravning, sin brors bröllop, sin brorsdotters dop, sin brors minnesceremoni. När jag var sju år kom hon tillbaka till Sverige, och jag har träffat henne två gånger sen dess och pratat med henne i telefon kanske två gånger.

hgfchtdf jag måste skriva av mig någonstans jag blir så arg och skakig och vill bita i något docjedhyughfyuw

Jo. Min klass har fått datorer, vilket jag tycker är ganska dåligt på många sätt, men det ska vi inte gå in på nu. Idag när min klass hade SO satt två personer i klassen (som jag för övrigt stör mig ganska mycket på, men det hör inte till saken) framför mig. Vi kan kalla dem P och H. P tog bilder på H med webcamen i sin dator, och eftersom jag sat bakom dem kan jag ju ha kommit med på bilderna. Först försökte jag vända mig bort när de tog bilder men till slut blev jag så trött att jag bara sa rakt ut: "Men kan ni sluta ta bilder?" Läraren hade inte märkt något innan men nu sa hon åt dem att sluta. DEt ville de inte göra så det slutade med att de blev utskickade ur klassrummet. Sen när det blev rast gick jag ut till dem där de satt utanför klassrummet och höll på med sina datorer. Jag sa åt dem att de var tvungna att ta bort bilderna där jag kommit med. Först vägrade de men sedan visade de mig att det inte fanns i bildgalleriet eller vad det nu heter. Men de kunde ju ha raderat bilderna så att de lagts i papperskorgen och sedan ta fram bilderna ur papperskorgen igen, så jag ville att de skulle visa mig att det inte var så. De ville de inte göra för de sa att det fanns hemliga bilder i papperskorgen som de inte ville visa och det kan jag ju förstå, men då kanske de kunde gjort på något annat sätt, inte vet jag, jag vill bara vara säker på att folk inte tar bilder på mig och lägger upp bilderna nånstans. Jag sa till min lärare som gick och pratade med dem. När läraren sedan pratade med mig sa hon att papperskorgen var tom, fast jag förstår inte riktigt vad hon menade med det. Jag vet inte om P och H kom på något sätt att visa läraren att de inte hade bilderna fast de hade den.
Nästa lektion hade P och H en iPhone de höll på med, fast de egentligen inte fick. De tog bilder, det såg jag, men jag vet inte om de tog på mig. De fnissade och sa saker som: "H*n märkte inget" och så.
Det jag antar att de skulle lägga ut bilderna på om de gjorde det är facebook, men jag har inte facebook så det är inte så lätt att kolla.
För några veckor sedan la en annan i klassen, E, ut klassfotot på facebook, men jag tror att det är borta nu.
Jag varken får eller vill vara med på bilder på internet, så det är jättejobbigt att veta att man kanske kommer med på bilder som läggs ut på bloggar och facebook och så.
Det här blev säkert rörigt och jag förstår om ingen orkar läsa, men det var skönt att få skriva av sig.

Det finns ett grupparbete i skolan. 4 i varje grupp.
En i gruppen sitter vid datorn och spelar spel. Han hjälper inte till. De andra i gruppen avfärdar det med att: "Nej, han hjälper ju oss genom att söka fakta" när han spelar Movie Star Planet.