Skriva av sig-tråden

Jag beklagar
*skickar kramar, stöd och allt annat du behöver*

Det finns en i klassen.
Hon är taskig mot mig för att jag älskar Harry Potter och mugglis.
Alltså, det enda jag vill säga till henne är: "Låt mig vara som jag vill. Låt mig göra vad jag vill. Jag blir faktiskt sårad av dig. Kan jag inte bara få fly bort, bort från dig och dina taskiga kommentarer? Så att jag får vara bland mina riktiga vänner? Vad har jag gjort mot dig? Inget, precis."
Jag blir bara så ledsen över folk som inte kan acceptera att alla är olika, känner olika.

Jag har alltid varit personen som accepterat saker, som givit upp saker och ting för att gynna andra och hållit med om saker även fast jag tycker något annat bara för att vara som ett stöd för andra personer. Nu när jag insett att jag också är viktig, nu när jag vågar ta för mig mer och mer och bara vara den jag är, anser folk att jag har 'förändrats'. Att jag blivit 'självisk' och att jag 'aldrig ställer upp för andra'. Känns ju härligt.

yeah. Ångest och helt fuckad psykiskt. Varför? I donno.

Eller jo. jag vet varför men ingen tycks förstå även om man försöker förklara.

Aja. Får ta mig igenom det här själv helt enkelt. Brukar ju gå bra i slutändan ändå..

Åh, känner igen mig i det där

Beklagar. Hoppas såren läks med tiden.

Jag beklagar
*skickar stöd, kramar och mer stöd*

Hatar mitt liv. Alla hatar mig. Rymmer hemifrån inatt. Om jag är tillräckligt modig, vill säga. Fast der kimmer jag säkert inte vara, som vanligt. Skitliv, Emma, Alla hatar dig. Du är inte det minsta värd att vara här. Alice är den enda som du lever för och det känns så patetiskt (inget fel på Alice, verkligen inte).

Fritt fram att mobba/vara mig, alla gör ju det ändå så.

emma du är bäst och finast och allt
har sån ångest när jag ser dig skriva sånt
snälla
snälla
snälla
jag älskar dig

jag förstår dig