Vrale PRS Emma07 och Vidomina

Rowans tankar snurrade i högfart genom huvudet, försökte ta in alla utryck i röran. Irritationen mot Algir och hans babblande om draken växte fort, oavsett om det så varit Camenag själv som hade gjort nåt skulle det inte ha spelat någon roll här och nu. Det borde väl Algir själv också kunna förstå att denna situationen var sämsta möjliga för honom att tränga sig på i? Tack och lov verkade Thessas ord till slut ha nått in till hans dvärghjärna. Rowan kunde äntligen lägga fullt fokus på Thessa igen samtidigt som barnmorskan tog sig in i rummet - och kom med ett sådant fräckt förslag som att han skulle gå därifrån? Han såg oförstående på henne.
"Jag ska ingenstans." Aldrig i livet att han skulle lämna Thessas sida nu, han grämde sig redan nog över att han hade missat Aidens födelse. Istället satte han sig uppe vid huvudänden och lade armarna kring Thessas axlar i hopp om att kunna stötta henne så gott det nu gick.
På något märkligt sätt kändes det som om tiden stod stilla, som om det aldrig tog någon ände på Thessas vånda, men så plötsligt var barnet fött. Deras lilla dotter.
"Hon är så vacker." utbrast han i en mjuk ton, med blicken hänfört fäst vid det lilla barnet nu i Thessas famn.

Thessa flämtade samtidigt som hennes dotter lades på hennes bröst. ”Min älskade..”, sa hon i ett andetag. Både riktat till den lilla, men också hennes make som stannat kvar där vid hennes sida. Hon lade inte ens märke till att barnmorskan tvättade Thessa rent. ”Det ser fint ut, ers höghet.”, sa hon och undersökte Thessa närmare innan hon tillslut tog ett steg bakåt och verkade ta in bilden av familjen med det senaste tillskottet. ”Se bara till att mata henne varje timme. Men först ska hon få sova. Hon har också jobbat. Och duktig var hon.” Ett litet leende syntes på kvinnans läppar. Thessa tackade och fick hjälp av tjänarna att sätta sig mer ordentligt upp i bädden. ”Här.. Håll din dotter, Rowan. Vad ska vi kalla henne? Vad är hennes namn?” Thessa funderade en sekund med blicken på bebisen i hans armar. ”Finns det något släktnamn du hade velat använda?” Det här var tredje barnet för drottningen. Hon hade inte tänkt så långt, som namnet. När hon väntade Aiden var det en av sakerna hon ofta tänkt på. Men den här graviditeten kändes som att den hade gått så fort. Och så mycket annat hade hänt. Hon såg på när Rowan tog emot den lilla flickan i sina armar samtidigt som tjänarna försiktigt bäddade om henne i en filt för att hålla henne varm.
”Jag behöver tvätta mig rent ordentligt och klä mig i något skönt. Var med henne, du, Rowan.” Thessa gav tecken genom att höja handen för att få en av tjänarnas uppmärksamhet. Tillsammans hjälpte de henne upp på fötter med ett kvidande ljud från Thessa. Hon var mer öm än vad hon hade insett. Hon stötte sig på deras armar och gick sakta över rummet till badrummet deras. Barnmorskan hade gått för att tappa upp ett bad åt Thessa.
”Vi måste berätta för Aiden och Jeanne.”, sa hon halvhögt åt Rowan, som att hon tänkte högt, men samtidigt ville ha hans tycke.
Tjänarna hjälpte Thessa av med kläderna och hon klev ner i det värmande vattnet.
”Och Airdan.. han vill nog veta att han blivit farfar ännu en gång. Alatar, han..” Thessa skrattade litet för sig själv. ”..Han behöver också få veta.” Alatar var den äldste i släkten. Han skulle alltså bli gammelfarfar ännu en gång.

Rowans leende gick från öra till öra, något han knappt ens var medveten om själv. Han hade bara ögon för Thessa och dottern. De var så perfekta, så fina. Han kunde knappt minnas när han senast känts sig så lycklig - eller jo, det måste väl nästan ha varit när Jeanne fötts. Lyckan över att äntligen ha barnet där och att allt gått väl var total. Varsamt tog han över dottern i sina armar, leendet om möjligt ännu bredare av känslan att hålla henne.
"Aerwyn kanske skulle ha passat? Det var min mormors namn. Vad tycker du, älskling?" sade han och såg på Thessa, kanske med en viss oro i blicken då hon redan skulle upp. Hade gärna sett att hon vilat mer först, men visste bättre än att lägga sig i för mycket där. Spontant ville han dock upp och hjälpa henne, men kom snabbt fram till att tjänare var mer än kapabel att hjälpa henne också. Han följde henne dock vaksamt med blicken, sökandes efter minsta spår på om det verkligen var en bra idé.
"Ja, ja. Vill du att jag skickar efter dem nu, eller tar en stund till i lugn och ro innan kaoset?" sade han med ett lätt skratt, han var övertygad om att de alla skulle bli överlyckliga men det skulle också göra att den första lugna stunden här bara de tre skulle vara över.

"Ravna, låt mammas hår vara nu." Suckade Jeanne åt dottern som envist skulle dra i hennes hår medan Jeanne bar henne på höften. Ettåringen verkade dock inte ha tagit in orden då hon istället stoppade in en av hårslingorna i munnen. Jeanne rättade till dottern lite innan hon snabbt knackade på Ivors arbetsrum och klev in.
"Hej. Jag hörde att någon sett Algir, vad gör han här?" frågade hon nyfiket, tänkte att sin make säkert skulle veta vad han gjorde här och varför utan mer förvarning.

”Aerwyn..Vackert namn.”, sa hon och slöt ögonen långsamt samtidigt som hon kände det varma vattnet omsluta henne i karet. Det var en ljuvlig känsla. ”Jag tycker att det låter fint. Hon känns som en Aerwyn.” Hon nickade och log smått. Fortfarande trött efter förlossningen. Tankarna for iväg till det nyfödda barnet och lyckan spred sig inom henne. Aerwyn måste vara det finaste som finns. Men så var Aiden och Jeanne också. Vilken lycka det var för Thessa- att ha sin underbara, älskade, familj. ”Hm..”, Thessa funderade någon sekund till och föreställde sig Jeanne och Aiden för sitt inre. Hon slogs av saknaden av dem. Hon ville så gärna dela den underbara nyheten med dem. ”Ja, skicka efter dem nu. Jag ska strax kliva upp ur badet. De är inte här på ett tag ändå, jag hinner göra mig representabel.”, försäkrade hon, även om hon visste att hon inte behövde förklara för Rowan. Hon öppnade ögonen och lät blicken svepa framför sig, utan att direkt titta på något, mer för att känna in stunden. ”Hur går det med Aerwyn? Har hon det bra? Kom hit, så jag får se på er.”, sa hon och fnittrade nöjt.

Ivor hade följt Rowans sida som kung av Vrale, men på avstånd. Det var Aiden som var tronarvinge. Men eftersom Ivor också var med i hovet, hade han också deltagit i de möten och bestämmelser som fattades. Han var varse om situationen mellan Vrale och Oriagate. Mycket hade han fått göra för att hålla stämningen någorlunda sund. Han medlade med rikena emellan och försökte göra alla så nöjda som möjligt. En svår uppgift, men det behövdes. Dessutom var Ivor van det här. När han följt sin pappas fotspår i Bel Baduhr, hade han lärt sig mycket. Och Ivor tyckte om att hålla sig sysselsatt. En av anledningarna varför han var så kunnig och bildad.
Han stod upp vid skrivbordet med blicken fäst på ett papper i handen, djupt försjunken i texten då han hörde sin hustrus röst. ”Hm? Jeanne?” Han vände sig om och tittade på henne med ett leende. Så vacker hon var, med dottern i sin famn. Han gick fram och strök Ravna på kinden och tittade upp på Jeanne. ”Algir? Jag har inte hört att han ska komma hit.” En rynka syntes mellan ögonbrynen. ”Vad vill han? Bäst jag går och tar reda på det. Vill ni följa med?”, sa han och log något större då. Han älskade att vara i närheten av Jeanne och barnen deras.

Rowan log smått med blicken fäst vid dottern, så perfekt hon var. Det var otroligt vilken känsla det var att få hålla sin nyfödda dotter i famnen och vilken kärlek man kunde känna. Vaggade henne varsamt i sin famn när hon gnydde lätt.
"Då heter hon Aerwyn." Log han, glad att Thessa höll med om hur passande det kändes. Han såg bort på en av tjänarna som hjälpt Thessa med badet.
"Vill ni skicka efter dem?" Bad han, gav sig inte iväg själv i första taget nu - ville få stanna kvar i stunden så länge det gick och njuta. En av tjänarna nickade genast och försvann iväg, och rowan fann sig snabbt se fram emot att få dela stunden även med Aiden och Jeanne. Han reste sig upp från sängkanten, varsamt med lilla Aerwyn i famnen, och gick istället bort till badkaret där han satte sig något på huk intill för att hamna i samma höjd som Thessa.
"Hon har det så bra så. Hon är helt perfekt." Log han.

Jeanne kunde inte låta bli att le litet när Ivor genast gav Ravna sin uppmärksamhet - han var en kärleksfull man, och hjärtat smälte alltid lite extra av att se hur fin han var med barnen.
"Jag vet inte, jag har inte hört mer än att han synts till." Svarade hon ärligt, ryktena hade bara precis nått henne om att något var i farten - vilket omedelbart väckt hennes nyfikenhet till liv. Att dvärgen kom på oanmält besök till Eimport hörde inte direkt till vardagen, så något måste vara på gång. Hon nickade kvickt åt hans fråga, hade inte förväntat sig annat än att få vara delaktig.
"Vi följer med. Ravna är alldeles för insyltad i vad som sker för att ge upp nu." Sade hon med ett brett leende.

”Aerwyn..”, suckade Thessa och vilade blicken på sin nyfödda när Rowan närmade sig Thessa med dottern i famnen. ”Hon är perfekt.”, instämde hon och lyfte handen för att försiktigt röra med fingret över Aerwyns ansikte. Stillsamt, så att det inte skulle falla några droppar i ansiktet på henne.
Thessa iakttog henne i flera sekunder. Njöt av sikten och ljuden, de små gnyenden och andetagen. Det var en märklig känsla att det här livet hade vuxit i Thessa. Och nu fick Thessa äntligen träffa sin dotter. ”Bäst jag kliver upp och får på mig kläder.”, sa hon sedan, viskade, för att inte störa Aerwyn. ”Aerwyn behöver också återhämta sig.” Thessa reste sig och fick genast hjälp av tjänarna som väntat på drottningen. De hjälpte henne ur karet och torkade bort vattnet för att sedan få på henne en skön dress. ”Jag vill lägga mig ner igen.”, förklarade Thessa. ”Men jag skulle gärna vilja hålla vår dotter.” Thessa gick fram till Rowan med händerna utsträckte åt Aerwyns håll.

Ivor gjorde en rolig min åt Ravna för att få hennes uppmärksamhet och kanske lyckas på ett leende. ”Är du jobbig med din mamma, sötnos?” Ivor kittlade Ravna under hakan och tittade upp på Jeanne igen. ”Å andra sidan har Algir alltid följt sin egen klocka, och går inte alltid efter protokollet.” Han skrattade lite åt det. ”Kom då. Vi får hoppas att Isra inte är för jobbig med tjänarna.” Isra, deras äldre dotter, testade gränserna och hade nyss upptäckt glädjen i att klättra på allt, gärna se efter ifall det gick.
Han gick före ut från arbetsrummet och behövde inte gå långt förrän han hörde den frustrerande dvärglorden muttra en bit därifrån i korridoren. Han vankade fram och tillbaka, som om han inte kunde finna någon ro. När han fick syn på Ivor med Jeanne och Ravna stannade han upp och såg på dem. ”Ah! Äntligen en vettig typ! Ivor, varför var du inte här när jag behövde dig?” Ivor såg förbryllat tillbaka på dvärgen och stannade när de var en bit ifrån varandra. ”Hej, Algir. Vad gör du här.”. Brydde sig inte om att svara på hans fråga.
”Den där satans drakjäveln förstör ju ALLT, precis ALLT!”, sa dvärglorden och fäktade i luften. ”Lugn nu. Vaddå för drake?”
”Den har satt sig på gränsen mellan Bel Baduhr och hästfolkets land. Stor som satan och ställer till med besvär!”, spottade han fram. Ivor lade en lugnande hand på dvärgens axel. Det lugnade Algir något. Han tog ett nytt andetag. ”Jag kom hit för att jag trodde att Rowan kunde hjälpa mig. Han kan ju det där med drakmagi och tjafs- ja, du vet, sånt som jag inte kan, det är inte dvärgarnas natur.” Ivor tänkte någon sekund. ”Vill ni ha hjälp av Rowan att få bort draken?”
”Ja, det är ju det jag säger för fan! Men då föder ju Thessa, precis nu, eller, ja, nyss. Jag hörde att det blev en liten prinsessa.” Han tog sig för ansiktet i en besvärad gest.

"Det är hon verkligen." Instämde Rowan, perfekt var det bästa ordet han kunde komma på för att beskriva den lilla dottern i famnen. Det spelade ingen roll att det var tredje gången han blev far nu, känslan var ändå helt otrolig oavsett hur många gånger man gick igenom det. Han kände också en sån oerhörd stolthet över både dottern och särskilt Thessa. Han såg upp på henne och gav varsamt över dottern i hennes famn istället. De var en så vacker syn ihop, de två. Han log mjukt och lutade sig fram för att ge hennes läppar en snabb kyss, innan han istället lade armen kring hennes midja för att stötta upp henne.
"Kom, så du får vila igen." Sade han mjukt.


Jeanne log för sig själv, visst hade småbarnen en tendens att gå en på nerverna emellan nåt men det var också värt varje sekund utav det. De gav också så otroligt mycket kärlek som gjorde det värt all trötthet och slit.
"Isra skulle väl aldrig." Sade hon med ett lätt skratt - dottern hade verkligen börjat leva loppan sista tiden, och Jeanne var evigt tacksam över att kunna få hjälp och inte alltid behöva vara själv med de båda. Hon skulle knappast ha känt sig riktigt lika lugn i mammarollen i så fall.
Fokuset drogs snabbt från småbarnslivet till Algir istället då dvärgen närmade sig, och Jeanne fick anstränga sig för att hänga med - Algir tog sig inte direkt tiden att förklara allt extra.
"Vet ni varför den slagit rot där?" Inföll hon, nu hade inte hon riktigt lika mycket erfarenhet som sin far men hon trodde inte det hörde till vanligheterna att dem ställde till problem där. Eller ställde till särskilt mycket problem över huvud taget heller, dem brukade för det mesta hålla sig på sin kant. Nästa mening från dvärgen fick henne dock att haja till mer.
"Föder mamma nu?" Utbrast hon, genast både spänd och oroad för om allt gått väl.

”Hej min fina.”, Thessa blickade ner på det lilla barnet i famnen och rörde sig försiktigt åt bäddens håll med hjälp av Rowan som stöd. Hon sjönk ner på sängen och lutade sig lika försiktigt som tidigare tillbaka. ”Lilla prinsessa. Vad glad jag är över att du är här.”, viskade hon och placerade en puss på dotterns panna samtidigt som Aerwyn gav ifrån sig ett litet läte. ”Såja.” Thessa tittade upp på Rowan. ”Vi borde meddela Erland och Sienna också. Det var ett tag sedan jag hörde från någon av dem.”

”Nej, den är slug och smider ondskefulla planer! Draken vill bara ställa till med bråk. Det är jag säker på.” Ivor skakade på huvudet. ”Jag tror inte det är fallet, Algir. Drakarna har olika personligheter, precis som vi. Det kan vara något där som lockar den till platsen.”
”Den vill väl åt min tron då!”, frustade Algir. ”Jeanne och Aiden är också duktig med drakar, de kan säkert hjälpa till om inte Rowan har möjlighet. Men vi ska prata med honom.”, förklarade alven. ”Men om det är som du säger, att Thessa har fött..” Ivor avbröts av en tjänare som visade sig i korridoren i närheten av dem. Tjänaren såg ursäktade på kungligheterna. ”Kung Rowan har skickat efter er- de vill att ni ska träffa prinsessan.” Ivor kastade en blick åt Jeannes håll. Thessa hade alltså fött. ”Algir, du kan vänta i mitt arbetsrum.”
”Struntprat, jag ska ha något att äta och dricka.”
”Jaja, meddela tjänarna så hämtar vi dig när det är tillfälle.” Algir muttrade något och försvann därifrån efter tjänarna.
”Kom, vi låter dem inte vänta för länge.”, sa Ivor och fattade Jeannes hand efter att dvärglorden hade försvunnit därifrån.

Rowan höll kvar armen kring Thessa helt tills hon var på plats i sängen igen, med risk för att oroa sig ett uns för mycket - men det var också en stor stund detta. Det var många år sen Jeanne fötts nu, han hade glömt hur magisk känslan var.
”Hur känner du dig?” Frågade han mjukt, hon verkade ju till synes tagit det bra men ville försäkra sig om saken.
”Ja, det har du rätt i. Jag ska be att dem skickar efter dem också.” De ville också få veta, dessutom var det ett tag sedan de talats vid om annat än jobbrelaterat. Han gick bort mot dörren för att hinna stanna upp en av tjänarna och be dem skicka bud, och såg med viss förvåning Jeanne och Ivor där utanför när han öppnade den.
”Jeanne! Ni var snabba. Jag skulle just skicka efter Erland och Sienna också.” Utbrast han.

Jeanne fick anstränga sig för att hålla borta ett leende åt Algirs teori om drakens motiv, mycket kunde det säkert bero på men en önskan om att ta över tronen var knappast med på drakens agenda. Men Algir var sig lik, och hon uppskattade ändå hur han var lite av en frisk fläkt.
”Vi ska se till att hjälpa dig reda ut vad den gör där.” Försäkrade hon honom, om den nu fått honom så pass upprörd att han rest hit för att be om hjälp var det onekligen mer än bara Algirs humör den förstörde. Hon log och tog Ivors hand, skyndade på stegen lite med en viss nervositet över hur det hade gått för dem. Hon slog av på stegen och rättade till Ravna på höften då hennes far öppnade dörren längre fram.
”Hur har det gått? Vi pratade med Algir som berättade.” Frågade hon.
”Jättebra, det blev en liten flicka. Kom in, kom in.” Sade han med ett leende och flyttade sig ur vägen för att kunna släppa in dem.

”Jag har aldrig varit såhär glad tror jag.”, sa hon och kände att tårarna var påväg att rinna över. Hon blinkade bort dem. ”Åh, det måste vara de där dumma hormonerna..”, snyftade hon och torkade bort tårarna med sin fria hand. Hon skakade ogillande på huvudet och blickade ner på Aerwyn. Aerwyn hade öppnat ögonen nu. ”Hej, min älskade. Vad fin du är.”, viskade Thessa kärleksfullt till det lilla barnet. Hon drömde sig bort i det underbara ansiktet, kramade ömt om den lilla handen med sin och satte läpparna emot. Thessa ville hålla sig så nära det bara gick. Hon märkte knappt att dörren till rummet hade öppnats. Det var inte inte förrän hon hörde Rowans ord som hon höjde blicken och upptäckte Jeanne där med Ivor och Ravna i sin famn. ”Jeanne! Ivor.” Thessa log lyckligt mot dem och visade med handen att de skulle kliva på, in i rummet.

Ivor tvekade en halv sekund när dörren for upp och Rowan syntes i dörröppningen. Det kändes nästan för nära att komma dit, såhär snabbt inpå. Men Jeanne och Rowans utbyte av ord lugnade honom. De verkade genuint glada över att se dem här. ”Ryktet har spridit sig snabbt.”, instämde Ivor och klev in i rummet när han också fått tecken av Thessa. ”Gratulerar.”, sa Ivor. Han noterade att Jeanne och han skulle ge dem en gåva, för att välkomna den lilla prinsessan. Det skulle bli vid ett passande tillfälle. I Bel Baduhr var det en ett särskilt firande. Och här, när Jeanne och Ivor fått sina döttrar, hade det också uppmärksammats. 
”Är vi först här? Var är Aiden?”, frågade Ivor och svepte med en sökande blick genom rummet för att leta rätt på prinsen, men han syntes inte till.
Blicken landade istället på Thessa och prinsessan. Ivor ville inte gå närmare. Jeanne skulle få närma sig först, det var hennes mamma där, och ja.. hennes lillasyster förstås.