prs yehet & kkaebsong

Joshua suckar lätt åt den andres ord, det verkar som att den äldre redan bestämt sig att alla hatar honom. Efter en stunds tystnad slänger han byxorna till Zihao.
"Okej," säger han och lägger sig ner i sin säng för att dra täcket över ansiktet. "Sätt på dig dem om du vill, annars får du väl gå näck."

Zihao tittade från byxorna till Joshua, lätt bitter.
”Åh kom igen!” Utbrast han och satte sig med benen tvärs över den yngre. ”Du vet mycket väl att jag har rätt, vad annars kan man förvänta sig? Att folk bara ska glömma alla tusentals dåliga saker man gjort på några dagar?” Han skakade på huvudet och slog löst till täcket som Joshua gömde sig under. Som i ett trollslag hade humöret sjunkit, inte ner till botten turligt nog, men det hade i alla fall sjunkit. Den saken var helt säker.

Blicken vilar på Zihao i tystnad när han känner tyngden över sin kropp. Även om den äldre slår med händerna mot täcket, håller han det bestämt över ansiktet.
"Har du gjort dåliga saker mot alla i skolan? Jag menar, att alla hatar dig kan du inte säga." Påpekar Joshua tyst och försöker kravla sig fri från den äldre eleven under täcket. "Säkerligen hatar vissa dig, jag gjorde det för bara några dagar sen. Men det betyder inte att alla gör det. Jag gör det inte, till exempel."

Bestämt höll Zihao fast Joshua, trots att han inte direkt hade ett speciellt bra grepp, då täcket var i vägen.
”Du är ett undantag”, muttrade han och slutade slå på den andre. Han lutade sig lätt bakåt, rätade på ryggen så att ryggraden knakade till. ”Och jag förstår väl att inte precis alla hatar mig, men de flesta har troligen insett hur dåligt jag kan bete mig. Jag är inte direkt diskret med mina trakasserier, vilket du mycket väl vet”, sade han tjurigt och försökte dra bort täcket från den yngre.

Joshua låter täcket falla från ansiktet, då Zihao inte verkar sluta, och det tillåter honom att blänga på den äldre.
"Okej, visst. Det finns många som ogillar det du gjort, men du behöver inte lägga ord i munnen på folk och säga att de hatar dig," påpekar sextonåringen, kanske han borde ta orden till sig också. "Men ja, vissa har all rätt att ogilla dig."

Zihao blängde tillbaka på Joshua, klappade frustrerat på det fluffiga täcket.
”Okej, okej”, gav han med sig och sköt ut hakan, vilket fick honom att se väldigt stöddig ut. ”Men det spelar ingen roll, det enda som betyder någonting är att du valt att inte fortsätta ogilla mig”, fortsatte han tyst och vek slutligen undan med blicken samtidigt som ansiktsuttrycket mjuknade. Han knöt händerna och suckade för sig själv. De där jävla humörsvängningarna gick honom verkligen på nerverna.

Sextonåringen putar med underläppen, viker inte undan med blicken en endaste gång. Dock känner han värmen stiga när den äldre påpekar att det enda som betyder något är att Joshua förlåtit honom. Ett litet leende sprider sig över de fylliga läpparna.
"Hur skulle jag inte kunna börja gilla dig," påpekar Joshua och kramar om Zihaos knutna händer. " Du har ju varit så snäll~"

Snäll? Zihao höjde ett ögonbryn. Visst, hade han betett sig någorlunda, men snäll var väl att gå lite över gränsen?
”Tycker du att det är snällt att bita sönder någon annans läpp? Eller att trycka in naglarna i huden tills den brister? Tycker du verkligen det? För isåfall blir jag verkligen orolig”, sade han med en blandning av allvarhet och sarkasm i rösten. Han skakade på huvudet med ett litet leende, drog handen längsmed Joshuas kind.
”Jag är allt annat än snäll, det måste till och med du erkänna.”

Det verkar som att allt Joshua säger blir fel, och släpper därefter taget om den äldres händer.
"Om du gjort det medvetet, tycker jag att det skulle ha varit väldigt vidrigt gjort. Men från vad jag vet har du inte gjort det medvetet, eller?" Skjuter sextonåringen tillbaka, gömmer ansiktet i kudden och drar täcket över sig. "Nej, men du har varit snällare än vad du varit innan, men om du inte vill ses som snäll, för all del."

Frustrationen hotade att bubbla över inom Zihao. Allt han önskade var att Joshua inte skulle se honom för något som han absolut inte var. Men det kunde ju vara så att de hade olika definitioner på vad som räknades som snällt.
”Joshua”, gnällde han och började återigen dra i täcket. ”Kom igen, du vet vad jag menar, sluta gömma dig under det där förbaskade täcket”, gnatatade han och satte sig ner över den andres ben, mest för att vara irriterande.