Kids are just kids

" Hm vi kan börja med detta land och sen går vidare " sa Dante hans gicks ringe och han tog upp en teknisk sak.
" Vad är det här och vem är pappa ?" Frågade Dante och höll upp Theos mobil. På den stod det något nr och sen pappa.

Lucy skakade på huvudet.
"Den personen som du har snott kroppen ifrån har ju föräldrar din idiot & jag antar att det där är människornas sätt att kommunicera " sa Lucy & började att gå

Dante muttrade surt och gick efter han tvekade skulle han svara eller inte. Han tryckte på den röda knappen och la ner den tekniska saken i fickan igen.
" Hm konstiga saker människor har " muttrande han och kontrollerade håret.
" Borstar ungen aldrig håret eller ?" Frågade Dante surt. Han brydde sig om utseendet mycket han ville hamna i en perfekt kropp.

Lucy började bli irriterad.
"Dante skärp dig någon gång. Du behöver inte klaga på allt jag menar vi kunde ha fått änu värre kroppar än det här" sa Lucy väldigt irriterade.

" Hm du har nog rätt men tänker fortfarande fixa till saker med denna kropp " sa Dante och gick in i staden redo att ta över den.

"Varför ska du vara sån perfektionist ?" frågade Lucy & följde efter Dante.

" För att jag är sån helt enkelt och önskar att denna unge var det med så man slapp skämmas över hans utseende " sa Dante.

Lucy skakade på huvudet.
"DU ser nog bättre ut sennare när du blir äldre." sa Lucy

" Jag tänker se till att jag gör det " sa Dante och började kopiera sig.

Lucy log lite grann & kopierade sig själv hon med.
"Dags att börja planen" sa Lucy med ett hånflin.