Tredje Världskriget

"Hej, tänkte om du var hungrig." sa hon och ställde brickan på sängen. Nike betraktade henne och ett mjukt leende fanns på hennes läppar.
"Vad gör du?" skrattar hon lätt.

Akhiti tittade lite frånvarande på Nike.
"Debatterar!" Så hon och rynkade på ögonbrynen. Efter ännu några sekunder suckade hon och satte sig upp.
"Tack." Sa hon och började äta av den goda maten.

"Och vad kom du fram till?" sa Nike roat och betraktade Akhiti med en varm blick. Hon åt även hon, hon var hungrig.
"Smakar det?" frågar hon.

Akhiti svarade inte på första frågan men svarade på andra att maten var mycket god.
Som bevis var maten mycket riktigt snart slut.
Efter det ställde hon sig lätt upp och började komma efter kläder.

Nike såg efter henne själv var hon fortfarande klädd i mjukisbyxor och linne.
"Vad händer nu? Hur länge kan vi stanna och var ska vi?" frågar hon. Hon ville inte ut igen, att anstränga sig kunde få död på henne.

Akhiti får fram en rosa långärmad, men sval tröja.
"Vi har det bra här, även om de skulle hitta oss är det här min mark. Alla stöttar mig här!" Säger hon säkert. Hon börjar trä av sig linnet för att få på sig den nyfunna tröjan.

"Är du helt säger? Vi utgör hot för de andra här, de kan råka illa ut om de har oss här." säger Nike och betraktar med stora gröna ögon Akhiti då hon byter om. Egentligen var det väl privat, men hon hade sett henne förr.
"När din medicin tar slut då?" frågar hon, men att fly orkade hon inte med mer.

Akhiti fortsätter leta bland kläderna, nu efter byxor.
"Den räcker ett tag, tills det tar slut har vi nog kommit på något."
Hon kastar ut kläder tills hon finner ett par blåa byxor som hon klär på sig.
Hon verkar rätt lugn över det faktum att hon skulle kunna dö. När byxorna är på fortsätter hon.
"Och nejdå, ingen förutom Diana vet att vi är här, och hon är en robot." Svarar hon enkelt och sätter sig bredvid Nike.

"Bäst att vi kommer på något då, du ska inte dö." sa Nike bestämt men såg sedan förvånat på henne.
"Var hon?" sa hon och gjorde stora ögon, det hade inte märkts, hon var så lik en människa. Trött la hon sig ner på Akhitis säng och såg tankfull ut.

"Jepp!" Sa Akhiti och la sig brevid den andra flickan.
Alla tankar på bråket under gårdagen var borta. det kändes bra.
Fast den därandra känslan var också där och...
Akhiti stönade då hennes tankar blev för mycket för henne.
Hon satte sig upp.