PRS(Isse Weasley)

Hon kastade sig på soffan och kollade drömmande upp i taket. Täcket omslöt hela hennes kropp förutom ansiktet, som var fast i ett lyckligt leende.
Hon stängde ögonen och kröp ihop på sidan.

Thomas kom in till vardagsrummet och log då han såg Shadow. Han la sig vid henne och kysste henne ömt. "Hej där".

Hon skulle precis besvara kyssen då en knackning ljöd från dörren.
Hon drog bort sitt ansikte och kollade mot dörren.
"Vem kan det vara?" Frågade hon mest för sig själv.

Thomas ställde sig upp igen då han var den enda med kläder och gick mot dörren. "Ingen aning". Han var lite vaksam och öppnade dörren och såg ut.

(Kan det typ vara Thomas föräldrar kanske?)

Shadow drog täcket tätare om sig och ställde sig upp.
Hon såg hur Thomas gick mot dörren och väntade spänt på att få reda på vem som var där, ett tag glömde hon till och med att täcket var det enda hon hade på sig för tillfället.

Thomas stirrade på personerna utanför huset. Det kunde inte vara möjligt, de kunde inte ha hittat hit. "Mor, far" fick han fram chockat och staplade bakåt. De såg bistra ut och fram kom en vakt som tog tag i Thomas.
"Jag visste väl att det var den här kvinnan som dragit med sig dig igen!" morrade kungen och gick fram till Shadow. Thomas slet sig loss. "Nej! Hon räddade mig från mannen ni anställt som min vakt! Och jag tänker inte komma tillbaka till slottet!".

Shadow såg förskräckt på när vakterna tog tag i henne. För några veckor sedan skulle hon stretat emot, men de senaste händelserna har fått henne att agera annorlunda. Hon är för förvånad för att göra något alls.
Tillslut lyckas hon slita sig loss tillräckligt länge för att dra täcket åt sig ännu en aning.

Thomas ställde sig beskyddande framför Shadow efter att ha fått bort vakterna. "Ni får ta mig härifrån, men inte Skuggan!" sa han argt och slog undan en annan vakt som kom.

I vanliga fall skulle Shadow le av tacksamhet, men hon kunde just nu endast stå där med förvirrning i ögonen.
Vad hade det här med Xavier att göra? Och varför hade de anlitat honom?
Med en min av förvirrning backade hon mot sitt rum och hoppades att ingen skulle se henne.

De tog tag i Thomas igen och han fösökte slita sig loss. Men de lyckades dra fram honom och ut ur huset.