PRS(Dragon Fantasy)

San kved lågt till. Han hade bandage här och var och en sprucken läpp. Hoben som höll fast honom vände huvudet mot Eletha. "Vet du vad det här kräket har gjort?!".

"Ja, och jag har redan gjort det där." sa hon och pekade, "Han borde låsas in och ja han har gjort det förhatliga män kan göra mot kvinnor." sa hon bara.

Nalel tog sig tillslut från sängen och kikade ut genom dörren. Hon drog tyst efter andan då hon såg San, och hoben bredvid honom. Det var Migul, en hob från hennes by.
Migul vände blicken mot henne och släppte San.

"Jag tar honom, han ska låsas in." sa Meira bara och tog tag i San och vände sig till den andre hoben, "Och rör du henne, gör jag lika med dig som med honom." sa hon med eftertryck och släpade San därifrån.

Nalel stirrade på Migul och han stirrade tillbaka, de hade lekt med varandra som barn ibland. Efter en stunds tystnad drog Nalel sig tillbaka in i rummet och sedan till badrummet, hon hällde upp ett bad och låste badrumsdörren och kröp ner.

Meira drog med den sprattlade San till hans rum. "Du förtjänar en fängelsecell." sa hon argt innan hon stängde och låste dörren. Hon darrade av undertryckta känslor och började gå mot Nalels rum.

San blängde på Meira, han hade inte längre något att förlora. "Det var värt det i alla fall, det var roande att ta henne och se henne be mig att sluta". Sedan stängdes dörren.

Meira hörde hans ord men sa inget, hon kom in till Nalel och låste dörren, darrande föll hon ner på golvet och lutade sig mot väggen. Att vara stark för Nalels skull var lättare sagt än gjort när hennes egna minnen trängde på.

Nalel kände knappt att tårarna började rinna. Hon mindes allt igen, förut mindes hon bara vad han gjort mot henne. Men nu mindes hon allt och det gjorde ont igen i henne.
Tyst snyftande så kröp hon ihop i karet.

Meira hör snyftningarna och knackar på badrummet, "Nalel?" sa hon mjukt, hon ville komma in men det var låst. Hon bet ihop om sitt eget nu var det för Nalel hon var här.