(Prs) Mellan mig och Jessica Tonks skräcknätter på skolan

Arvid kunde inte sluta gråta han ville inte vara en mördare
" Men började han han viste att det skulle han inte sagt
" längen har ingen betydelse sa Adam och log mot Alice

"Inga men!". Hannah sparkade till honom hårt igen.
Alice log tillbaka. "Du har nog rätt". Hon blundade och gäspade svagt. Hon hade inte sovit ordentligt nu på några dagar....

" Vi kanske borde sova sa Adam och gäspade
" Jag gör väl som du säger sa Arvid med tårar i ögonen

Alice nickade. Och utan fler ord eller gester så sov hon som en stock i Adams famn.
"Duktig pojke" hånade Hannah.

Adam sjönk ner på marken sakta och höll om Alice
Arvid ville inte göra det men han måste
" Jag har ju inget att säga till om sa Arvid tyst

"Exakt" flinade Hannah. Hon bestämde, över honom och över allt hon ville. "Gör det nu, de borde vila nog och märker inget fören det är för sent".

Arvid reste sig darande på benen. Han hade kedjor hängades på armarna men det brydde han sig inte om han viste inte vad han skulle döda Alice med

Hannah drog fram en kniv ur bältet. "Här, jag kommer se efter sen om hon verkligen är död" varnade hon honom ifall han tänkte fejka att han dödade henne.

Arvid tog emot kniven och gick till stället där Alice och Adam var resten av gruppen var inte där han hade tårarar rinnande ner för ögonen
" Alice vakna sa Adam försäkt när han märkte Arvid

Alice sov tungt och utan drömmar då Adams röst väckte henne. Hon satte sig yrvaket upp och såg på Arvid. Hon ställde sig upp och gick mot honom. "Döda mig..." mumlade hon. "Så låter hon de andra vara":