Förbjuden kärlek

"Vad ska jag göra med den då? Skada eller hota?" sa Egeria tvivlade och såg på Isis. "Jag har inget emot det men är rädd att de kan bli ännu värre. Mannen i fråga gör inget fel jag däremot får lagligen inte ens försvara mig mot honom som jag gjorde nu. Han kan få mig pryglad för det jag gjorde nu." säger hon och gör en nick mot fönstret där ute kunde man se stupstocken stå. "Vad tror du då inte händer med kniv?" sa hon, men ja fullt mot det var hon inte alls.

Isis log sedan.
"Om jag är drottning betyder det att jag bestämmer över lagarna nu när Lancelot inte är kung, stämmer det?" frågade Isis och såg på Fai som tveksamt nickade.
"Då ändrar jag den helt enkelt till att det är förbjudet att tvinga sig på flickor, även om de "bara" är tjänare" sa hon och log "Och då har du rätt att skada honom om du vill"
"Isis" sa Fai och hon log emot honom. "Ibland är du ett geni, men jag vet inte hur herrarna där inne kommer ta det" sa Fai och Isis log.
"Jag kan ju alltid prygla dem om de säger emot sin drottning" sa hon och gick bort till byrålådan och tog fram en kniv som hon räckte över till Egeria.

Egeria såg osäkert på kniven, "Säkert?" sa hon och tog emot den, det kändes ovant. Egeria hade aldrig hållit i en kniv förr, hur skulle man ens använda den? Hon var säker på att hon skulle kunna använda den, hon hade växt upp med Isis och sett vad även kvinnor kunde göra. "Tack" sa hon och log och såg på Isis, "Är du säker på det här? Du kommer få massa adelsherrar emot dig. De där nere där är redan emot dig, de pratar om hur de kan få dig av tronen. Eller hur de med list få kronan och få din hand och sedan tvinga dig till lydnad. De gillar dig inte." sa Egeria och såg på Isis och sedan på Fai, "Vill ni ha mer detaljerade beskrivning med namn vilka som är med och hur de skall göra för att få bort den äkta tronarvingen om det kom någon?" sa Egeria och skrattade lite, "De var korkade nog att uttala allt detta i min närvaro." flinar hon lite.

"Jag är helt säker, som du sa så kan jag inte jämt försvara dig" sa Isis och tittade ut genom fönstret. "Och även kvinnor har rätt att försvara sig!"
"Isis du bör kanske tänka dig för?" sa Fai nästan oroligt och hon höjde ett ögonbryn och såg på honom.
"Tror du de kommer lyckas? Tror du de kommer vinna min hand och sedan få mig i säng?" sa hon lågt och Fai svarade inte. "Oroa dig inte, jag har ett och annat att säga till om. De tror att jag bara är ord och ingen handling, att jag endast är en svag kvinna bakom mäktiga ord. Men de har fel! Jag har lekt det här spelet sedan länge. Min far lärde mig spela det här spelet innan vi började hata varandra" sa Isis enkelt och gick fram till Fai och såg in i hans ögon.
"Oroa dig inte, jag är din och ingen annans, min kung" sa hon och vände sig sedan emot Egeria.
"Människor med lite mellan öronen glömmer bort att du är en klipsk kvinna. Om du vet vad de heter så får du gärna tala om det" sa Isis vänligt.

Egeria bara nickar, ibland var det ingen idé att protestera särskilt när man gillade den idén. Hon såg på kniven och log mot den som om den hade varit en länge förlorad vän som kommit åter. Hon kunde medge att hon älskade det, att kunna få försvara sig utan att få straff för det.
"Människor i allmänhet vet inte vad jag kan och inte kan och vem jag rapporterar till, jag är världens bästa spion." säger Egeria med ett roat leende på läpparna. Hon och Isis hade använt sig av det förr och det hade funkat utmärkt, på så vis visste Isis saker hon inte borde.....och ja Egeria med.
"Jo, det finns inget namn på honom, och inte ens herrarna verkar veta vem det är. De kallar honom, sir Black, svarte riddaren eller liknande benämningar. Han verkar inte vara här ifrån men vill ta över landet. Först här och sedan vidare, mina gissningar är att han är adelsherre eller mindre betydande prins i ett avlägset land. Han verkar ha många under sig som lyder honom och utlovar makt, pengar och kvinnor som belöning och slavar. Herrarna tror att de skall få något av makten och glansen, men det låter mer som han lurar dem alla och han har satt in folk i slottet för att få reda på vem den egentliga kungen är och på så vis mörda honom av en olyckshändelse." sa Egeria och log lätt.

Isis såg på Egeria och suckade.
"Vad är det med människor och vilja ha makten? Inser de hur mycket jobb det är? Hur tråkiga alla middagar är?" sa hon och såg sedan på Fai som stirrade ut genom fönstret.
"Ångrar du dig?" frågade hon och han skakade på huvudet.
"Lancelot kan inte längre styra och jag måste göra vad som krävs" sa Fai bara och Isis nickade.
"Var försiktig bara" sa hon leende.

"För att de som inte har makt vill väll kunna göra mer som de vill. Och de som har makt vill ha mer, men ingen av dem vet hur det egentligen är." sa hon snusförnuftigt och ser mot Fai, "Jag vet att du kommer göra ett strålande jobb och du har Isis vid din sida." ler hon och säger sedan dem god natt och går in till sig.

"Människans största svaghet är dess beroende av makt" sa Isis och Fai nickade och log sedan emot Egeria.
"Du är allt för vänlig" sa han och önskade även henne god natt innan Isis och Fai la sig i sängen.

Egeria gick in till sig och drog av sig klänningen innan hon la sig för att sova. Just nu var hon lugn och hade nästan glömt allt med Lancelot och allt vad han orsakat henne.

Isis hade somnat i Fais famn och när hon vaknade på morgonen var det för att någon bankade på hennes dörr.
"Ers nåd" sa en röst som hon inte kände igen. Hon väckte Fai och han tittade på henne innan han öppnade en hemligdörr och försvann in i gången. Isis virade en morgonrock runt sig och gick för att öppna.