Johanna and Thalia back in the Hunger Games

Johanna ler och rycker på axlarna. "Det är väl inget att tacka för" säger Johanna sedan, och börjar gå igen, framåt emot där doktorerna en gång stått. Gruppen passerar det stället, Johanna höll ett vakande öga på Thalia. Sedan började Johanna och Cato börja diskutera vapen, Beetees vapen då såklart. Om hur han tänkt bygga upp alla deras olika vapen.

Thalia biter ihop och kör naglarna hårt i handleden för att ignorera impulsen av att fly från stället där doktorerna stått. Peeta ser oroligt på hennes bleka ansikte och på handleden där naglarna trängt igenom huden och lite blod trängt fram. "Hur är det egentligen." säger han och lägger sedan försiktigt aren om henne för att inte skrämma henne. "Okej" säger Thalia så småningom när hon lungnat sig och Peeta bänt loss hennes händer från varandra. "Smärtan hjälper mig att håll migvid sans och vett, tro mig." säger Thalia och ler lite.

Johanna märker att Peeta försöker hjälpa Thalia vid det tillfället, så hon avbryter inte sin konversation med Cato, som bara verkade bli gladare och gladare. Sedan stannar hon, och ser efter Beetee, då hon tyckte något rörde sig inne i träningshallen. Johanna går in och kollar. Mycket riktigt står Beetee därinne och kollar funktionen på fler vapen med sådana där armband som får ens vapen att komma tillbaka till en.
"Hej Beetee. Det finns några nyfikna personer här som skulle vilja veta om du är klar med någon av deras vapen" förklarar Johanna och ler. Hon får snabbt ett leende tillbaka av Beetee.

Katinss ser surt på Thalia och Peeta och Thalia kan inte låta bli att krama Peeta till tack, som gör Katniss ännu mer förbannad. Men nu är de i vapenrummet så hon kan inte göra något åt saken, och vad trodde hon? de var ju bara vänner.
Beetee ser glatt mot dem och vinkar fram de andra, Cato och Clov allra mest spända. Clove får en dolk eller ja en kniv likanade Thalias och Cato sitt svärd. Han ser livsfarlig ut med den, livsfarlig och modlysten.

Johanna ler åt Clove och Cato när de får sina vapen. De såg ut som hon när hon fick sin yxa av Beetee.
"Kolla vad glada de blev" säger hon till Peeta, som nu står närmast henne. Han bara nickar, och sedan säger han: "hoppas de bara inte mördar mig nu då." Johanna skrattar och skakar på huvudet.
"Såklart de inte gör. Du har mig och Thalia här. De skulle bara våga" säger hon och ler emot honom.

Thalia ler lungt mot Peeta, "Vi skyddar dig dessutom är Clove håröm och Cato är kittlig." flinar Thalia roat åt Peeta. "Hur vet du det?" sa han förvånat. "Clove grimaserar när hon borstar sitt hår, och ja jag kom åt Cato i sidan en gång och han ryckte till." skrattar hon roat och ser åter på Peeta, "Du är ju stark, det är alltid bra bara det." ler hon lungnande.

Peeta verkar ändå inte riktigt glad. Han verkade inte förstå hur bra det är att vara stark. Var man bara stark nog, och tränade med olika vapen, så kunde man nästan hantera alla olika typer.
Beetee ger Katniss hennes båge, som hon verkar bli jätteglad över. Sen gav Beetee Marvel hans spjut, som Marvel verkar vara väldigt fascinerad av.

"Du får träna." ler Thalia mot Peeta, "Jag kunde inte heller hantera vapen förr, alls." säger Thalia vilket var till viss del sant. Hon hade i sitt jobb i frukträden som liten och på fälten som vuxen fått sin träning och ja försökt sig förbereda om hon skulle hamna i spelen, hon ville då kämpa.

Beetee ger också Peeta ett spjut, vilket han verkar nöjd med. Johanna log uppmuntrande emot honom då Beetee sedan gav Finnick en treudd. Självklart skulle Finnick ha en sådan. Vad skulle han annars ha? Finnick hade tydligen också fått ett armband som kunde återkalla vapnet, eftersom när han vände sig om hade han på sig ett ungefär likadant armband som Johannas, fast det stod ett F på det. Efter det hämtade Beetee. Johannas och Thalias igen. Hon antog att ifall de andra skulle träna, så skulle väl de också göra det. Johanna tog i alla fall emot yxan och armbandet tog hon också på sig. Sedan gick hon bort till Cato, som faktiskt såg riktigt farlig ut då han fått ett svärd i handen. Han rycker till när Johanna harklar sig bakom honom, och är nära att sätta svärdet i armen på henne.

Thalia tar emot dolken och går mot Clove, "50 armhävningar till den som förlorar?" flinade Thalia mot Clove som genast antog vadet och flinade. "Tror inte mästaren slår eleven även om eleven nu är mycket skicklig." säger hon i låtsad huvudstadsdialekt och Thalia härmar, "Sant, men även eleven kan kanske några trix mästaren inte kan." säger hon med samma pipiga huvudstads dialekt. Och sedan säger de i kör, "Och må oddsen," de kastar dolkarna sammtidigt, "Alltid vara er gynnsamma." säger de och dolkarna hamnar perfekt på varsin docka, i hjärtat.