Power (Ett rollspel för alla)

Liz berörs inte av det speciellt mycket - hennes mamma brukade väldigt ofta säga så till henne.
Liz bestämmer sig ändå för att gå; maten är helt vidrig. Hon måste nog äta en hel portion någon gång annars kommer hon att svälta. Som om det skulle vara ett problem.

När Liz kommer tillbaka till rummet sitter Mia där och sminkar sig.
Liz kan nästan känna hur rädd Mia blev när Liz kom in i rummet. Mia kommer att vara hennes slav hela året.
Liz flinar elakt då Mia tappar läppstiftet. Det här kan ändå bli ett bra år.

((Sorry för min oaktvitet))

Annabeth satt vid ett tomt bord och petade i maten.
Efter den pratande korpen övervägde hon allvarligt om hon verkligen var sinnessjuk.
Hon försökte skjuta tanken åt sidan, men hennes hjärna funkade inte så. Den ville envist tugga på tanken till den fick det korrekta svaret.
Annabeth suckade, gick upp och skrapade av tallriken. Hennes liv var ett jäkla helvete. Varför hade hon gått med på att skickas till internatet?
Irriterad gick hon ifrån matsalen, tillbaka till rummet. Hon ångrade sig genast, då det tomma tråkiga rummet gav henne en känsla av depression. Istället gick hon ut på skolområdet, där solen höll på att gå ner och kastade ett rödgult ljus över platsen.
Det var en av de ovanliga tillfällena då Annabeth önskade sig en vän.

Trycket mot Francescas sinne släpper. Men något är fel. Plötsligt märker hon det. Hon känner inte alls av sin kropp. Det är som om alla muskler plötsligt har slutat lyda henne. En röst ekar i hennes huvud och kroppen vänder sig om och går iväg. Antagligen mot Francescas rum. Hon försöker att stanna, och när det inte fungerar att skrika, men uppenbarligen har hon inte mer kontroll över sin röst än över sina leder. Jävlar också.
((Troligen mitt sista inlägg på ett tag Jag kommer nog att titta in och läsa vad ni skrivit då och då, men hinner antagligen inte skriva själv))

((^Ok. Ska Annabeth märka något då de är rumskompisar?))

Lelia märker att korridorerna börjar fyllas med elever. De värkar vara påväg mot matsalen.
Hon suckar, musiken fick vänta, hon var faktiskt hungrig.
Hon följer strömmen mot matsalen och tar en bricka. Hon sätter sig vid ett bord, ensam.
Hon äter upp maten fort och ställer bort brickan och disken.
Hon bestämde sig för att gå ut på skolgården.

((luna99 - Kan Annabeth kanske möta Lelia där ute? ))

((det går så bra så ))

((Francesca kan väl vara lite slö, ha tom blick och bara svara enstavigt. Men inte så mycket så att det verkar onaturligt. Vilka slutsatser Annabeth drar kan du bestämma själv ))

((saganda: Visst ))


Annabeth stirrade drömmande bort mot solnedgången, då en tjej kom ut ur skolbyggnaden. Det var en av de välsignade.
"Hej" sa Annabeth prövande. Hon var en riktigt osocial person, och pratade inte ofta, men i det ögonblicket kändes det bra att inte vara ensam.

"Hej" svarar Lelia.
Det var en av de väsignade. Hon såg ensam ut.