Herre min skapare. Kan bli svårt för mig att hinna med att få till något med så mycket "måste vara med" innan söndag. Har ännu mer den här veckan att hinna med än vad jag hade förra omgången... Har cirka fem läxor att hinna med att göra innan fredag, varav ena är ett prov som går av stapeln på torsdag. Har ett elevexpo som jag måste anordna så allt är klart innan fredag, då det går av stapeln och sedan fortsätter det på lördag i samband med ett öppethus där föräldrar, företag och de som vill får komma och se på vad vi gör på min skola... Så ja, det kan bli svårt för mig att hinna med allt som jag måste göra den här veckan + att hinna med detta. Speciellt med tanke på att majoriteten av min fritid den här veckan kommer gå åt till att förbereda elevespot (skulle nog gissa på att jag kommer behöva "lägga ut" hela den här dagen, hela morgondagen och halva torsdag för att hinna med allt, vilket så resulterar i att jag inte har tid att plugga till provet på torsdag och att jag inte har tid till att göra någon av de övriga fyra läxorna som jag måste göra).
Men, men, får väl se om jag hinner skriva något sådär i sista minuten på söndag. Om inte annat så var antagligen förra omgången den sista för min del.
Och jag såg att folk hade lagt upp sina texter ifrån förra omgången (jätte fina, vill jag bara säga, har ägnat den senaste timmen till att sitta och läsa dem). Så om någon vill/orkar läsa, här är min muppade sak;
Spoiler:
Tryck här för att visa!Varför…? Jag älskar dig ju…
”Det gör ont, men på samma gång känns det så underbart. Jag vill gråta, men på samma gång vill jag skrika av glädje. Han är för perfekt för sitt eget bästa.”
Orden stakade sig på rad under bilderna i inlägget som hon satt och skrev till sin blogg. Det hade gått knappt en och en halv månad sedan första gången hon stötte ihop med honom tack vare en vän. Sedan dess hade de chattat inne på msn så fort de fann chansen till det. De hade träffats oftare än vad hon träffade de få vännerna som hon hade. Allt kändes helt enkelt så perfekt. Efter ett fåtal minuter kände hon sig färdig med inlägget och publicerade det med ett leende över läpparna. I samma stund som hon stängt ned webbläsaren och loggat ut ifrån datorn kände hon hur någon varsamt lade sina händer om hennes späda axlar.
”Jag trodde väl att jag skulle hitta dig här inne, Yuri.” hon rös av välbehag då hon kände hans andetag emot sin hals, som han precis blottat genom att stryka bort hennes långa mörkbruna hår. Hans läppar rörde vid hennes ljusa hy medan han väntade på ett svar.
”Vad gör du här…? Har inte du lekt…?” för ett ögonblick fann hon inga ord, så hon trevade sig fram på måfå. Innan hon hann avsluta vad hon hade tänkt säga, snurrade han runt hennes stol så hon kom öga mot öga med honom.
”Jo, jag har egentligen lektion. Det var däremot något som jag inte fann så viktigt när jag såg att du hade håltimme.” sade han med ett så varmt leende att hon trodde att hon skulle smälta.
”Men varför strunta i lektionen på grund av mig?”
”För att du betyder mer för mig än vad skolan någonsin betytt.” sade han med sin vänliga, lugna röst.
Hon reste sig upp ifrån stolen och ställde sig ett par steg ifrån honom. Han var nog ett huvud längre än henne, men det betydde inget för henne. Sakta tog hon ett halvt steg närmare honom och lade sin högerhand emot hans överarm som doldes av en rutig skjorta.
”Det är inte värt att förstöra dina betyg på grund av mig…” sade hon med ett leende. ”För den delen så har jag inte håltimme, jag har inga fler lektioner idag.”
”Inte? Det står ju på ditt schema…”
”Jag vet, men de andra har prov. Så jag slipper lektionen eftersom jag redan gjort det.”
”Där ser man… Men varför är du kvar då?”
”Är inte det uppenbart…?” han såg djupt ned i hennes blåa ögon tills hon slöt dem när hon ställde sig på tå och lät sina läppar röra vid hans.
Hans händer letade sig fram till hennes midja innan han varsamt drog henne närmare sig. Hennes händer trevade sig upp längst med hans bröstkorg och han kände hur hon försökte knäppa upp de knapparna på hans skjorta som han alltid hade knäppta. Med ens kände han sig ganska besvärad över hennes gest, trots allt var de långt ifrån ensamma i skolans bibliotek.
”Kom, vi går någon annanstans…” sade han efter att han gjort sig fri ifrån hennes läppar.
”Jag vet vart vi kan gå…” sade hon med sin ljuva röst samtidigt som hon tog tag i hans hand.
Utan att streta emot följde han villigt med henne, vissa människor runt om i korridorerna såg på dem med nyfikna blickar. Antagligen var de förvånade över att han hade fallit för en person som Yuri. Sedan hon hade börjat på skolan hade alla undvikit henne för att de tyckte att hon var för annorlunda, det var bara ett fåtal som blivit hennes vänner och ens ville prata med henne. Han själv hade aldrig sett något fel på henne, enligt honom var hon perfekt.
”Vart ska vi…?” frågade han efter en stund, de hade försvunnit bort ifrån de folkfyllda korridorerna och närmade sig trappan upp till fjärde våningen på skolan som sällan användes på grund av att elevmängden på skolan minskat.
”Du behöver inte oroa dig, Alex, det är min favoritplats här på skolan…” sade hon och såg på honom över axeln med ett av sina varma leenden som fick hela hans inre att koka.
Det dröjde inte länge innan de nådde bortre delen av korridoren på fjärde våningen, Yuri öppnade dörren till handikappstoaletten och gick in. Under ett ögonblick såg hon ganska tvekande ut medan hon tände taklampan. Även han tvekade lite då hon snurrade runt på stället inne på den vagt upplysta toaletten. Tydligen var lampan där inne inte i så gott skick. Hennes kinder var brännande röda där hon stod och drog vänsterhanden igenom sitt långa hår.
”Förlåt… Det kanske inte var en så bra idé ändå…” mumlade hon efter ett tag då hon insåg att han blivit stående i dörren för att han tvekade på att kliva in. Hela hennes ansikte blev tomt och hon såg med ens ut som att hon skulle börja gråta. Det fick honom att skämmas över sig själv. Precis då hon sänkt sin hand ifrån sitt hår och tänkte gå ut igen tog han ett steg in på toaletten och drog igen dörren efter sig. Han vred om låset och såg på henne då hon märkt vad han gjort.
”Du behöver inte be om förlåtelse, Yuri…” sade han stilla. ”… För jag älskar dig…”
”Alex… Jag…” började hon säga, men han hade inte lyckats tygla sig längre.
Hennes händer lyckades knäppa upp en efter en av hans knappar på skjortan medan de kysste varandra så som de aldrig kyssts tidigare. Så snart alla knapparna var uppknäppta drog hon av hans skjorta och släppte den på golvet. Efter att hon fått av den av honom, drog hon av sig sitt eget vita linne så hon blev stående intill väggen med bara sin bh kvar på överkroppen. Han följde hennes exempel och drog av sig sin t-shirt som han hade kvar på sin överkropp.
Hon andades häftigt, precis som han gjorde då han släppt taget om sin t-shirt och låtit den falla till golvet och de började kyssas igen. Hans händer rörde sig längst med hennes bröst till hennes rygg som hon trodde att hon pressat emot väggen så pass mycket att han inte skulle få in sina händer där, men tydligen hade hon fel. Det dröjde inte länge innan hans fingrar nådde fram till spännet på hennes bh.
Hon höll inte längre sina armar om honom, men han hade inte märkt att hon släppt taget om honom. Tydligen var han för upptagen med att försöka få upp hennes bh. Det gav henne lagom mycket tid till att få tag på det vassa föremålet som låg på handfatskanten.
”Alex, vänta…” mumlade hon och höll högerhanden där det vassa föremålet var bakom ryggen samtidigt som hon låssades knäppa upp sin bh. Han stod där precis intill henne, med en hand om hennes midja fortfarande. Hennes inre skrek av smärta och gjorde uppror då hon tog ett stadigare tag om handtaget på det vassa föremålet. Sakta vände hon blicken upp emot honom och mötte hans ögon som återspeglade all den kärleken som han kände för henne. Under ett ögonblick såg han frågade på henne, men i det ögonblicket rörde hennes högerarm sig utan att hon själv styrde över den. Kniven sjönk ned i hans bröstkorg som om den var gjord av smör. Tårarna brände till in under hennes ögonlock då hon insåg vad hon gjort.
”Yuri…?” orden lämnade knappt hans läppar då han säckade ihop emot henne. ”Varför…? Jag älskar dig ju…”
”Alex… Förlåt…” hon släppte taget om honom, vilket ledde till att han föll ned i golvet med en duns. ”Jag får inte älska någon… Men jag… Älskar dig…”
Hans ögon stirrade tomt in i väggen och blodet började sakta rinna ut ur såret i bröstkorgen då hon drog ur kniven. Tårarna rusade ned för hennes kinder då hon sjönk ihop på golvet i hans blod. Med fumlande händer fick hon upp sin mobil och ringde upp personen som hon bara skrivit ”S” som namn på i kontaktlistan.
”Jag har gjort precis som du ville att jag skulle göra… Vad vill du att jag ska göra nu…?” hennes röst var ihålig då hon sade orden, hon kände helt enkelt inget längre trots tårarna som forsade ned för kinderna och smärtan som dånade i hennes hjärta.
.
Mugglarportalen