Ny genaration, nya känslor

SÅ JÄVLA AWZOME♥

Oh... Jag vet att jag är hemsk på uppdatering nuförtiden... Usch! Jag mår dåligt över det D: Men jag har jättemycket i skolan nu och massvis med annat och skrivartävinga och... Usch! Fattar inte att jag kan klara det, men jaja...
Hoppas ni gillar detta kapitlet! Jag är själv inte så nöjd med det, men ville skriva nåt! Måste plugga på ett tyska-prov och på engelskan lite, men mest tyskan! Så jag fick hasta ihop nåt!
Usch! Jag har skrivkramp och det är hemskt... Så visste inte vad som skulle hända i kapitlet och jag är rädd att det som händer i detta kapitlet har hänt innan O.O Men jaja! Här kommer ett dåligt kapitel i alla fall!!! xD

Kapitel: 76
”Är du redan tillbaka!?” frågade Rose chockat då Lily klev in i uppehållsrummet.
”Ja...” svarade Lily blygt och snabbt. Hon tittade ner i marken och började gå upp till sovsalen då Rose hindrade henne. Lily vände sig då motvilligt om och blev chockad då hon såg att Rose flinade.
”Du... Jag ser att nåt chockerande, men väldigt lyckat har hänt! Ärligt talat! Nåt som du djupt inne är lycklig över har inträffat! Jag ser det på dig, kusinen min! Vad har hänt? Är det nåt med... Ja.. Du-vet-vem... Eller nej! Jag menar... Du vet! Han... Du vet!”
Rose såg sig besvärat om i uppehållsrummet. Lite olika Gryffindorare satt där och pratade, men hon visste att det ändå inte skulle vara så smart att säga Scorpius namn inför alla... Han hade redan ett namn som Gryffindorarna hade gett honom och det var ”den där Malfoy”, så kanske inte så bra att snacka om honom mitt i uppehållsrummet där alla de andra kunde höra.
”Kanske... Men... Vi kan väl ta det sen?” sa Lily tyst.
”Visst! Vi går till sovsalen och det tar ju ett par sekunder, så det är då 'sen', så kom med här nu!” sa Rose ivrigt och drog med Lily uppför trapporna.
När de var uppe stängde Rose dörren och vände sig mot Lily och gav henne en blick som visade att hon var i princip tvungen att börja prata, annars skulle hon inom snarast tid bli mördad... Eller nåt...
”Ja... Jag träffade på Scorpius innan...”
”Oh! Du måste berätta! Vad sa du? Vad sa han? Är ni vänner? Och... Usch! Vad pigg jag var! Borde inte ätit godiset... Men i alla fall! BERÄTTA!!!” sa Rose.
Lily suckade tungt och kände hur hennes kinder blev varma.
”Jaha... Men det var så att jag träffade på Munkbroderna när jag gick på promenad och då på jakt efter Scorpius för du tvingade mig till det...! Men ja... Då fick jag vänta i ett rum på att Munkbrodern skulle hämta Nick och sen så typ kom alla spökena och helt plötsligt dök Scorpius också upp! Så efter spökfesten gick jag och då började han följa efter mig. Sedan så pratade vi och jag avslöjade att jag var galen i honom, han sa att han gillade mig och sedan så typ kysste han mig... Så gick det i princip till!” sa Lily och suckade.
”Wow! Men där ser du ju! Han älskar ju dig också! Varför bara säga emot och inte göra nåt åt det? Bara ta honom! Va med den du älskar! Snälla, Lily! Du gör mig arg när du bara säger emot! Du måste erkänna för dig själv att du är galen i honom och faktiskt vill leva åtminstone ditt fjärde år på Hogwarts tillsammans med honom!”
”Men... Liksom... Öh... Det kan ju inte funka! Vad skulle min pappa säga? Och vad skulle din pappa säga? Liksom, du vet ju att våra föräldrar inte var alls så himla bra kompis med Scorpius pappa och speciellt våra pappor var ovän med hans pappa och... Vad mycket 'pappa' jag använde... Men jaja! Du fattar! Vad ska jag göra med det?”
”Du behöver inte nödvändigtvis säga nåt till dom! Okej.. .Nån gång måste du väl, men du kan nog vänta ett tag! Men nu får du ta och försöka få tag på honom igen och säga att ni ska gå på balen tillsammans och ge ert förhållande en chans! Se så! Ut med dig!” sa Rose och puttade ut Lily som suckade djupt.
Nu var det dags... IGEN!
Varför höll Rose på så, undrade Lily då hon motvilligt, men ändå glädjerikt på nåt sätt, gick nerför trapporna. Hon tyckte liksom att det var jobbigt att bli uppmanad att göra saker hon kanske inte alltid ville göra och sedan var hon inte så sugen på att prata så mycket med Scorpius efter allt som har hänt... Men ändå! Hon var glad över att få se det vackraste ansiktet hon känner till och så vidare, så nåt positivt är det ju ändå att träffa Scorpius! Som den glada känslan hon får bland annat när hon ser honom... Den är alltid på nåt sätt rolig att uppleva, fast hon kanske for illa av den...
Hon kom ner till en hall kan man kalla det och svängde av mot höger. Hon gick och tänkte på vad hon skulle säga då hon såg nåt som rörde sig i ögonvrån. Hon kände på sig att det var nånting som hon borde kolla upp så hon vände sig om mot det.
Och ja, såklart var det det! Det var ju lilla Scorpius som tittade lite oförstående på Lily, men log lite snett mot henne.
”Kommer du tillbaka?” frågade han lugnt.
”Ja... Det verkar ju så! Men liksom... Oh... Det känns så sjukt att säga, men... Liksom... Öh... Kan du förlåta mig för att jag, öh, gjorde slut? Liksom... Kan vi ta och börja om på nytt? Detta låter så konstigt att jag frågar när du har du försökt få mig att gå med på det, men ja... Nu frågar jag dig!”
Scorpius slutade le snett och leendet blev mer rakt.
”Lily! Äntligen, får jag väl säga!” han gick fram till henne och kramade henne och då kände hon hur det började pirra i kroppen.
”Så det är då ett... Ja?”
”Haha! Såklart! Men då betyder det väl att vi kan gå på balen tillsammans? Det är inte alls långt kvar!”
Lily log då hon tittade in i hans vackra ögon. ”Såklart!” svarade hon och kysste honom lätt på munnen och kände sig lycklig efter flera veckors jobbiga tid...!

Nu var det skola igen. Allt flöt på!
Scorpius och Lily var ihop, höll det ganska privat men umgicks de flesta dagarna. Hugo och Miranda var ju då också ihop och umgicks väldigt mycket, men Miranda var ganska deprimerad över det som hänt hennes mamma för ett tag sedan så de brukade ofta då vara själva och prata. Albus hade sin Li och de hade mycket att prata om, som till exempel hur det var med Lis mamma och bror.
Men sedan så var det ju så att bland alla dessa kärlekspar i släkten Weasley-Potter var det ju några som inte hade en partner! Det var kusinerna Rose Weasley och James Potter. Det var ju inget fel med det, men då var det ju svårare att ha nån att gå med på balen! Så ja... De hade ju då bestämt att gå tillsammans på balen och de hade dom tyckt var en smart idé och en trevlig sådan också! Men sedan hade då James sagt till Rose att han kanske inte ville gå med henne... Tack vare den där Sabrina... Och ja... Nu satt han på en bänk ute i snön, framför sjön som var täckt av is och tänkte på just det där!
Han hade jättedåligt samvete över att han sagt så till Rose och ville och tänkte ändra på det! Så han reste sig upp och började gå till Trolldrycks-klassrummet. Rose hade just nu Troldryckskonst men James hade håltimma för att professor Trelawney hade fått en syn och var tvungen att åka iväg. Så han gick in i Slottet och nerför alla trappor tills han kom till fängelsehålorna och sedan gick han till den välkända trädörren som ledde in till klassrummet.
James lutade sig mot stenväggen och slöt ögonen. De slutade nog snart, för Rose började sin lektion för cirka femtio minuter sedan och hela lektionen var en timme och ibland brukade Snigelhorn släppa eleverna tidigare, förhoppningsvis gjorde han det idag!
Det verkade som att så var fallet, för efter tre minuter öppnades dörren och James var tvungen att ta tre steg bakåt så han inte skulle få en bula i pannan. Han såg att Gryffindorelever gick hastigt ut ur klassrummet och.. .Slytherinelever...? Ja! Slytherinelever!
James kom på att Sabrina var ju ett år yngre än honom, alltså lika gammal som Rose så hon måste ju vara nån av dom...
”Hejsan, Potter!”
James såg att det var just Sabrina som tilltalat honom. Hon stod framför honom och log lite hemlighetsfullt. ”Vad gör du här då? Har du tänkt på det jag sagt om balen?”
”Öh... Ja... Det har jag, faktiskt...! Därför är jag här...” svarade James och slängde en blick mot dörren. Ingen Rose än.
”Oh! Den är ju på lördag liksom, så skulle vara bra med ett svar!” sa Sabrina och steg närmare James och la handen på hans axel. Han tittade in i hennes ögon och kom inte på vad han skulle säga för ett kort ögonblick.
”Öh... Eller jo... Eller... Öh... Jag har svar och det blir inget med oss!” sa han och var lite smått förvirrad.
Sabrina tittade länge på henne innan hon gav honom en liten örfil. ”Så du säger nej!?” röt hon sedan och gav honom en genomborrande blick.
”Jag... Öh...”
James hann inte säga mer då han såg Rose komma ut ur klassrummet. Hon stirrade förfärat på Sabrina och sedan på honom med en skugga av hat i blicken. Sedan vände hon sig om och började gå, med hastiga steg, uppför trapporna.
James såg bekymrat efter henne men vände sig mot Sabrina igen då hon tog till orda.
”Jaha... Så det är tack vare Weasleyn det inte blir av... Eller hur? Ha! Okej! Gå du till henne! Men bara så du vet vad du missar...”
Hon satte sina händer på James kinder, drog hans ansikte mot henne och sedan kysste hon honom. Kyssen var passionerad och efter den så var James lite skakis.
”Öh...” fick han fram.
”Ha! Intressant att veta... Ha! Stick nu, Potter!!!” sa hon och James gjorde som hon sa och började följa efter Rose.

Jättebra, och jag käner inte igen deta så det har inte hänt förut som jag vet

bra!!

Jätte bra kapitel!

Lade inte märke till något fel, så ja, AMAZING.

suveränt kapitel

Mera!

Super!

GHJGALGLNVRNKKLVSLKRNÖHJJ! Äntligen!!! Och det var SuperAwesome as always och jag gillar inte Sabrina!

Är det bara jag som tycker att karaktärerna verkar ha fått i sig lite för mycket socker? Eller ja, förutom James, som inte verkar ha sovit på ett tag.
Annars var det helgrymt!