(PM)Jag hatar din blotta existens

Looove ♥.♥
hur kan du skriva så bra?? jag vill också kunna TT.TT

Supermegafoxyawsomehot. Fantastiskt. Underbart. Välskrivet. Bäst.

Det var allt jag hade att säga.

Jättebra!

Didier♥Jean

Den här fanficen är en av de bästa jag läst!

Såååå bra

JätteBra!

love♥

Jess
Frustrerat stampar Jess med foten i det mörka trägolvet och tvingar sig att tittar rätt in i spegeln. En gång i tiden hade hon älskat den här spegeln och det som den speglade när hon tittade rätt in i den. Jess fnyser åt sig själv och sin spegelbild – hur hade hon någonsin kunnat vara så naiv och så otroligt dum?
Återigen försöker Jess åstadkomma ett naturligt leende, men lyckas inte den här gången heller. Jess andas långsamt för att lugna ner sig, hur svårt fick något så enkelt egentligen vara? Hon överreagerar säkert nu igen, precis som hon överreagerar med allt annat. Vem skulle egentligen bry sig om hon inte lyckades le imorgon, när julen skulle knacka på dörren? Farmor, säger en stark röst i Jess huvud och hon suckar djupt. Jo, farmor skulle bry sig, och Jess vill för allt i världen inte förstöra julen för farmor. Jean fick gärna sova ute på den isiga gården om han kände för det, och Didier…! Ja, Didier… Egentligen förstår Jess inte varför Didier ens är här, varför firade han inte jul hemma hos sig själv? Jess ruskar på huvudet, det är inte hennes problem. Lika lite är det hennes problem att både Jean och Didier är ute någonstans just nu. Nej, Jess har kommit över Didier! Förresten så var hon aldrig kär i honom från första början, det var bara något hon hade inbillat sig. Bara för att han är den första främling som inte har vänt sig bort när hon tittat på honom, den första person som lyssnade på hennes bekymmer… Jess känner hur rodnaden stiger på hennes bleka kinder. Usch! Hade hon verkligen öppnat sig så totalt för Didier? Det är väl självklart att han inte vill kännas vid en gnällspik som hon!

”Åh, godmorgon!” Gäspar Didier när han märker att Jess har stirrat på honom. Jess skyndar sig att titta ner på sitt täcke och låtsas släta ut några icke existerande veck.
”G-god morgon”, säger Jess och försöker låta oberörd. Bara tanken på att Didier har sovit i samma rum som hon i en hel natt får Jess hjärta att bulta onaturligt fort. Okej, så han hade sovit på Jeans sida av rummet på en madrass bredvid Jeans säng, men vaddå då? Det var ju inte så att de har sovit i två helt olika rum! Och vad är det här tramset med sidor förresten? Vem kom på den idiotiska idén?
Du, säger den ljusa rösten i Jess huvud igen. Du gjorde det så att du skulle slippa säga att du sov i samma rum som Jean. Jess skakar på huvudet. Härmed är ”sidorna” av rummet avskaffade. I alla fall så länge som Didier sover i rummet.

”Jaha, vad ska ni göra idag då?” Frågar Jess när hon skyndar efter Jean och Didier nerför den slitna trappan av trä och som knarrar svagt och inbjudande under deras fötter. En svag doft av örter smyger sig in i Jess’ näsborrar och hon andas njutningsfullt in doften.
”Av alla människor i hela världen har jag svårt att tro att du har något med det att göra”, säger Jean vasst. Jess biter ihop käkarna och blänger på Jean. Hon hade ju bara försökt vara trevlig, åh! Jess skulle göra vad som helst för att få vrida nacken av Jean och hans förbannade örn som hela tiden stirrar på henne med en blick som dryper av förakt. Jess möter Bijous bärnstensgula ögon och hennes klarblå ögon glimmar mordiskt. Helt plötsligt har det hela blivit en tävling och Jess tänker absolut inte bli den som viker undan med blicken först!

”Jessica?” Hörs farmors röst från köket och Jess vänder på huvudet mot det hål där det förut måste ha suttit en dörr och som är vägen in till köket.
”Ja?” Säger Jess högt för att överrösta Bijous triumferande skrin och gör sitt bästa för att inte låtsas om Jeans självbelåtna flin.
”Kommer du hit och hjälper mig? Det är så mycket att göra, snälla?” Jess suckar lågt och vänder sig mot Jean för att skälla ut honom. Bara för att upptäcka att han inte är där längre. Jess hör hur ytterdörren slås igen och knyter ilsket händerna. Efter att ha tagit ett djupt andetag och räknat till tio för att lugna ner sig skyndar hon in i köket där hon tydligen skulle få tillbringa resten av dagen.

Braaa! Perfekto!