Är det svårt att älska och bli älskad?

Bra.

Taack mine! det betyder super mycket att du säger det!♥

Bra.

Jättebra!!!! MERRR!!!!!!




Jag skoja bara!

Jag har jätte mycket i skolan just nu så jag ska försöka slita mig från läxorna och skriva ett kapitel till!
Sen kan jag också säga att det inte kommer komma något på fredag, lördag eller söndag ska till Göteborg! ♥

Vad kul att åka till Göteborg! Jag ska åk dit på höstlovet tror jag... Men annat samtalsämne, MEEER!!!! DEN ÄR SÅ BRA!! ( Alltså denna FF)...

Jättebra!

Jag har fått göra om detta kapitlet två gånger för datorn har hackat och stängts av precis när jag skulle lägga upp det och nu är jag på riktigt dåligt humör !

Kapitel 4

Jag vaknade med ett ryck när min silvriga väckarklocka började ringa. Jag satte mig rakt upp i sängen och gick till min garderob för att byta om. Jag tog på mig ett par slitna blå jeans, ett svart linne och en grå kofta. Sen gick jag för att borsta igenom mitt blonda långa rufsiga hår tills det la sig spikrakt nerför mina axlar. Sen gick jag till köket för att bre mig en smörgås som jag sedan år vid köksbordet.

Klockan började närma sig halv tio och jag sa förväl till mitt hus och började gå mot busshållplatsen. Jag hade hoppats att mamma och pappa eller iallafall en utav dem kunde följa med mig.

Bussresan var lång men igentligen varade den bara 15 minuter. Men jag var så överväldig att få komma till Hogwarts att jag nästan hoppade i sätet. Den gamla damen som satt framför mig hade frågat om jag var tvungen att gå på toa eller något. Och varför jag hade en uggla som satt och hoade i sätet bredvid mig.

Jag steg äntligen av bussen vi King cross och jag började gå mot perrong 9 och 10. Jag kommer mycket väl ihåg vad professor Mcgonagall hade sagt till mig första gången hon var hemma hos mig. Jag skulle springa rakt igenom väggen för att komma till Hogwarts expressen. Först trodde jag att hon skojade med mg men sedan insåg jag att hon var fullt seriös.

Jag tog ett djupt andetag och började sakta springa mot tegelväggen, jag kom närmre och närmre och just när jag skulle slå huvudet i väggen stod jag nu på en helt annan plats. Framför mig stod nu ett rött tåg där det stod "Hogwarts expressen" på.
Och perrongen var fylld av barn och ungdomar som sa adjö till sina föräldrar. Och genast fick det mig att tänka på hur mycket jag saknade och konstigt nog älskade dem. Tänk om det hade varit vi som stod där på perrongen och sa hejdå till varandra. Jag skulle inte få se dem på flera månader. Jag suckade djupt när jag började gå in i tåget för att leta reda på en kupé som jag kunde sitta i.
Tillslut hittade jag en tom kupé i mitten av tåget och jag tog platsen närmast fönstret och jag tittade ut på folkmassan.

Strax började tåget sakta röra på sig och lämnade alla dem gråtande föräldrarna på perrong 9 3/4. Dörren in till min kupé öppnades och där stod en kille men blont hår och grå ögon och bakom honom stod två kraftiga killar som var längre än honom.

- Kan vi sitta här? undrade den blonda killen och log mot mig.
- Eeehm visst, svarade jag och försökte le tillbaka men det såg nog mest ut som e ful grimas.

- Jag heter Draco Malfoy och det här är Crabbe och Goyle, svarade den blonda killen som hette Draco.
- Jag är Conny Winston, svarade jag.
- Så vilket elevhem tror du att du hamnar i? själv kommer jag att hamna i Slytherin.

Jag visste att det fanns fyra elevhem Slytherin, Gryffindor, Ravenclaw och Hufflepuff. Men jag visste inte hur han kunde vara så säker på att han hamnade i just det elevhemmet.

- Eehm, jag vet inte, svarade jag honom osäkert och han gav mig en konstig blick.

- Är du mugglarfödd? frågade han och jag nickade till svar.

- Ååh så vi sitter och snackar med en smutsskalle, sa han och dem tre killarna hade lämnat kupén i en väldig fart.
Nu satt jag och bara stirrade på den dörren som dem just lämnat för bara någon sekund sedan.
Jag hade blivit kallad för många hemska och fula namn i mitt liv men aldrig för smutsskalle och jag visste heller inte vad det betydde.

Jag lutade mig tillbaka i sätet igen och slöt ögonen för att somna en stund. Men just då knackade det på dörren och en gammal kvinnas huvud stack fram bakom dörren.

- Något från vagnen gumman? sa hon och log vänligt mot mig. Ett sådant leende hade jag inte fått så länge jag kunde minnas.
Jag reste mig från platsen där jag satt och gick fram till vagnen.
Eehm vad är det där? frågade jag och pekade på en trekantig ask.

- Jo det där är choklad grodor, svarade hon vänligt.

- Okej, jag tar en sådan.

- Då blir det 10 siklar och det är nog bäst du bytar om snart. Vi är framme vilken minut som helst.


Okej här kom ett uruselt kapitel! Som jag sa tidigare har jag fått göra om det två gånger. Blev mycket mer nöjd med det första. Hoppas det duger ändå ♥