Om Voldemort faktiskt hade dött...

Omg så bra kapitel! super

Riktigt bra ♥

Great! ^^

"Slytherin! Slytherin!"
"Såg ni Potters min när Malfoy greppade tag i kvicken mitt framför näsan på honom? Haha!"
"Iiin med klonken i mål!"
"Rhine! Bra spelat!"
Aimee lyssnade på halvt öra. Hon satt nersjunken i en grön fåtölj och lät matchen sjunka in i hennes huvud. Hade det verkligen hänt? Hade hon verkligen spelat så bra som alla sa?
"Aimee? Bra spelat för att vara din första match." Aimee vände blicken mot Draco som stod framför henne med ett leende på läpparna. Hon log snett.
"Tack." Draco räckte fram ett glas med honungsöl, och Aimee tog det. Den första klunken spred en behaglig känsla i kroppen, och hon skrattade till. Det hade verkligen hänt. Aimee log självsäkert mot Draco.
"Ja, jag spelade ganska bra, eller hur?" sa hon och Draco skrattade.
"Akta dig så du inte börjar låta som Potter." De skrattade tillsammans, och Aimee drack upp resten av honungsölen. Efter några få minuter bestämde hon sig för att gå och lägga sig. Det tog ett ganska bra tag innan hon lyckades lägga sig, eftersom att hon hindrades av andra elever.
Väl inne i sovsalen, sjönk hon ner i djupa drömmar.

"Bra spelat Aimee." sa Harry och Aimee såg på honom med rynkade ögonbryn.
"Jag menar det! Verkligen super."
"Tack." sa Aimee och log.
"Varför spelar du inte med oss någon gång?"
"Va?" sa Aimee och rynkade ögonbrynen igen.
"Ja." sa Harry. "Vi skulle behöva någon som du i vårat lag." Aimee skakade förvirrat på huvudet.
"Nu förstår jag inte. Du tillhör Gryffindor, och jag Slytherin. Då kan jag ju inte spela med er." sa hon. Harry log.
"Inte med Gryffindor, dummer! Med oss!" sa han och gjorde en gest bakom sig. Hermione, Ron, Draco, James och Wood. En konstig skara. Aimee log nu glatt.
"Absolut!" Hon tog tag i sin kvast, och flög upp. Kvasten var långsam, och Aimee rodnade.
"Men för tusan Aimee!" sa de andra nästan samtidigt. Aimee försökte mana på sin kvast, men den blev bara långsammare och långsammare. En plötslig känsla av panik slog henne, och hennes andning blev snabbare. Hon vände sig om, och fick syn på en gigantisk drake. En stråle av eld kom emot henne, men hon kunde inte akta sig. Den träffade henne hårt, och hon föll av kvasten...

Aimee vaknade med ett ryck. Det hade bara varit en dröm...
Hon satte sig upp, och kände nästan hur håret stod rätt upp. Hon spenderade de nästa tio minuterna med att borsta det, och suckade ilsket när det ändå var lite afro-liknande. Hennes kläder för dagen blev ett par bleka jeans och en gråvit långärmad med ett vitt linne under. Skorna flög på de med, och Aimee gick iväg mot stora salen för att äta frukost.
När hon väl satt vid bordet, kom flera personer från Slytherin och gratulerade henne till hennes spel. Varje gång någon gav henne en komplimang, rodnade hon lätt och sa tack ungefär... fem gånger till varje person. Medan hon satt och såg ner på sin tallrik med äggröra och köttbullar, hördes en välbekant röst.
"Hej. Bra spelat igår." Aimee såg upp mot Harry, och all kyla som hon kunde få fram, riktades mot Harry.
"Tack." sa hon lågmält och vände ner blicken igen.
"Förlåt..." Mumlingen var så låg att det tog ett tag för Aimee att reagera. Hon såg på Harry igen som såg skamset på sina fötter. Han harklade sig och mötte generat Aimee's blick.
"Jag vet att jag har varit en idiot. Jag blev som Malfoy, och jag har ingen lust med att vara som det... som honom." Aimee fnös.
"Nej, jag menar det!" sa Harry och satte sig ner mitt emot henne. Hon såg misstänksamt på honom.
"Jag fattar att du inte tror på mig, men jag hoppas verkligen att du förstår. Jag är inte en sådan person egentligen, och jag vill inte vara det längre." fortsatte Harry. "Allt är bara så konstigt, och jag..." Aimee avbröt honom.
"Lova att aldrig bli sådan igen." sa hon bryskt. Harry log.
"Jag lovar." sa han och de skrattade båda två. De kom överens om att spendera dagen tillsammans, och Aimee blev lurad till att låta Harry pröva hennes kvast.

På kvällen möttes Harry och Aimee vid quidditchplanen, och Aimee's kvast vilade i Harry's händer. Hon iakttog honom när han flög omkring, och hans ansikte syntes vagt i månskenet. Han verkade lycklig. Inte på det sättet som han var när han hade varit ett riktigt kräk, utan han verkade genuint lycklig. Harry svävade ner, och såg på Aimee med tindrande ögon.
"Den är fantastisk!" sa han och rufsade till sitt hår lite till. Aimee skrattade.
"Jag vet."

De gick långsamt, och pratade ivrigt om quidditch och gårdagens match. Till slut hade de hamnat vid ett träd som låg vid skolans sjö, och de hade inte något mer att prata om. Aimee vände blicken mot månen och suckade.
"Så vackert..." sa hon och log.
"Ja." sa Harry och ställde sig jämte henne.
"Jag brukade aldrig riktigt kunna se månen eller stjärnorna hemma. Här är allt så klart." sa hon och vände på huvudet mot Harry. Han drog handen genom håret igen, och lämnade en ganska stor hårtuss som stod rätt upp mitt på huvudet. Aimee skrattade. En plötslig vindpust slog till dem, och Aimee's hår lades över hela hennes ansikte. Hon skrattade till, och försökte ta sig ur håret. Harry skrattade med, och hjälpte till. Han var oerhört försiktig, och drog henne inte i håret. Harry flyttade undan den sista hårlocken från hennes ansikte, och handen dröjde kvar en bit vid hennes kind. Hon rodnade djupt. Men varför då? En pirrig känsla steg från tårna, och stämningen blev mer och mer obekväm. Harry såg henne djupt i ögonen, och lutade sig tvekande fram. Deras läppar möttes, och Aimee slöt ögonen. Från läpparna spreds en oerhört varm känsla, ända ut till fingertopparna. Harry drog sig ifrån Aimee, och såg på henne. Orolig. Frågande. Aimee log och lutade sig fram mot Harry som log lyckligt.

Så bra. ♥

Super, verkligen
Men när du skriverdrömmen hade det varit lättare om du skrev i tex, kursiv stil. Det blir både roligare och lättare att läsa ♥

Naw, sweet :3

Det är jättebra! Har snart läst igenom allt och det finns nog inte en sak jag inte gillar!

suuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuper bra!!!!!