I can´t forget...

Kapitel 11

"DRACO?!" sa jag rakt ut på lektionen och alla vände blicken mot mig.
Han vände skenarande på sitt huvud till Pancy och låtsades inte bry sig om mig. Jag harklade till och alla andra började jobba. Efter lektionen gick jag fram till Draco för att prata. Men han låtsades som om inte komma ihåg händelsen.
"Hermione! hehhe....Så h-hur är det med dig då...hehe?"
Men snälla Draco! Tror du inte att man fattar att du bara låtsas, du pratar ju aldrig så där! Jag såg att Draco hade samma tanke som mig och slog sig själv på pannan.
"Så...varför har du tittat på mig hela veckan? Jag menar...det gör ju inget, men varför döljer du det?".
Det tog ett tag innan jag fick svar. Han tänkte antaligen på vad han skulle säga. Efter 2 minuter öppnade han sin mun.
"J-jag gillar dig...."



Lite kort kapitel. Kommer mer sen

yeeey ! meer!♥

jätte bra

Bra mer.

BRAAA MEER NUUU !

Kapitel 12

Jag kan inte fatta det. Var Draco kär i MIG, efter alla år?!
"Hahha, du menar vel inte allvar?!...eller??..." sa jag och blängde chockerande på honom. Jag såg att hans kinder började bli röda. Han tittade ner i golvet...
"Joo....Joo, det är sant..."
Jag skakade på huvudet, fortfarande lika chockad, tog min väska och gick till stora salen för att äta. Han gick efter mig, men på avstånd!
På maten åt jag ingenting. Jag hade fullt upp med mina tankar. Ibland sneglade jag lite på Slytherins bord. Som tur var mötte vi inte våra blickar, för då skulle det vara riktigt pinsamt!
Efter maten gick jag till Örtläran. Den lektionen hade vi som tur var INTE med Slytherin. Men det konstiga var att jag även där kände mig iaktagen. Det visade sig sedan vara Draco som tittade genom fönstet...*suck*. Hela dagen glömde jag bort allt det där med Pancy. Jag hade mer fokus på Draco. Det var riktigt konstigt det där med Pancy. På slutet av dagen fick jag ett sms...av Draco!

Draco ---> Hermione
J-jag ä-älskar dig.....♥

Jag la snabbt tillbaka mobilen i fickan. INGEN FICK SE! Efter 2 minuter fick jag ett till.

Draco ---> Hermione
Möt mig vid bibloteket...

Jag tvekade en stund. Skulle jag gå till bibloteket eller inte. Han kanske föresten visste vad det var med Pancy..
"Okej! Jag går dit!" sa jag högt och började gå dit.
När jag klev in i bibloteket stod Draco där. Hans läppar sken upp av lättnad. Han gick långsamt fram och kramade mig. Han var varm.
"Men gud! Så här kan vi vel inte hålla på!" tänkte jag och försökte släppa mig fri. Ingen får ju se oss. Draco märkte snabbt det och släppte mig fri. Hans leende var inte lika glatt längre. Faktum är att det inte fanns nått leende kvar överhuvetaget.
"Ledsen..." sa jag och visade en förstående min.
Han nickade sårat till svar och vi satt oss ner vid ett bord. Det blev en pinsam tystnad. Men sedan brast det:
"J-jag älskar dig med!"

hahaha naawe så bra! meer!♥

jätte bra!! haha!

Naw ! Meer !♥

Kapitel 13

Draco såg förvånat på mig.
"V-vad sa du??"
Jag tittade skenerat tillbaka på honom och svarade.
"eeee, Inget....."
Han log retsamt mot mig.
"DU ÄLSKAR MIG!!!" Hans leende förvandlades till ett skratt. "Du äslkar mig! Jippey!!!"
"Schhhhh!!" Hasha jag och titta mig nervöst omkring.
"Nån kan ju höra!"
Han nickade och log. Sedan sträckte han sig fram och kysste mig. Jag rodnade.
"S-såååå.....Just det! Vet du vad det är med Pancy?"
Han tittade undrande på mig.
"Vad menar du?"
"Jo, hon har lixom inte velat prata med mig, som om hon är arg eller nått...."
Draco tittade fortfarande undrande på mig, men efter några sekunder försvann blicken och han log lite smått.
"Antaglien för att ja berättade för henne att jag gillar dig...."
Jag avbröt han:
"...och att hon derför är svartsjuk på dig!".
Han nickade.
"Okej, då vet jag det. Tur att det inte var nått allvarligt.."
"Nått Alvarligt!" han höjde rösten, men sänkte den igen.
"Är det inte allvarligt när man är svartsjuk på en sån snygg kille som jag?!"
Han blinkade åt mig.
"Jaja, men då är det allvarligt!" sa jag och puttade till honom på axeln.