If the stars keep shining [Sv]

MEEEERQlsakfhozadi are going crazy!!!

Tack för alla underbara kommentarer! De värmer verkligen i hjärtat. ♥
Vad sägs om ett extra långt inlägg som tack till er? ^^
________________________________________


Kapitel 7 -
George Weasley

Jag gick fram längs den långa gatan mot butiken.
När jag öppnade dörren fick jag en chock. Det var så mycket folk att det nästan blev svårt att andas.
De tre personerna framme vid disken hade fullt upp. Jag log för mig själv.
"Mr Weasley! Vad kul att se dig tillbaka!" Den ljusa rösten kom från en av de nyaste medlemarna i personalen. Hennes namn var Cleo.
"Det är kul att vara tillbaka!" sa jag och log mot henne.
Många av de som handlade i affären tittade hastigt mot mig, och slog sedan flyktigt bort blicken.
Cleo kom åter fram till mig,
"Har du något nytt på gång, mr Weasley?", frågade hon silkeslent. Leendet som jag haft på läpparna försvann.
"Jag jobbar på det." Egentligen var det inte sant. Jag kunde inte komma på något längre. Den kreativa sida av mig hade försvunnit tillsammans med min tvilling...
Det stockade sig i halsen på mig, och plötsligt var det ännu svårare att andas där inne.
Jag var tvungen att ta mig ut. Jag pressade mig igenom folksamlingarna som bildades runt de olika montrarna med skämtartiklar.

"George!" Jag stod och hämtade luft utan för butiken. När jag hörde den bekanta rösten log jag mitt i sorgen.
Hon kom emot mig. Hennes vackra hår var uppsatt i en fläta.
"Hej, Angelina!" Till min stora lättnad kunde jag prata utan att halsen blev tjock.
"Ska vi gå och ta en honungsöl på Den läckande kitteln?" föreslog hon sakligt. Jag nickade.
Där inne var det också trångt, men av någon anledning var det ändå lättare att andas.
"Två honungsöl, tack!"
Angelina satte sig vid ett bord för två, och jag slog mig ner mittemot. Det blev några minuters tystnad och jag smuttade på drycken jag fått.
"Jo..", började Angelina tyst, men avbröt sig. Jag såg upp och mötte hennes blick. Hon harklade sig något och försökte igen.
"Jo... Alltså. Jag gillar dig verkligen."
Det hoppade till i min mage. Vad hade hon sagt? GILLADE hon mig?
Jag samlade mig snabbt och fattade hennes händer.
"Jag gillar dig också. Mycket." Så. Då var det sagt. Vi log mot varandra.
"Så, går det bra med butiken?", undrade hon.
"Så där, men jag kommer inte med något nytt..", svarade jag henne. Hon lutade sig fram och pussade mig på kinden.
"Du kommer nog på något.", sa hon. Jag flinade. Vi satt där och pratade i säkert en timme. Det var så skönt att verkligen få prata!
Plötsligt kom jag på att jag inte sagt något till de andra om hur länge jag skulle vara borta.
"Jag måste gå nu.", sa jag beklagande och reste på mig. Hon följde mitt exempel och vi följdes åt en bit.
"Jag ska gå in här och köpa en fjäderpenna. Men vi ses snart igen!", sa hon och pekade på en affär vi just hade stannat utanför.
"Vi ses snart!"
Hon kysste mig adjö och gick iväg.
Jag gick långsamt..

Skuldkänslorna kom från ingenstans och slog mig rakt i magen.
Vad höll jag på med? Hade jag känslor för min döda tvillings förra tjej?
Hur kunde jag? Hur kunde jag ens vara glad?
Jag var tvungen att ta mig till kyrkogården. Direkt!
Jag började tränga mig fram mellan alla, med tårarna brännande i ögonen.

Jätte BRA

så bra ! ♥

Jättebra, men du Tre Kvastar finns ju I hogsmeade inte i Didongränden!

Åh, åh, åh, så fantastiskt bra!!

wow

Mer, mejla

Ohh jag tror jag dör, så bra!

Ååå Mer!