(PM)Albus Potter

Mera!

Jag tycker inte att kapitlena är för långa Dom e jättebra!

Här kommer ett till ganska långt :3

7 - Sorteringen
Albus och Sco hade hamnat först bland alla förstaårselever. Rose stod lite längre bak med ett gäng andra flickor som Albus antog att hon blivit vän med på tåget. Alla förstaårselever såg mycket nervösa ut och de var väldigt tysta.
"Välkomna till Hogwarts! Jag är Filius Flitwick”, sa den lilla mannen med en ljus, pipig röst. ”Ni kommer bli sorterade i olika elevhem om en liten stund. Elevhemmen kommer vara som er familj under den tiden ni är på Hogwarts. Ni kommer ha lektioner med de övriga i ert elevhem, sova i dess sovsalar och tillbringa er lediga tid i dess sällskapsrum. Det finns fyra olika elevhem: Gryffindor, Slytherin, Ravenclaw och Hufflepuff. Ni kommer hamna i det elevhem ni passar bäst i, och ni kommer bli sorterade med hjälp av vår sorteringshatt.”
Albus och Sco gav varandra menande blickar.
”Sorteringsceremonin äger rum om några minuter”, sa han, och sedan försvann han iväg genom en stor port. När han öppnade den hördes det att resten av skolan satt där inne. När han hade stängt dörren efter sig började förstaårseleverna genast babbla.
”Jag kommer hamna i Slytherin”, sa Sco bombsäkert och lite sorgset. Albus han inte svara för professor Flitwick hade precis kommit tillbaka genom porten.
”Sorteringsceremonin kan börja!”, sa han och med en sving på trollstaven flög porten upp på vid gavel. Albus gapade. Bakom porten fanns en stor sal med fyra långa bord som var fyllda med med elever. De började applådera när förstaårseleverna kom in. Taket var inget tak utan en stjärnströdd himmel och mitt i luften svävade hundratals levande ljus. Det var ett bord för respektive elevhem och Albus kunde se James vid Gryffindorbordet. Längst upp i rummet fanns det ytterligare ett bord där personalen satt och i mitten av det satt rektorn, som var en ganska gammal rundlagd man. Han såg snäll ut. Albus såg att Hagrid satt vid lärarbordet. Han tog upp tre gånger så mycket plats som de andra lärarna. Framför lärarbordet stod det en pall och på den låg det en mycket sliten och gammal trollkarlshatt, vilket Albus antog var sorteringshatten. Professor Flitwick ledde dem längst bort i rummet, så alla kunde se pallen.
”Det här är sorteringshatten”, pep professor Flitwick och eleverna blev tysta. ”Det är den som kommer sortera er i elevhemmen.” Han tog fram en mycket lång lista som räckte ända ner till golvet (vilket inte var jättelångt dock, eftersom Flitwick var så kort).
”Rose Weasley!”, ropade han och en mycket nervös Rose gick fram och satte sig på pallen. Flitwick ställde sig på tå och satte på hatten på Roses huvud. Efter bara några sekunder ropade hatten: ” Gryffindor!”
Gryffindorbordet bröt ut i applåder och hurrarop. Rose skyndade sig glatt över till Gryffindorbordet där elverna välkomnade henne glatt.
Flera elever sorterades. Två tvillingar vid namn Lysander och Lorcan Scamander hamnade i Ravenclaw, James Bradshaw hamnade i Hufflepuff, Elliot Thomas i Gryffindor, Jason Smith blev Slytherin, Mike Stanford hamnade i Ravenclaw och en blyg flicka med fräknar och mörkbrunt hår och fräknar hamnade i Gryffindor. Hon snubblade blygt fram till Gryffindorbordet som hurrade högt. Man kunde se att hon rodnade bakom fräknarna.
”Albus Potter!”, ropade Flitwick plötsligt, och hurraropen upphörde. Allt blev tyst. Albus gick mycket nervöst fram och satte sig på pallen och satte på sig hatten. Han skakade av nervositet. När hattens röst hördes i hans öra hoppade han till.
”Låt mig tänka…” sa den. ”Vänta, det här är ju självklart. Såklart det blir Gryffindor!” Det sista ordet sa hatten högt.
Albus gick lättad och överlycklig mot Gryffindorbordet där han satte sig mittemot den blyga tjejen.
Många elever sorterades, och tillslut var det bara Sco kvar. Albus visste att Sco skulle hamna i Slytherin. Han blev ledsen av den tanken.
”Scorpius Malfoy!”, pep Flitwick och Sco satte sig på pallen och satte hatten på huvudet. Den gled ner över ögonen på honom.
Hatten vart tyst ganska länge. Albus fattade inte varför den inte sa Slytherin med en gång. Hela Scos släkt hade ju vart Slytherin.
Men det tog ytterligare tid för hatten att lista ut vart Sco skulle vara. Efter vad som verkade som minuter ropade den tillslut ut sitt beslut:
”GRYFFINDOR!” hojtade den. Albus tappade hakan av förvåning. Sco i gryffindor… Han kunde inte fatta det.
Sco skyndade sig fram och satte sig bredvid Albus. Han log stort.
”Jag kan inte fatta det! Jag är nog den första i vår släkt som inte har blivit Slytherin!” sa han glatt. ”Vi hamnade i samma!” De satt överlyckliga och pratade en stund. Den blyga tjejen sa ingenting. Tillslut räckte Albus fram handen mot henne.
”Albus Potter”, sa han vänligt. Tjejen skakade hans hand.
”Ellie Rippert”, sa hon ganska blygt.
”Scorpius Malfoy”, sa Sco och skakade Ellies hand. ”Kalla mig Sco.”
Ju mer tiden gick, desto mindre blyg blev Ellie. De pratade en liten stund men avbröts av rektorn.
”Välkomna till ett nytt år på Hogwarts!” sa han glatt. ”För förstaårselevernas skull ska jag presentera mig, Horace Snigelhorn heter jag, och jag är rektor här på Hogwarts. Innan festmåltiden börjar ska jag bara upplysa er om några saker. För det första så är den innersta delen av fängelsehålan förbjudet område för alla elever. Som ni vet så är även Den förbjudna skogen alltid förbjudet område. Ha ett trevligt år, och ja, det var nog allt jag hade att säga”, sa han. ”Låt festen börja!” Och med de orden var plötslig borden fyllda med mat, ja ungefär all mat man kan tänka sig. Albus tappade fullkomligt hakan. Sen började han ta för sig av allt förutom leverkorven, som inte såg så frestande ut.
”Det här är den bästa måltiden jag har vart med om!”, sa Sco med munnen full av rostbiff. Albus, Sco och Ellie pratade ivrigt med varandra medan de tryckte i sig en massa mat. Efter en stund hade alla ätit sig mätta, och då stod det plötslig efterrätt på bordet istället. Alla möjliga tårtor och bakelser, glasser i alla smaker, varm chokladsås och en konstig tårta som såg ut som en grön slimeklump. Albus tog för sig av sirapstårtan och nästan alla olika glassmaker.
Efter en härlig middag var alla proppmätta. Albus höll med Sco, det här var den bästa måltiden han hade varit med om.
”Då är det väl dags att gå till sängs då?”, ropade Snigelhorn. ”Prefekterna visar er till era sovsalar”, sa han till förstaårseleverna.
Albus kände genast igen prefekten som skulle leda dem till sovsalarna. Det var George och Angelinas son Fred.
”Hej, Albus! Hur är läget?”, sa han.
”Det har aldrig vart bättre”, svarade Albus med ett jättestort leende. Och det var faktiskt sant, det här hade vart den lyckligaste dagen i hela hans liv.
Fred log stort.
”Följ efter mig nu alla Gryffindorare!” ropade han och de började sedan gå. De gick ut ur porten, uppför en trappa och in i en annan port. Det här var en mycket ovanlig syn. De stod i gigantiskt stort rum med trappor som gick långt, långt upp.
”Ja, ert elevhem ligger längst upp...” sa Fred med ett flin, och sedan började de gå. Upp för trappa efter trappa. Albus lade märke till att tavlorna på väggarna rörde sig. Det var många som blev förvånade av det, men alla Albus tavlor hemma rörde sig också.
”Oj, jag glömde att säga en sak! Trapporna gillar att flytta på sig”, sa Fred precis efter att en trappa hade flyttat sig så häftigt att flera elever ramlade omkull.
Tillslut var de framme längst upp, men det enda som fanns där var ett stort porträtt av en mycket tjock dam, och precis som alla andra porträtt rörde sig även det här.
”Lösenord?”, sa hon, och flera elever flämtade till. En skrek till och med, och Albus tyckte det var lite överdrivet, men sedan upptäckte han att hon inte hade skrikit åt porträttet, utan åt ett spöke som precis svävat in genom en vägg.
”Åh, förstaårselever! Sir Nicholas till er tjänst!” sa han. Men sedan vände sig alla mot porträttet av den tjocka damen igen.
”Skumgummitomtar”, mumlade Fred och till allas förvåning svängde porträttet upp och lämnade en liten öppning som de kröp in i. De stod nu i ett mysigt sällskapsrum i färgerna rött och guld. Det fanns mjuka fåtöljer och soffor och en stor öppen spis som brann varmt och välkomnande. Längst bort i rummet fanns en trappa som antagligen ledde upp till sovsalarna.
”Ja, upp lägg er nu”, sa Fred.
Albus och Sco sprang först av alla upp för trappan och in i killarnas sovsal. Där fanns fem mjuka himmelsängar. Framför en av dem låg Albus packning, och till hans glädje stod även buren med Lux där. Albus slog sig ner på sängen, tog ut Lux från buren och kelade med honom.
”Åh, vilken fin”, utbrast Sco som hade slagit sig ner på sängen bredvid. ”Själv har jag bara en padda”, sa han.
Efter ett tag kom tre pojkar till in i sovsalen.
”Hej! Jag heter Elliot Thomas”, sa en av pojkarna. Han var mörkhyad och hade brunt hår.
”Texas Floyd, heter jag”, sa den andra.
”Och jag är Spencer Finnigan”, sa den tredje.
Efter någon timmas snack och ståhej var alla mycket trötta. De gick och lade sig, och alla somnade nästan med en gång. Elliot snarkade högt och Sco vred sig som bara den.
Det här har varit den bästa dagen i hela mitt liv, var det sista Albus han tänka innan han också somnade.

tummen upp!

jätte bra toppen (när är nästa klar?)

nice! fortsätt! SUPERBRA!

Hihi jag vet inte riktigt när nästa är klar, men jag hinner förmodligen lägga ut det någon gång idag

Nice.

Toppen!

Super! =D