Privat Unicornhorn och Moa.elisabeth

"Jag hade behövt förändra mina föräldrars död" sa Alice tyst och skrapade med foten i marken. Hennes föräldrars giftermål hade varit blandat, det vill säga att hennes mamma var Begåvad men hennes pappa var Obegåvad. Svarta Klon hade fått nys om deras giftermål och brutit sig in i deras hus och straffat dem för "olaga giftermål" på det sätt de ansåg vara det rätta; döden. Alice mindes fortfarande hur hon hade suttit i garderoben ett bra tag innan polisen kom och tog hand om henne. Efter det så hade hon fått bo hemma hos Ben.

Alice vände blicken från marken och tittade på Lily och hoppades på att få det svar som hon önskade.

Lily bet sig hårt i läppen.
- jag kan försöka. Men jag måste få lite tid att lära mig kontrollera min gåva först. Men efter det kan jag försöka hjälpa dig. Jag kan inte lova något men jag ska göra allt jag kan sa hon mjukt och kollade på henne.

Alice nickade.
"Tack" sa hon tyst och gick förbi henne och ut till killarna. Ben log och lade armarna om hennes axlar, han förstod vad samtalet hade handlat om.
"Så! Jag hörde att det var hamburgare till lunch idag, det låter gott" sa han och tittade bakom sig efter Lily.

Lily satt kvar i klassrummet. Vad hade hon gjort? Hon hade gett henne hopp om att kunna hjälpa en tjej återuppliva sina föräldrar när hon inte ens kunde kontrollera sin kraft själv. Hon sjönk ner i en bänk och lutade huvudet mot händerna.

Damon kollade bak mot klassrummet.
- jag tror hon stannade där inne sa han och höjde ögonbrynet lite.

Ben rynkade pannan.
"Gå ni i förväg, jag kommer snart" sa han och gick mot klassrummet. Alice nickade och började gå mot matsalen. Hon var riktigt hungrig. Ben gick in i klassrummet och såg hur Lily satt med händerna för ansiktet. Hon bet sig i läppen, han undrade vad Alice hade sagt. Han gissade på att hon hade nämt hennes föräldrar, men han var tveksam om hon hade nämt detaljer, det skulle vara olikt henne, men samtidigt var Lilys reaktion rätt så passande. Han satte sig vid henne.
"Vad har hänt?"

Hon skrattade till.
- jag har precis gett henne hopp om att kunna få hennes föräldrar till liv igen när jag inte ens kan kontrollera min kraft sa hon och kollade på honom.
- varför lovar jag så mycket? sa hon

Ben suckade.
"Du har inte lovat henne någonting, du har sagt att du ska försöka, och jag tror att Alice någonstans långt inne vet att det egentligen inte är så bra att åka tillbaka och ändra det förflutna. Alice har en tendens att vara rätt impulsiv, hon agerar först och tänker sedan. Hon traumatiserades något fruktansvärt när hennes föräldrar dog, och vissa dagar slår det henne hårdare än vanligt. Du har gett henne hopp, visst, men idag är en sådan dag där hon behöver just det, så du har egentligen hjälpt henne väldigt mycket genom att bara säga att du ska försöka" sa han och log mot henne. Han lade en hand på hennes axel.
"Känner du att det blir för mycket så får du helt enkelt säga det till henne, det kommer hon förstå. Alice kan verka hård på utsidan, men hon är den mest snälla och omtänksamma personen du kan känna" sa han och tittade på Lily. Han kunde inte låta bli och notera hur vackra hennes ögon var.

Hon kollade på honom.
- du sa att detta är en gåva. Ibland tror jag inte det. Vissa saker vill man inte se. Jag har sett mig själv dö Ben. Sa hon oh kollade på honom. Hon svalde hårt och bet sig hårt i läppen. Hon drog en hand genom håret och reste sig upp.

Ben öppnade munnen för att säga något, men stängde den igen. Han hade inte insett att Lily självklart kunde se sin egen framtid, bra eller dålig. Han harklade sig.
"Det är en Gåva. Tänk på hur du räddade killen igår på balkongen, du kan rädda flera andra personer från en tidig död, inkluderat dig själv. Hade du inte haft den här gåvan så hade du omöjligt vetat om din dödsdag. Nu vet du, och kan därför förhindra den" sa han och försökte tänka sig själv i hennes situation, tänk att veta om sin egen dödsdag, det måste vara fruktansvärt jobbigt.

Hon kollade på honom.
- Ben. Jag kommer inte ens hinna fylla 20. Jag kommer dö några dagar innan sa hon och kollade bort. Tårarna brände bakom ögonlocken.