[HP] Lumos :3 & Cawith

Chase reste sig också upp. De hade suttit där i en halvtimme vid det laget, och madam Pince ville att de skulle gå ut eftersom hon skulle sova.
"Det är lugnt", log han och drog en hand genom håret när han stängde dörren efter dem. "Jag hjälper gärna till om du behöver det igen", sade han. Han fortsatte genom korridoren, och när de skulle skiljas åt så vände han sig mot henne, backandes bakåt.
"Men se det inte som om jag tänker ge ditt lag ett frikort vid nästa match", ropade han när han var några meter bort. Ett busigt leende spred sig över hans läppar.

"Skulle aldrig förvänta mig något sånt!", ropade hon efter honom med ett leende på läpparna. Med snabba steg gick hon ned för trapporna till fängelsehålorna. Hon mumlade porträttlösenordet och steg sedan in genom hålet som bildades när porträttet flyttade på sig. Det var tomt i sällskapsrummet och brasan höll sakta på att brinna ut. Hon antog att Jason hade gått och lagt sig vilket hon uppskattade. Hon orkade ändå inte prata mer med honom nu.

Chase ökade på stegen mot Ravenclawtornet, och stannade till utanför den mörka trädörren. Gåtan som han behövde svara på, lästes upp. Han funderade en kort stund och sade det han trodde var svaret. Någon sekund senare så hördes ett klick, och han knuffade upp dörren. Det var bara några sjunderårselever kvar uppe. Han nickade vänligt mot dem innan han gick upp för trapporna till sovrummet. När han kom in låg Matthew, Cole och Omar och sov. Han log snett, tog på sig pyjamasbyxorna, drog av sig tröjan och kröp ner under täcket. Innan han somnade kunde han höra en tung klocka slå elva.

Allison gäspade stort när sovsalens väckarklocka ringde. Hon hade inte somnat fören vid tretiden då hon hade legat vaken och tänkt på allt mellan himmel och jord. Mest på Jason och deras förhållande, då det enda hon kände sig när hon var med honom var förminskad.
"Jag älskar honom ju", intalade hon sig själv när hon klädde på sig sin klädnad. Det var bara hon kvar i salen då alla andra redan hade gått. Allison umgicks inte så mycket med de andra slytherineleverna. När hon var yngre var hon väldigt bra vän med en av dem, men när hon blev ihop med Jason i fjärde årskursen så tappade de kontakten mer och mer. Allison saknade henne, men hon visste att Jason inte gillade henne ("Hon är för stökig" sade han) så därför pratade de knappt längre. Med en suck tog hon upp hennes trollstav och började gå mot stora salen.

Chase klev upp ur sängen med en lätt gäspning. Han hade försovit sig lite, - de andra hade redan gått. Han drog handen över ansiktet, drog på sig uniformen och kammade hastigt bak luggen. Han slängde väskan över axeln och skyndade sig ner för trapporna. Han hade börjat känna lätta nerver. Matchen mot Slytherin var om bara några dagar, men han litade stenhårt på sitt lag. Även om de inte vann, så visste han att de skulle göra ett jävligt bra jobb. Han skyndande in i den stora salen och slog sig ner vid Ravenclawbordet. Omar flinade.
"Vart sjutton tog du vägen igår kväll? Jag ska bara lämna tillbaka en bok. Jo, visst."
Chase himlade med ögonen och skakade bara på huvudet. Det var verkligen inte som de trodde.

Trött tog Allison en tugga av hennes macka när hon såg Chase komma in i salen. Hon följde honom med blicken när han satte sig vid Ravenclawbordet och himlade med ögonen för sig själv när hon hörde vad hans vän hade sagt till honom. Dessvärre hörde Jason också det och när hon vände tillbaka blicken mot honom såg han allt annat än glad ut.
"Vad exakt gjorde du igår i biblioteket?", fräste han och blickade anklagande mot henne.
"Jag skrev klart min uppsats, han var där och hjälpte mig med det sista. Du tror väl inte att jag skulle umgås frivilligt med någon som han?", utbrast hon i försvar. Hon visste inte vad hon menade med det sista. Hon ville inte att Jason skulle tro att det var något mellan henne och Chase, för det var det inte. Sedan var han från ett annat elevhem och sådant visste hon att varken Jason eller hennes familj uppskattade. Inte ens som vänner vilket hon inte heller antog att de var. Ändå kunde hon inte släppa tanken på Chase eller få bort klumpen i magen över hennes uttalande.

Chase ignorerade killarnas retsamma kommentarer, och tillslut gav de upp. Han tog ett bett av mackan, samtidigt som han hällde upp ett kallt glas med pumpajuice. Han kände sig iakttagen ett tag, och efter en kort stund slog han upp blicken som direkt hamnade på Slytherinbordet. En kille som satt jämte med Allison stirrade rakt på honom, och Chase höjde undrande på ögonbrynet. Killen, som han hade för sig hette Jason rätade på sig, och deras ögonkontakt avbröts. Chase rynkade förvirrat på pannan, men återgick snart till att äta.

Spolar tills matchen haha.

-

Allison drog på sig hennes handskar och kollade ut mot hennes lag. Idag var det dags för första matchen, och hon och de andra hade tränat hårt inför den. De skulle möta Ravenclaw som även Chase spelade för. Hon suckade. Hon hade inte pratat med Chase sedan kvällen i biblioteket och det var väl bäst så antog hon. Även fast det var något med honom som gjorde att hon ville spendera mer tid med honom slog hon bort det. Hon hade inte tid med sådant nu.

Efter några minuter av taktiksnack med hennes lag ("Slagmän, satsa på att slå ned jagarna" och "Håll uppsikt på vilket håll jagarna kommer ifrån, på så sätt kan du förutse vilken ring de kommer att skjuta i" ) svängde hon ena benet över kvasten och gjorde sig redo för att flyga ut.
"Redo?", ropade hon till de andra i laget och efter flera ja susade hon ut i luften.

Okay. x)
~~
"Oroa dig inte, chefen. Vi fixar det", lovade Mary med ett brett leende. Hon klappade honom i ryggen, och Chase höll upp tummen.
"Tack, Mary. Okej, laget. Kom ihåg att inte se det som en match. Se det som ännu ett träningspass", uppmanade han dem innan han satte sig gränsle över kvasten och flög uppåt. Madam Hooch blåste i visselpipan och släppte ut de olika bollarna. Publiken jublade. Vissa ropade Ravenclaw, och andra ropade Slytherin. Chase såg sig strategiskt omkring innan han gjorde en störtdykning mot klonken som flög mot marken. Han skulle ha störtat ner i marken om det inte vore för hans snabba reaktionsförmåga, och han lyckades bromsa in precis innan kvasten träffade marken. Folk jublade, och Chase greppade tag om klonken samtidigt som han gled framåt några meter och senare upp i luften. Han zick-zackade mellan Slytherinspelarna. Han hade slipat på nya taktiker att förvirra dem på under sommaren, och snart hade han kastat klonken genom en av målringarna. Ravenclaw hade fått sina tio första poäng, och Ravenclawsidan av publiken hoppade upp och ner.

Allison svor till när Ravenclaw gjorde sitt första mål. Hon önskade ibland att hon kunde spela alla positioner samtidigt för att få allt gjort på bästa möjliga sätt, men det funkade inte så. De var ett lag och i ett lag höll de ihop. Hon kollade sig omkring på planen och jublade när Slytherin fick tag i klonken och gjorde ett mål, och sedan två. Blicken rörde sig mellan de blå- och grönklädda spelarna när hon sökte efter kvicken. Där var den. Längst borta på planen vid Ravenclaws målringar glimmade den guldiga flygande bollen. Nu gällde det bara att ta sig dit först. Hon susade mellan spelarna och gjorde en störtdykning när hon kollade bak och insåg att Ravenclaws sökare var bakom henne. När hon var så nära marken det gick tvärvände hon uppåt och hoppades att sökaren fortsatte ned i marken, hon hade inte tid att kolla om hennes manöver funkade eller inte.