Cipriano & Everly [privat]

Under tystnad följde hon efter honom. Det var inte mycket hon hade att säga eller som hon ens ville säga. Det var nog klokast från tjejernas sida att inte göra något förhastat eftersom de annars kunde råka illa ut. De satt redan nu i klistret men förvärra situationen behövde de inte göra. Utan att säga emot fiskade hon upp hans nycklar från hans ficka och låste upp dörren, höll upp den så det bara var för honom att kliva in med Olivia först.

Jason gick in och såg sig omkring. Ingen av killarna var hemma, turligt nog. Han gick in och såg på Kay.
"Gå upp för trappan, dörren längst till höger. Gå in dit, lås dörren, öppna bara till mig. Killarna kommer snart, dom behöver inte veta att ni såg allt." Sade han och såg på henne. Ifall dom såg Olivia så skulle dom bara tro att han höll på med henne över natten, det fanns inte riktigt någon ursäkt för Kay. Han brukade inte ta hem tjejer så ofta, speciellt inte två tjejer samma natt som han dödat någon.

Kay öppnade munnen för att protestera men stängde den igen och vände sig om. Hon fick helt enkelt hoppas på att Olivia var i säkerhet och att han inte skulle göra henne illa. Långsamt tog hon sig uppför trappan och svängde sig sedan till höger. Hon öppnade dörren längst bort och låste efter sig. Direkt sjönk hon ner på golvet, drog upp knäna till hakan och begravde ansiktet i händerna. Hon var livrädd.

Jason tog med Olivia till ett annat rum. Han frågade henne lite om vad som hade hänt och hon visste inte särskilt mycket. Han lät henne äta innan hon somnade. Det tog ungefär en timme och precis som han misstänkt så kom killarna hem. Han reste sig upp och gick ut från rummet, han låste dörren för att hon inte skulle få oväntade besök. Han gick mot sitt rum, som Kay var i.
"Gästrummet är upptaget, kommer slå sönder er ifall ni går in dit." Sade han till killarna som nickade lite. Han gick sedan till sin dörr och knackade på dörren. "Det är jag." Sade han lågt. Han hade nyckel men han var nyfiken på ifall hon hade öppnat dörren för honom.

Hon insåg inte att hon grät förrän hon kände något blött rinna ner längs med hennes kinder. Hon torkade bort dem med fingrarna och försökte samla sig. Gråta kunde hon inte göra nu, hon var inte ensam. Då det knackade på dörren stelnade hon till och att det visade sig vara Jason gjorde inte saken bättre. Hon tvekade en stund innan hon ställde sig upp på knä för att låsa upp dörren. Kvar på samma ställe förblev hon inte utan kröp till andra sidan av rummet.

Jason gick snabbt in och låste dörren. Han såg på henne och kände ett sting av medkänsla. Han hade troligen förstört hennes liv och satt henne i en mardröm.
"Förlåt, Kay." Sade han ärligt och räckte över nyckeln till Olivias rum. "Olivia är inlåst i ett rum, hon sover nu. Du kan behålla nyckeln, tills jag behöver den igen." Sade han osäkert och bet sig på läppen. Han fattade inte varför han blev så osäker.

Kay följde honom med blicken då han klev in i rummet. Var det hans rum hon låst sig in i? Hon ville ju stanna med Olivia och vaka över henne. Inte för att hon trodde att någonting skulle hända henne, hon behövde bara få sova och få bort alkoholen från sitt system. Då Jason bad om förlåtelse skakade hon lite på huvudet. En liten del av henne önskade att det vore så enkelt men förlåta honom kunde hon inte göra. Tyst tog hon emot nyckeln han räckte henne och låtsades intressera sig för den.

Jason gick till sin garderob och tog av sin tröja och jeans. Han tog på sig ett par gråa mjukisshorts som räckte till knäna och en vit tshirt.
"Om du behöver något att sova i, ta för dig. Behöver du något att ta ut dina typ... känslor på, ta för dig. Allt går att ersätta. Juste, ge mig din mobil." Sade han och svalde hårt.

Kay tvingade upp blicken till honom då han tilltalade henne igen. Att låna hans kläder lät inte så lockande men hon skulle nog göra det ändå, gå runt i sin klänning kunde hon inte göra hur länge som helst och den skulle vara obekväm att sova i. Om hon nu skulle få sömn, vill säga.
"Den blev kvar i din bil," mumlade hon och hoppades på att han inte skulle bli arg. Allt hade hänt så snabbt och hon hade varit mer bekymrad över Olivia än att se till att hon fick sin mobil med sig.

"Okej, är du hungrig eller något?" Undrade han och tog av sina glasögon. Han drog händerna över ansiktet och suckade lågt. Han såg på henne och bet sig lätt på läppen.