Everly & Cipriano [PRS, fallen ängel]

Freya drömde om killen i baren men nu så var hon med honom. Dom satt på en äng och pratade, han höll om henne och hon var lycklig. Det gick sedan upp för henne, allt dom gjort spelades upp i hennes sömn. Som små delar ur en film. Ace. Hon hade älskat honom. Freya vaknade upp och såg sig förvirrat omkring. Hon svalde hårt och drog händerna över ansiktet. Hon behövde hitta honom.

Han blinkade yrvaket till då hans mobil surrade till. Han hade alltså bestämt sig för att försöka sova eftersom han vaknade upp i sin sköna säng. Med en djup suck sträckte han ut handen mot nattduksbordet och slet åt sig sin mobil. Det visade sig inte vara något viktigt så han la ifrån sig mobilen igen, ta itu med ärendet kunde han göra senare. Han prioriterade andra saker nu.

Freya kollade vad klockan var och svalde härt. Hon var fortfarande trött och hon tvekade starkt på att Ace skulle bli hittad den här tiden så hon tvingade sig själv att somna om. Hon hade hela dagen på sig att hitta honom.

Efter en stund reste han sig upp och traskade ut till köket. Han tänkte inte ligga kvar och lata sig i sängen då han hade annat att göra. Han undrade om Raina hållit sitt löfte, att Freya återfått sina minnen. Han visste i alla fall vad han skulle göra med Raina om hon matat i honom lögner.

Freya sov lite till men vaknade runt sextiden på morgonen. Hon satte sig framför sin spegel och kände sig otroligt nervös. Hon tänkte gå till den där baren och be om att han skulle få för sig att komma förbi. Hon började noggrant sminka sig, ville se helt perfekt ut när hon träffade honom.

Efter en kopp kaffe gick han för att klä på sig. Han visste inte var någonstans han skulle börja leta efter Freya, hans kontakt hade inte gjort ett särskilt bra jobb utan hade mest fått fram värdelös information. Ace hade gett honom ett ultimatum och killen hade lovat att han skulle försöka luska ut var Raina bodde. Men han hade inte tid att vänta på sitt samtal, så han bestämde sig därför för att bege sig ut och röra sig vid ungefär samma kvarter som kvällen tidigare och hoppas på att Freya skulle hitta tillbaka dit.

Freya försökte hitta fina kläder nör hon var nöjd med sitt hår och ansikte. Det kändes helt omöjligt att hitta något perfekt nog för hennes möte med Ace. Hon slängde nästan allt i nej- högen. Hon bestämde sig för en vit och somrig klänning som såg söt ut. Freya tog på sig den och ett par skor som passade. Hon tvekade en stund men bestämde sig för att inte berätta något för Raina. Hon tog sin bil och började köra mot baren.

Baren var givetvis stängd eftersom klockan inte var mycket mer än sju på morgonen. Ace bestämde sig för att gå lite av och an på gatorna och spana efter Freya. Att röra sig så här tidigt på morgonen var knappast det klokaste han kunde göra - varför skulle hon vara vaken så här tidigt? Men han kände sig oerhört rastlös och kunde inte bara sitta still.

Freya parkerade vid baren och klev ut från bilen. Hon satte sig på huven och såg sig omkring, inget var öppet så här tidigt så hon kunde lika gärna sitta och hoppas på det bästa.

Efter att ha promenerat runt kvarteret var han tillbaka framför baren. Han kände sig om möjligt ännu mer rastlös: men det berodde på att han inte visste om och när han skulle få se Freya igen. Hans blick fokuserade snart på en bil som stod parkerad utanför baren - den hade inte varit där tidigare. Sekunden senare la han märke till en figur som satt på huven. Var det verkligen hon? Ace började gå närmare.
"Min ängel?"