[PRS] skorpa & boknörd_

Mikael kunde inte sova särskilt mycket under natten, ingenting alls faktiskt. Han hade bara suttit och tittat på ett flertal filmer hela natten. Vid tio tiden på morgonen går han upp för att fixa vatten och en huvudvärkstablett till coachen som fortfarande ligger i soffan med Leo bredvid sig. Han går över till honom då han märker att han håller på att vakna upp, och skrattar roat över den äldres grimas av solen.
"Hur mycket drack du egentligen?" frågar han lugnt medan han håller fram vattnet och den lilla tabletten.

Kayden rycker på axlarna och försöker minnas gårdagen.
Han var på en fest och han träffade någon där.
Han minns inte namnet och på något konstigt sätt slutade han upp i Mikaels soffa brevid en katt.
"Mycket, skulle jag tro", suckar han och tar tacksamt emot glaset och tabletten.
"Tack. Förresten, vad hände igår?" undrar han när han svalt tabletten.

"Jag vet inte särskilt mycket egentligen.." mumlar Mikael medan hans huvud fylls av bilder från gårdagen. Bilden där hans coach pressat sina läppar mot en främmande tjej är en ut av de han mest ut av allt ska försvinna. Han tar sina egna tabletter och sväljer ner dem med några klunkar vatten. "Du träffade någon tjej och ni kom och knackade på här.. sen börja ni säga att jag kidnappat er mormor," flinar han enkelt och lägger sig ner i soffan. "Sen krossade den där tjejen ett glas med vatten, som jag gav henne," lägger han till och håller fram sin hand medan han tar bort bandaget som egentligen bara var onödigt att ha på. "Ni började bråka och ni skulle gå splittrade vägar, men en bil var nära på att köra över dig så du fick stanna här. Hoppas det inte gjorde någonting.." förklarar den yngre tyst och tar upp El i sin famn.

Kayden ler, men ångrar sig genast direkt då det börjar bulta i tinningen.
"Nej, jag hade väl dött annars", säger han och stryker katten över ryggen. Det är längesen sedan coachen sist klappat ett djur då han inte är så djurintresserad. "Det är ganska ironiskt att du typ tar hand om mig", muttrar han sedan.
"Vad heter den?" undrar han mjukt och syftar på katten som han styrker.

"Ironiskt?" frågar Mikael och höjer på ögonbrynen när han ser på sin lärare, men låter blicken återvända till katten i sin famn. "Han heter Leo," svarar han enkelt och börjar försiktigt leka med Ells tassar för att sedan ha katten slicka lite på hans hand med sin lilla tunga. Han vet inte vad han ska säga, han vill veta om tjejen var hans flickvän, men att prata med sin lärare om hans privatliv, anser han som en rätt dålig ide.

Coachen drar på munnen.
"Är det inte meningen att vi som är över arton men under femtio ska "ta hand om" er yngre?" frågar han och låter bli att skratta; om det gjorde ont att le verkar det inte som en så bra idé.
"Undrar du något?" frågar han sedan, med tanke på Mikaels fundersamma ansiktsuttryck.

"Det är sant, men ni kan inte ta hand om oss hela tiden.. plus så vill jag inte att någon ska "ta hand om mig"," svarar Mikael och rycker på axlarna, men börjar genast rodna när frågan kommer. Den yngre håller blicken nere på sin katt medan hans nervositet återigen börjar komma. Han börjar pilla med nagelbanden igen och skakar på huvudet, han kan verkligen inte fråga något om det. "Nej, det är ingenting.."

Mikael ser obekväm ut av frågan så coachen viftar bort det med handen.
"Nej jag tänkte bara", mumlar han ursäktande.
"Ibland mår folk bättre av att prata, vettu", säger han.
En stund är det bara katternas spinnande som hörs i rummet.

Mikael nickar lite och vänder blicken mot coachen. Han öppnar munnen för att fråga den efterlängtade frågan, men stänger den tvärt.
"Jag gick faktiskt på festen själv.." berättar han och tittar ner på Ell igen medan han drar handen försiktigt genom hans päls. "Jag tänkte berätta att jag ville sluta på fotbollen i fredags.. men du hade redan stuckit från skolan då.." han har lust att slå sig själv hårt i ansiktet, varför drog han ens upp det, han borde bara slänga ut den äldre från huset.

Kayden biter sig i underläppen och granskar den yngre-
"Det lönar sig aldrig att ge upp", påminner han honom.
"Dessutom var du ju inte dålig - bara en bruten näsa!"
Han höjer på ögonbrynen mot Mikael, ser efter hans reaktion.