Elvira02 & WeasleyHufflepuff

''Tack, Eliot'' sa jag och log snett mot honom. Jag undrade hur han hade blivit varulv. Var det som i sagorna? Att de blev bitna av en annan varulv? Det verkade konstigt att jag aldrig tänkt på det tidigare. Jag hade väl aldrig haft en tanke på det, så jag bestämde mig för att fråga.
''Du, Hur blev du....En varulv du vet?'' Jag sa det lite för snabbt och undrade om jag kanske hade gått för långt.
''Förlåt. Det angår inte mig..''

"Det är lugnt, jag kan berätta." svarade jag. Jag pratade inte så ofta om hur jag hade blivit varulv så jag visste inte riktigt var jag skulle börja.
"Jag och min syster var på väg hem efter att ha varit på bio en kväll men plötsligt hörde vi ett skrik. Vi gick mot skriket och såg två varulvar som precis hade skadat en flicka. Vi försökte hjälpa henne men då attackerade varulvarna oss och vi blev bitna av dem. Och sedan den kvällen är jag och min syster varulvar."
När jag berättat färdigt tittade jag nyfiket på Charlie.
"Hur gick det till när du blev vampyr då?"

Jag stelnade till. Det var inget jag ville prata om, men jag var skyldig honom en förklaring.
''Jag bodde med min familj i utkanten av London. Vårt hus hade brunnit upp. Bara jag och min bror klarade sig ur eldsvågorna.'' Jag drog ett djupt andetag av ren vana och fortsatte. ''Han var bara fem... Vi sprang ut i skogen. Vi blev förföljda. De var några vampyrer. Min bror klarade sig inte. Jag klarade mig med ren tur.'' Jag väntade på hans reaktion när jag var klar. Det var svårt att tänka på min bror. Jag grät, på mitt sätt. Inte med tårar. Det kunde jag inte.
Jag tittade in i Eliots varma ögon.
''Vad hände med din syster? Vart är hon nu?''

"Hon gick med i en klan med andra varulvar lite efter att hon hade blivit biten och sedan det ser jag henne inte så ofta. Hon har bett mig att också gå med i den klanen men jag vill hellre gå här på Hogwarts." svarade jag och mötte hennes blick. Jag tyckte synd om Charlie som först hade förlorat hela sin familj. På ett sätt kändes det som att jag hade förlorat min syster när hon gick med i den där klanen.

''Jag beklagar'' Sa jag tyst. Jag skulle hellre stanna här än att gå med i en vampyrliga igen. De starka överlevde. De svaga dog. Det var vad ledaren hade bankat i oss. Det är helt tokigt! Håll ihop istället! Hade jag sagt, och jag fick betala mitt pris. Jag skakade av mig det.
''Vad är det för liga?''

Ligan min syster var med i visste jag inte så mycket om. Jag hade sett den några gånger men bara på håll.
"Jag vet inte riktigt, jag har bara sett den några få gånger. Det är när man går med i ligan som man får veta vad de gör. Men ligan verkade ganska vild, många av medlemmarna hade stora ärr. Jag bad min syster att lämna klanen men hon sa att hon hörde hemma där." svarade jag och tittade ner i marken. Jag kom att tänka på att min syster var med där. Sist jag såg henne var hon oskadd men det var några månader sedan. Tänk om hon var skadad eller kanske till och med död vid detta laget. I den där ligan är det nog svårt att inte bli skadad.
"Visst finns det vampyrligor också?"

Jag tog in allt han hade sagt. Det måste ha varit svårt att vara utan sin syster och inte veta om hon var okej. Senad tänkte jag efter på frågan han hade frågat mig.
"Ja det gör det" kom jag fram till "Men de är mer....Brutala... Vi...De lever på dödliga." jag tittade ner i marken. Jag kunde slå vad om att varulvar var bättre varelser äm vampyrer. Eller vissa iallafall. Vi hade gått in i en mörk skog utan att jag hade,märkt någonting.

Jag hajade till på något Charlie precis hade sagt. Först hade hon sagt vi men sedan ändrat sig de. Betydde det något? Jag bestämde mig för att det var lika bra att fråga medan vi fortsatte längre in i den förbjudna skogen.
"Sa du "vi"?" frågade jag förvirrat. "Är du med i en liga?"

Dumma mig! Om jag berättade skulle han fortfarande vela vara min vän?
''Nej. Innan jag kom hit, så var jag med i en liga. Det var det enda sättet att överleva...'' Jag skämdes över vad jag hade gjort.

Det märktes att Charlie inte ville prata om att hon hade varit med i en liga. Jag fick lite dåligt samvete för att jag hade varit dum nog att fråga.
"Åh, okej. Men det är lugnt, som jag har fattat det så är det ganska lockande att gå med i en. Jag funderade på att gå med i samma liga som min syster..." svarade jag med en så lugn och förstående röst som möjligt. Jag antog att hon ville byta samtalsämne så jag tittade mig runt om i den förbjudna skogen och frågade "vill du börja jaga?"