~Otillåtna Känslor~ [HP-roll]

Orden skänkte en viss glädje till Draco, att Laura inte kände sig redo att dö. Att hon inte kände något positivt kring döden. Han önskade att ahn aldrig hade känt en längtan efter den, eller en önskan om den. Att döden endast var något dåligt. Men i Dracos värld var den inte endast något dåligt.
"Det gör mig glad..." viskade han och vred sin blick mot Laura. Hon grät. Han ville trösta henne, men han visste att ibland var det bästa att gråta. Att få tömma ut en del utav alla känslorna man bar på.
"Vill du prata om det, om honom?" frågade Draco, han hade läst att det hjälpte att prata om saker som var jobbiga för ens inre att hantera.

Laura kollade upp på Draco nu.
" varför är du så snäll mot mig jag är en smutsskalle" snyftade hon fram och kollade på honom. Han leker bara med dig Laura gå därifrån innan du bara blir mer sårad, tänkte hon och övervägde att resa sig upp och bara gå därifrån.
" Varför bryr du dig ens du brukar aldrig bry dig om någon annan än dig själv" snyftade hon.

Draco tittade förvånat på Laura, det hon sa stämde så väl in på honom. hur skulle han kunna ge svar på det? Han var osäker på vad han skulle säga men han visste att han var tvungen att säga något.
"Förlåt." sade han endast. Han visste inte vad annars han kunde säga, att han inte själv visste vad det var med honom? Att han inte visste varför han kände så starkt för henne? Att han kände något för henne som han aldrig känt för någon annan? Att han brydde sig om henne? Att han vill att hon ska må bra? Kunde han säga sådana saker, det visste han inte. Laura, jag vet inte vad jag ska säga... Jag vill... Jag vill säga rätt saker... Tänkte han och tittade ner i golvet.

" kan du för en gångs skull ge mig ett ärligt svar och svara på varför du pratar med en smutsskalle för?" Frågade Laura och kollade på Draco. Hon torkade bort tårarna då dom hade slutat rinna ner för kinderna på henne. Hon ville bara få ett ärligt svar av honom för en gångs skull.

Draco knöt sina nävar genom att länka fingrarna i varandra medan han lutade sig mot sina egna ben. Han hörde att Laura var allvarlig i sitt uttal. Han skulle bli tvungen att säga det.
"Jag..." han tvekade en sekund men bestämde sig sedan för att vara ärlig och säga som det var.
"Jag vet inte exakt varför.. Men, du är annorlunda, för mig. Du är.. Speciell..." mumlade han nervöst. "Du.. Umh, jag, jag känner bara att jag vill skydda dig. vill att du ska vara glad... Jag vill göra dig glad..." viskade han kvävt. Det var så mycket svårare än vad han hade föreställt sig att yttra de orden. Nu är det gjort, nu kan jag lika gärna gå och gömma mig i en garderob någonstans. Aldrig att hon skulle kunna acceptera att jag har känslor för henne... Okej Draco, förbered dig å att bli rejält jävla avsnäst... Tänkte Draco och slöt sina ögon av nervositeten. Han vågade inte titta på Laura.

Laura satt tyst och bara kollade på Draco. Hon visste inte om han talade sanning eller bara hittade på.
" är du allvarlig?" Frågade Laura och flyttade lite närmare honom. Hon önskade att han kunde se på henne, visa att han menade allvar med det han sa.
" snälla Draco se på mig" sa Laura.

Draco suckade och med smått våta ögonvrår såg han på Laura hastigt.
"Jag är allvarlig..." mumlade han ut och han önskade innerligt att han kunde berätta allt för Laura, dela allt med henne, få henne att förstå varför han var som han var. Men han kunde inte göra det ännu. Att öppna sig på det sättet var alldeles för svårt och gjorde honom allt för sårbar. Han kunde inte tillåta det, inte ännu.

" är du ledsen för att du bryr dig om mig så mycket?" Frågade laura och såg på honom med förvånad blick. Hon reste sig upp nu.
" bäst att jag går då" sa hon och började gå därifrån. du gör rätt i att gå han kommer bara såra dig, tänkte hon och ökade på stegen för att komma därifrån.

Draco hoppade upp från bänken de hade suttit på, han sprang efter Laura och grabbade tag i hennes hand,
"Gå inte..." mumlade han, "snälla..." sade han och tittade på henne. Att röra vid hennes hand som kändes så varm i hans kalla var en underlig känsla.

" jag kommer bara sätta dig i trubbel Draco" sa Laura och kollade ner på deras händer. Hon kollade sen upp på honom med tveksam blick.
" du vet att det aldrig skulle kunna bli något mellan oss" sa hon med tyst röst.