Prs] Jullan Bullan & Memory

Gatan var folktom förutom en ensam kvinna som långsamt stapplade fram. Huggtänderna värkte och blottades snart då hon tydligt kunde höra kvinnans puls slå samt doften av blod. Hon kunde inte tänka på någonting annat än det faktum att hon var hungrig och ville ha mat.

Han kisade ner på henne med ett smått retsamt leende lekande på läpparna. "Såg jag dig rodna?" frågade han och körde lätt in ett pekfinger mot hennes midja. Utan att bry sig om att vänta på svar lyfte han upp henne i sin famn för att sedan styra stegen mot sovrummet.

Daniella la huvudet mot Adrians axel och pillade i hans hår. Hon kände sig trygg i hans famn och sen var den mysig också.
" Kanske" sa hon och pussade honom på kinden.

Callum slet upp en blodpåse och började dricka för att lugna ner sig själv. Han kom på att mannen var från klan A så Madison skulle vara hans fiende.

Madison stirrade ner på den livlösa kroppen som nu låg på asfalten. Med skakiga händer torkade hon bort blod från mungiporna innan hon hastigt skyndade sig därifrån i hopp om att ingen skulle ha sett henne. Vad hade hon gjort egentligen? Dödat en kvinna. Hon var en hemsk person.

"Kanske?" upprepade han roat och släppte varsamt ner henne i sängen - trots att hon inte så lätt skulle få ont då hon var vampyr. Han la sig sedan tätt intill henne, slingrade armen kring hennes midja och strök den bara huden med tummen i långsamma rörelser.

Callum sjönk ner på golvet i köket och för första gången kom tårar. Han hade inte gråtit sen han blev vampyr och nu grät han.

Daniella kollade på Adrian. Hon rös till av hans rörelser. Hon la huvudet mot hans bröstkorg och drog in hans doft. Ett leende spred sig på hennes läppar och hon gosade in sig hos honom.

Väl hemma tog hon en lång varm dusch i ett försök att med hjälp av vattnet skölja bort den smutsiga, ofräscha känsla hon kände. Hon hade blod på sina händer - hon hade tagit livet av någon.

Adrian slöt ögonen. Han var ganska trött efter att ha vakat i två dygn på grund av några uppdrag han behövt göra klart. Nu när ögonen vilade fokuserade han endast på att använda hörseln. Det var inte många som hittade hit men han behövde ändå vara på den säkra sidan. Nu när Daniellas bror visste om deras hemliga förhållande skulle det inte dröja lång tid förrän hennes far fick höra om det.

Daniella låg tyst hos Adrian.
" du vet väl att min far kommer försöka döda dig" mumlade hon och kurade ihop sig närmare honom.

Callum satt hemma och satt i soffan med en blodpåse i handen.

Efter duschen gick hon ut till köket för att göra i ordning något smått att äta. Hon behövde bli kvitt hungern. Hon började tugga på lite müsli men det smakade inget vidare, trots att det var något hon älskade att äta - speciellt till frukost. Hon försökte sig på ett äpple istället men samma sak där. Hon kände inte den söta smaken utan rynkade bara på näsan.


"Jag kan inte annat än önska honom lycka till," svarade Adrian bittert och kramade hårdare om henne. Han fick ta ett litet samtal med Alonzo, han om någon visste vad de skulle ta sig till. Kanske de borde förklara krig mot fiendeklanen. Men det var nog i och för sig ett förhastat beslut för där skulle oskyldiga människor också komma att förlora sina liv. Och vampyrerna kunde ju inte väcka någon misstänksamhet i staden.

Daniella kollade på Adrian.
" lova att du stannar hos mig" sa hon tyst och pillade på hans arm. Hon ville ju inte förlora honom då han var allt hon hade för tillfället.

Callum knakade på hos Madison.

Han kvävde en suck. Han hatade att lova saker och ting eftersom det alltid slutade med att han mer eller mindre var tvungen att bryta löftet och då blev alltid någon sårad. "Jag lovar." Han skulle inte låta hennes far vinna eller komma undan med livet i behåll. Men det tänkte Adrian göra - han hade åtminstone en orsak att verkligen kämpa nu när han lovat Daniella att stanna hos henne.


När det knackade på dörren försvann hon hastigt fram för att öppna. När hon såg vem det var suckade hon, skakade på huvudet. Hon borde ha gissat att det skulle vara Callum. Hon ville fortfarande inte prata med honom så hon började stänga dörren igen.

Daniella log till och slöt ögonen.
" tack Adrian" mumlade hon med trött röst och snart hade hon somnat i hans famn. Hennes far hade tagit sig till Adrians hus och såg nu mot sovrums fönstret. Han gnisslade tänderna och gick sakta mot huset med snabba steg.

Callum sköt in foten så hon inte kunde stänga.
" det kommer inte göra något bättre genom att stänga mig ute" sa han och kollade på henne.