En stad av faror ( Öppet roll)

James betraktade henne. Var hon kanske också som de? Var det därför hon visste? Om det fanns en till som han, varför inte fler?
"Våga inte kalla mig pyroman bara." flinade han.

Samantha log lite. Hon kunde ju inte lova något men hon kunde ju försöka. Hon flinade mot James.
"Jag kanske kan försöka."

James flinade mot henne.
"Bra så, om du inte vill bli en askhög." han skulle förstås aldrig göra något sådant, men det skadade inte att retas litet.
"Så hur visste du? Du har bara 'sett det'nånstans?" frågade han något misstänksamt, han brukade varanoga med att inte visa sina krafter offentligt.

"D-det spelar ingen roll... Explosionen... Jag gissade väl." Allt var en lögn. Varje ord som hon hade yttrat var en lögn och hon var säker på att James visste.
"Eller nej... Jag är likadan." Mumlade hon.
Det var bättre att inte vara ensam.

Han log, det var det han trott. Det första hon sagt hade inte verkat särskilt troligt.
"Så, vad kan du göra då?" frågade han, fortfarande med ett leende i ansiktet. Han tittade runt på dem andra.
"Ingen annan som också är som oss?" sade han flinande.

"Jag kan läsa dina tankar och förstå hur du fungerar kort sagt, men jag skulle nog kunna använda telepati, men jag har alldrig haft en vän att prova med," svarade hon och och ryckte på axlarna.

James visslade till. Det var en enorm fördel, speciellt i fights. Man kunde få veta på fiendens plan i minsta detalj, slippa gå i några fällor.
"Coolt. Försök vettja!" sade han med ett leende.

Corey kollade på trädet en sista gång innan han ställde sig upp. Han var fortfarande förvirrad över hur det hänt fast han hade inte sett några bitar av något bomb liknande så han gissade att det var någon annan som hade... Krafter som gjort det, vad kunde det annars vara? Han skakade på huvudet och slängde sin väska över sin axel.