Lost life (PRIVAT)

Han stoppar hennes händer "Det borde vara på" bestämmer han. "Som svar på din fråga om kocken är svaret enkelt" han gör en liten paus. "Om han inte jobbar för mig så dödar jag honom" han tittar intresserat på hennes blod på hans fingrar

Hon sätter på nålen igen och lägger sig ner.
"Du är sjuk i huvudet..." Muttrade hon.
"Så vad sa läkaren?" Rösten var nu svag och hon var orolig.

"Du är ok" säger han. Han kan inte luta stirra på hennes panna. Skärp dig! Tänker han för sig själv. "Ät upp soppan nu" säger han och måste anstränga sig för att titta bort

"men jag vil...." Hon slutade att diskutera och började att äta. Solen hade gått ner och månen lös in i hennes rum.
"Så vad ska jag göra här egentligen?" Hon svalde en bit bröd.
"Dö i en fängelsehåla?"

Han skrattar till "Du ska inte dö" han gick närmare. Hans ögon lös nästan i mörkret. Han undrade hur hon skulle smaka... Nej, gör det inte. Han debatterade för sig själv med fördelar och nackdelar. Han upptäckte precis att han hade stirrat på henne

Scarlet såg upp från skålen och såg genast bort.
"Men jag känner mig som en fånge. Jag vet inte varför jag är här. Varför vi pratade i parken eller varför jag inte är på planet hem just nu.." En tår rann ner längst hennes kind och hon ställde undan skålen och drog upp täcket.
"Jag saknar min mamma och pappa." Hon såg ner och darrade svagt.
"Jag må vara 19 men jag saknar dem!"

Han funderar på om han ska säga det eller inte. Han beslutar sig för att berätta. Dra bort det som ett plåster. "Dina föräldrar är döda" han ler lite, men inser snabbt att det var ett misstag

Hon ser upp på honom och ser sedan bort.
"Du ler? Hur kan du vara så okänslig?!" Hon kastade skålen mot honom och reste sig upp.
"Om du inte berättar vad du vet om mig och varför jag är här så ..." Hon såg sig om.
"Jag.." Hon ramlade ur sängen men kom snabbt upp på fötterna igen.

Han springer fram till henne så fort han ser att hon ramlar, men stannar sedan upp när han hör vad hon säger "Jag" säger han och betonar ordet "Jag bestämmer över dig just nu. Du har inte rätt att kräva svar" han känner sig hård men inser att det är nödvändigt. Han går lite närmare henne. Han upptäcker att en hårslinga ligger fel. Han sträcker sig mot henne för att fixa det

Hon drar sig undan och skakar på huvudet.
"Du har verkligen ingen rätt att bestämma över mig. Vem tror du egentligen är?" Hon reser sig upp och ser en annan dörr och pekar mot den.
"Badrummet?" Hon vände sig mot honom och höjde ena ögonbrynet medna hon började gå dit.
"Du behandlar mig som ett barn. Jag är vuxen och kan ta hand om mig själv."