PRS Kaninis & Adora

"Vem är herr och fru Bäver?" undrade Nate förvirrat. Dem hade han aldrig hört talas om, men å andra sidan pratade hans drottning sällan om de som stod på den goda sidan. Bortsett från Aslan alltså. "Är de trevliga filurer?" Ordet 'trevlig' lät främmande i hans öron. Han hade inte blivit uppfostrad till att vara snäll utan tvärtom. Häxan ville ha krigsmaskiner utan känslor.

--

"Lägg dig inte i," sa Archer samtidigt som Colin. Isabelle himlade med ögonen och såg på dem i tur och ordning. Der var väl klart att hon tänkte lägga sig i. De skrämde inte bara hästarna utan också henne om de tänkte använda sig av våld. "Vad håller ni på med?" upprepade hon. Archer gav henne en lätt puff så hon backade bakåt, och lovade att han skulle ta hand om det här.

" Dom är ett par bävrar som har tagit hand om mig och uppfostrat mig" sa Esme och log till mot honom.
" Dom är jättetrevliga och jättesnälla" sa hon glatt.

" Rör inte Isabelle" sa Colin och knuffade till Archer hårt.

Nate försökte än en gång härma hennes leende och nog skulle han själv vilja påstå att han lyckades bättre än förra gången. "Det låter fint. Ni kan dock vara i fara alla tre, så bäst att du varnar herr och fru Bäver ifall någonting skulle hända." Man visste aldrig med Jadis: fick hon som sagt nys om Esme skulle hon skicka Maugrim och de andra vargarna till bävrarna.

--

"Colin!" Isabelle rörde lätt vid hans arm. Hon förstod inte alls vad som tagit åt killarna. Att de tyckte att hon inte skulle lägga sig i gjorde inte saken bättre. Archer knuffade till Colin igen. Det var sista droppen. "Vet du vad? Jag rider iväg utan dig!" Hon gav Archer en lång blick innan hon blängde på Colin. Han borde veta bättre än att slå anställda. Hon ledde ut Cosmo, tog sig upp i sadeln och skrittade iväg.

" Izzy" ropade Colin efter henne. Han ville verkligen inte att hon red ensam när det var mörkt ute. Han tog sig upp på en av hästarna och red efter henne direkt.
" Izzy" ropade han.

" Dom kommer få reda på att jag har pratat med dig och då får jag aldrig rida hit igen" sa Esme och kollade på nate.

"De skulle göra det för att de är rädda om dig. Var glad att du har dem, Esme." Nate gav henne en allvarlig blick. Han hade ingen aning om hur det kändes då någon brydde sig om en. Han hade nog aldrig upplevt den känslan.
"Du måste varna bävrarna för deras liv står också på spel. Jadis är inte att leka med, speciellt inte nu när hon är på krigsstigen."

--

Isabelle manade på Cosmo som glatt ökade farten. De red ner till stranden. Hon lät hingsten skritta längs med vattenbrynet samtidigt som hon beundrade solnedgången. När hon hörde Colins röst längre ifrån ryckte hon förvånat till. Hon hade inte trott att han skulle följa efter henne och allra minst på en häst. Han hade ju inte velat rida.

" Kommer jag någonsin få träffa dig igen Nate?" frågade Esme tyst och reste sig upp. Hon skulle rida tillbaka och berätta för bävrarna och för Aslan men hon skulle inte berätta om Nate.

Colin red ner till stranden och så Izzy. Han hoppade av hästen och sprang fram till henne.
" Du får aldrig rida iväg ensam igen" sa han och höll henne mot sig. Han var så orolig fast det inte hade varit långt bort.

"Jag vet inte, Esme, jag vet inte." Nate reste sig upp han också. Han hade fattat tycke för henne: han var inte alls snål och orättvisa såsom Jadis svartmålade den goda sidan. Tvärtom var hon nog den snällaste han träffat. Han backade några steg.
"Om hon skickar ut hemliga polisen efter dig och bävrarna, så lovar jag dig att följa med vargarna. Men göm er uppe i ett träd, de kommer inte att lägga märke till er där om ni är tysta."

--

Izzy gled ur sadeln när hon fick syn på Colin längre borta. Han kom springande mot henne och drog henne sedan intill sig. "Ingenting farligt har ju hänt?" mumlade hon oförstående och vilade sin kind mot hans bröstkorg. Han var lite väl överbeskyddande ibland. Stranden låg ju inte ens så värst långt borta från deras hem. Hon brukade komma hit ofta: med eller utan häst.

"Får jag ge dig en kram?" frågade Esme och kollade på Nate. Hon ville inte behöva gå ifrån honom än.
" Jag kommer gömma mig med dom i trädet och tack Nate" sa hon.

Colin höll om Izzy och kollade ner på henne.
" Jag vet men man kan aldrig veta" mumlade han och strök henne över håret.

"Eh, om du vill," svarade Nate en aning förbryllat. Han hade nog aldrig kramats förut. Vilken tråkig uppväxt han hade haft - ingen kärlek alls. Han la förvirrat armarna kring hennes midja och klappade henne tafatt på ryggen. Det kändes annorlunda på ett bra sätt. Han skulle nog kunna vänja sig vid det här.

--

"Man ska inte oroa sig på förhand heller," fnissade Izzy och tittade upp på honom. Hon kom att tänka på bråket mellan honom och Archer och fick genast en rynka i pannan. "Varför slog du till honom? Han har väl inte gjort oss någonting illa?" Hon skulle nog behöva be Archer om ursäkt, Colin skulle knappast sjunka ner till den nivån hur mycket hon än bönade och bad honom.

Esme kramade om Nate och log till.
" Ta hand om dig nu och var försiktig" sa hon och släppte honom. Man såg att hon var orolig för att han skulle hamna i knipa.

" Han flörtar med dig och jag gillar det inte" mumlade Colin och kollade på Izzy. Man visste att Colin sällan lät killar komma nära hans syster.