Sagan om de Bannnlysta

Aragorn gav upp ett tjut av sorg. Han hatade meningslösa saker som bara skulle va där helt enkelt. Det var bara... så sorgligt. Hur roligt kunde det vara att vara een helt meningsløs sak? Han snyftade till i medlidande.

Gandalf visste inte vad han skulle ta sig åt, där satt ju Aragorn och tjöt för hönsens skull! Tänk Gandalf, tänk!
Det blev helt enkelt så, att Gandalf gav Aragorn en svettig kram.

Aragorn förvånades över Gandalfs överraskande drag.
"Man vad i hela Asgård Gandalf, är du gay eller?" frågade han men drog sig inte ur kramen. Alla män hade väl sina hemligheter? Tankspridd som han var flög hans tankar iväg och han började nynna.
"Och så sade han till mig att du var en gay.."

"Det är lugnt, mitt lilla lamm," mumlade Gandalf, "jag är bara lite gay."
Han tittade upp i skyn.

Aragorn suckade. Han var trygg här. Så trygg man nu kunde bli när man var en senil man tillsammans med en senil mumlande gubbe.

Och med det smackade Gandalf långsamt med läpparna.
"Hm, jag tror att den bortflugna flugan är här..."
De kunde höra surrandet, surrandet från flugan - flugan som flög bort och försvann.
Kanske var den på väg till Gandalf för att erkänna sin kärlek till honom, kanske... kanske för att Gandalf kommit ut om sin läggning som lite gay och flugan nu äntligen kunde ha någon att dela sitt ensamma liv med.
Det måste ha varit ensamt för den bortflugna flugan, det trodde Gandalf. Bara inte Aragorn anklagade flugan för att vara för dålig på att försvinna.
Den hade ju trots allt dykit upp överallt på senaste tiden. Surr, surr, surr. Ingen bra fluga på kurragömma, det där.

Aragorn fnös åt flugan. Varför kallas den flugan som försvann om den nu dyker upp hela tiden? Eller kanske dök den upp för att den flugit vilse och följde rösterna den hörde? Eller.... Den kommer att ta alla som inte är vilse? Aragorn visste inte. Men iallafall var den för dålig för att vara vilse.
"Du är för dålig för att vara ensam."

(kunde bara inte låta bli xD)

Gandalf fnös.
"Han får väl vara dålig om han vill. Han visste ju inte, han kunde ju inte veta... vad som var. Hm... bra."
Där satt de på marken, Gandalf kramade fortfarande om Aragorn. Med ett mumlande blåste han rök i ansiktet på honom dock, nu hade Gandalf fått nog av att vara lite gay.

(Asså jag rollspelar väldigt lite på mugglis numera men det här är jävligt frestande x'D)

(Haha! Jadu, det här rollet har ju spårat ur för länge sedan, men du får gärna vara med. Här skriver man vad man vill och skäms lite över det i efterhand xD Skäms mycket. Ehem).