Prs, Adora och samila

Gwen stannade en bit utanför dörren och tog några djupa andetag. När Harry kom nickade hon försiktigt. "Jag bara orkar inte med att de bråkar. Fortsätter det kommer jag att åka hem igen. " sa hon allvarligt och började gå ner för trapporna och mot den lilla affären som hade små enkla saker att köpa. När hon var framme tog hon en flaska vatten och ett kexchoklad. Mer än det orkade hon inte äta. Hon betalade för sig och satt sig sedan i lobbyn.

--

Louis sov ganska länge morgonen därefter. När han vaknade runt lunchtid låg han med armen om Brianna som fortfarande sov. Han flyttade sig genast och satt sig upp. Det var alltså sant, han som hade hoppats att allt bara varit en riktigt lång mardröm. Suckandes tog han upp sin mobil och bläddra igenom instagram innan han messade Celia. //Vaken?//

Niall lämnade tillslut rummet. Han orkade inte lyssna på Liam längre, inte mer ikväll. Med tunga steg tog han sig nerför trappan, men ökade takten när han hörde att Liam följde efter. Snart småsprang de sida vid sida fram till 'soffan' i lobbyn där Harry satt tillsammans med Gwen.
"Var inte arg på mig, snälla Gwen," bad Niall henne och tittade på henne med en sorgsen blick. Han ansträngde sig för att ignorera Liams närvaro, han ville inte att Gwen skulle bli mer arg på honom.

--

Edith babblade på om allt mellan himmel och jord. Det kunde handla om något nytt recept hon hittat på nätet och nästa minut förklarade hon att hennes väninna ramlat i trappan och brutit benet. Det intresserade inte Celia det minsta och för att slippa prata mer med sin mamma - hittade hon på att hon snart skulle få besök och la sedan på. Visst älskade hon sin mamma men ibland var hon lite besvärlig. Hon hade fått ett sms under samtalet, från Louis. //Mmm, tyvärr// messade hon tillbaka och gnuggade sig i ögonen. Hon skulle bra gärna kunna sova en stund till.

Gwen tittade på Niall när han kom och blev nästan bara argare. Hon skakade lätt på huvudet och reste sig upp. Hon vägrade säga ett ord till honom så länge han höll på så. Istället vände hon sig mot Harry. "Kan vi gå upp till ditt rum? Jag är trött" suckade hon och började gå utan att vänta på svar. De skulle få någon dag, hade de inte löst det då fick hon prata med Niall om hal grejen med Liam och sen åka hem för detta var för mycket. Kunde hennes bästa vänner inte hålla sams utan skulle bråka om henne tänkte hon heller inte stanna.

--

Louis klädde snabbt på sig och åkte iväg. När han stannade vid Celias lägenhet suckade han tyst. Han var tvungen att berätta för henne och sen skulle det bli ett stort bråk om det också. Han klev ut från bilen och gick upp till hennes lägenhet. Försiktigt plingade han och väntade på att hon skulle öppna. En minimal del utav Louis ville bara att hon inte skulle vara hemma och att han skulle få åka där ifrån men han visste att han var tvungen att ta tag i detta innan något skulle komma ut.

Niall tittade sorgset efter Gwen. Han reste sig upp men Harry skakade på huvudet. "Prata med henne på morgonen istället. Ni tre behöver alla sova på saken." Han följde efter Gwen.
"Får man fråga varför de håller på som de gör? Är det något allvarligt?" undrade han försiktigt då han inte ville blanda sig i någonting som inte angick honom. Å andra sidan angick det här honom visst då det handlade om hans bästa vänner. De bråkade ytterst sällan och att se dem så här gjorde honom verkligt orolig. Han låste upp dörren till sitt rum och flyttade sängkläderna till soffan. Det fanns extra i ett skåp som han bäddade sängen med. Gwen fick sova där.

--

Celia fick inget svar och övervägde att låtsas som om hon åkt hemifrån ifall någon ringde på, men det slutade med att hon steg upp ändå. Trött klädde hon på sig. Det gick långsamt och hon hann inte ens äta frukost innan det plingade till. Louis var här. Hon blev genast lite piggare och på bättre humör då hon traskade iväg mot dörren för att öppna.
"Hej där," mumlade hon vänligt och klev åt sidan för att släppa in honom. "Hur är det med din kompis nu?"

Gwen tittade på Harry och övervägde om hon faktiskt skulle säga sanningen eller bara komma på en dum ursäkt. Hon ryckte lätt på axlarna. "Dagen vid sjön, när jag och Niall bråkade" suckade hon. "Jag och Liam..." hon berättade allt för Harry. Om hur det bara skulle vara en gång men hur det fortsatte bakom ryggen på Niall. Hur dåligt hon mådde och när hon avslutade det var det redan för sent. Hur hon blev kär i båda och under minnesförlusten tappade allt för Liam och var upp över öronen förälskad i Niall igen.

--

Louis log glatt när hon öppnade. "Hej sötis" sa han charmigt och gick in. När han kommit in kramade han mjukt om henne. Väl i kramen stelnade han till av Celias fråga. "Jodå, det är okej. Men vi behöver prata" mumlade han och släppte henne. "Har du tid nu?" frågade han istället och väntade på ett svar. Han ville bara berätta allt nu, för att få det överstökat. Innan han fick svar gick han in i vardagsrummet och halvlade sig ner i hennes soffa.

Harry sjönk ner i soffan. Han visste inte riktigt hur han skulle reagera. Det var ju som sagt frågan om hans bästa vänner. Gräla på henne tänkte han inte göra - då han såg på henne att hon skämdes och mådde dåligt över saken. "Jag vet inte vad jag skall säga, jag är inte bra på att ge råd," började han och kliade sig i nacken. "Men följ ditt hjärta. Ta tid för dig själv. Har du tillräckligt starka känslor för Liam för att kunna lämna Niall bakom dig, eller är det bäst om du bara är vän med Liam?" Han gnuggade sina handflator mot varandra.

--

Celia besvarade hans leende. Han lyckades i princip varje gång göra henne knäsvag. Hon stängde dörren efter honom och följde sedan efter honom till vardagsrummet. Behövde de prata? På tonfallet förstod hon att det här inte längre handlade om deras bråk utan om någonting helt annat. "Okej," svarade hon enkelt och satte sig ner hon också. Hon kände sig avslappnad vilket i sin tur antagligen berodde på att hon inte förväntade sig någon chockerande nyhet. Kanske det var så att killarna skulle ge sig ut på någon ny turne igen och att de skulle behöva vara ifrån varandra en tid?

Gwen suckade tyst. Hon visste inte vad hon skulle göra, och åt andra sidan var hon glad över att Harry inte blev sur på henne. Det var precis vad hon behövde. Försiktigt ryckte hon på axlarna och satt sig i sängen. "Jag vet inte. Jag älskar de båda men Niall är mitt allt. Jag menar, jag var varit förälskad i honom sedan första dagen vi träffades." suckade hon och lät sig själv slappna av. Hon la sig ner i sängen och slöt ögonen. Att välja var ett faktum, det fanns inget annat sätt att få killarna att sluta. Men hon ville inte såra den andra, oavsett vad.

--

Louis tittade på Celia länge. Hon såg ganska lugn ut vilket oroade honom. Det betydde bara att allt skulle bli värre när hon fick höra nyheten. "Jag... Jag vet inte riktigt vart jag ska börja" suckade han och tänkte efter ett tag. "När du hade åkt, jag liksom, jag föll ihop. Jag låg med allt och alla, hade en ny tjej med mig hem varje dag. Tills jag och Brianna började träffas. Vi blev väldigt bra vänner och började ligga vi också. Jag var tvungen att åka igår eftersom..." Louis tog ett djupt andetag. ".. Eftersom hon berättade att hon var gravid"

Harry tyckte så synd om henne. Han önskade att han kunde hitta de rätta orden för att trösta henne, men han kunde inte komma på någonting. "Allt ordnar sig nog," sa han tafatt. "Båda bryr sig mycket om dig och vilket val du än gör kommer de att respektera det och finnas där för dig. Det är vad riktiga vänner är till." Han la sig ner i soffan och slöt ögonen. "Oroa dig inte, allt löser sig," upprepade han.

--

Det Louis berättade var inte alls vad Celia ville höra. Hon såg länge på honom i hopp om att det här var ett riktigt uselt skämt, men han såg väldigt allvarlig ut. Hon snörpte på munnen och reste sig långsamt upp. Han hade alltså legat runt och nu väntade en annan kvinna hans barn? Hon begravde ansiktet i händerna. Det här var obegripligt, hon kunde inte förstå. När de tagit första steget till att bygga upp deras förhållande och relation, rasade allt samman igen.

Gwen log svagt åt Harrys korta svar. Han försökte iallafall. "Harry, kan du inte sova hos mig inatt. Jag vill inte sova själv" sa hon lågt och tittade på sin bästa vän. Harry var nog den hon klickat bäst med som en vän i bandet. Han visste alltid när det var dax att hjälpa till och när han skulle lämna henne ifred. Hon drog täcket om sig och njöt utav den mjuka och varma närheten som omfamnade henne.

--

Louis väntade på att Celia skulle svara men det kom inget. Han kunde förstå henne, han hade antagligen själv reagerat på det viset om han var i hennes situation. "Men... Men vi är bara vänner. Hon vill behålla barnet och jag tänker stå vid hennes sida. Men jag vill inte förlora dig Celia. För det är dig jag älskar" sa han och svalde hårt. Han tog tveksamt hennes hand och hoppades att hon skulle svara honom.

Harry nickade till svar men insåg sekunden efter att hon inte kunde se honom från soffan. Han reste sig upp, samlade ihop täcket och kudden innan han la sig ner i sängen bredvid Gwen. "Godnatt, kom ihåg att du får väcka mig om det är något du har på hjärtat. Vilken tid som helst." Han gäspade stort innan han slöt ögonen igen. Kort därefter hade han somnat. Det hade varit en lång dag och en lika lång dag låg framför dem, inte bara på grund av en till intervju utan också för att de måste ta itu med Liam och Niall.

--

Celia drog till sig handen som om hon bränt sig. Hon vände sig om mot honom och skakade på huvudet. "Gå härifrån, snälla. Jag vill inte se på dig och jag vill inte prata med dig heller." Hon gick in till köket för att brygga kaffe, som om det skulle hjälpa situationen. Hon ville börja gråta igen men det tänkte hon inte tillåta sig själv att göra förrän Louis gått.
"Jag tror din vän behöver dig mer än jag gör, nu när ni väntar barn och allt," fortsatte hon spänt.