Öppet PJ rollspel

Alex kollade på Sharon fast försökte att rör nacken så lite som möjligt. "Jag är förvånad att du inte sa din pappa först. Jag skulle gjort det om jag var ett barn av någon av de stora... eller större" sa han med ett flin.

Sharon log litet åt honom.
"Det är inte alltid så roligt att vara dotter till den mest hatade guden. Inte direkt något man blir stolt över i alla lägen." Hon skrattade till.
"Fast det kanske man inte borde säga högt."

"Fan, jag visste att jag inte skulle ha sovit på SO lektionerna.... Men jag vet lite om grekisk mytologi, ja." Jag hoppade ner från Alex och stoppade tillbaka yxan. Vi började gå mot lägret. "Vänta.. Det är någon där." Jag sprang fram till Sam och drog fram yxan igen. "Känner ni den där?" Jag pekade på henne.

"den där? jag tror att det är tekniskt sett en hon men nej... troligtvis ett nytt halvblod dock." sa Alex och kollade analyserande på den nya tjejen, "varför är det bara tjejer som kommer till kampet?"

Sam ryggade undan från yxan, samtidigt som hon blev förolämpad av att nån tjej kallade henne "den där".
Efter en liten stunds ilsken tystnad från Sam själv harklade hon sig.
"Jag är ingen "den där", jag är ett halvblod, dotter till Hypnos. Okej. Jag antar att ni också är halvgudar eftersom.... Eeh...."
Vad skulle hon säga? Att hon spionerat på dom i smyg och hört vad som sagts för att vara säker på att dom faktiskt var halvblod?
Näe..... Det ville hon inte säga.
"Eftersom annars är det lite creepy att ni bär runt på yxor och drar slutsatsen att jag är ett halvblod fasten ni bara sett på mig och......"
Det här skulle inte sluta bra.
Hon höll på att babbla på.
Sam blev tyst.

"Okay, hon då." Jag stoppade undan yxan i mitt bälte. "Sorry buddy. Eftersom du verkar vara.... Ett... Halvblod? Så sitter vi nog i samma skepp..." Jag sträckte fram handen för att hjälpa henne upp.

Sharon flinade åt Alex.
"För att det ör bara vi tjejer som e så pass skickliga att vi klarar oss hit", retades hon. Sedan vände hon sig till de två flickorna.
"Det är kanske dags att vi presenterar oss. Ja, vi är också halvblod. Jag heter Sharon, dotter till Hades. Och det här är Alex, son till Iris."

Alex lipade åt henne, "trevligt att träffa er damer" sa han och bockade innan han vände sig tillbaks till Sharon, "jag kom hit, gjorde jag inte?" frågade han henne fast med ett leende.

"Jag sade ju att det bara var tjejer som klarade komma hit?" retades hon med ett oskyldigt leende i ansiktet, innan hon skrattade tikl och log emot Alex. Hon tyckte om honom, han var lätt att prata med och skämtade ofta, vilket Sharon också gjorde. Kanske kunde hon skylla sin ibland litet taskiga humor på sin far. Vad för slags humor har någon som är gud över underjorden och de döda? Något roligt måste man väl ha när man är omgiven av döda själar.

Alex kollade på henne i några sekunder med sin mun öppen i shock innan han vek sig i skratt, "det där var det bästa jag hört! och vad sägs om en tjej kväll då rå... smink, vapen, tidningar osv you know?" frågade han när han lutt skratta med ett flin fast på hans ansikte.