Privat med Missy

Dabria anslöt sig snart till killarnas sällskap. Hon tog ner sin favoritmugg från skåpet: rosa och vit-randig med en glad blå katt på. Hon hällde upp lite kaffe åt sig innan hon satte sig ner vid köksbordet.
"Jimmy här stannar några nätter. Kan du visa honom var gästrummet ligger sedan? Jag ska ta itu med lite rapporteer som ska vara klara tills imorgon." Sam vände blicken till Dabria, som nickade. Hon smuttade på den varma drycken och fäste blicken på sina händer. Sam babblade snart på om allt möjligt med Jimmy. Han var verkligen pratsam när han väl kom igång.

Jag och Sam pratade på. Han var en skön kille, bra med humor. Jag hängde bara med och försökte att inte göra bort mig.
"Vad jobbar du som nu igen?" Frågade han. Jag svalde teet.
"Doktor, stadens sjukhus", svarade jag.

Dabria suckade tyst för sig själv. Så tråkiga de var, de brydde sig inte alls om att hon också var närvarande. Nåja, man kunde inte kräva alltför mycket av män.
Hon drack upp det sista av sitt kaffe och vände på huvudet när hon hörde ett rispande ljud mot golvet. Det visade sig vara Lucy, hennes katt. Hon var helvit med klarblåa ögon. Dabria lämnade genast bordet och lyfte upp katten i famnen. Sedan gick hon uppför trapporna och in på sitt rum. Katten var mycket bättre sällskap än killarna, det var en sak som var säker.

Efter ett tag så märkte jag att Dabria inte var där.
"Vart är Dabria?" Frågade jag. Sam kollade runt.
"Jag tror bara hon skulle på toa", sa Sam.

Dabria pussade katten på nosen och släppte sedan ner henne. Lucy kurade ihop sig i sängen och slöt ögonen. För att fördriva tiden lite sträckte sig hon efter sin dagbok och en penna. Nyckeln förvarade hon alltid i sin ficka, för att undvika att någon nyfiken hittade nyckeln och började läsa.
Hon skrev om allt som hänt hittills och väldigt detaljerat om Jimmy.

Efter ett tag så var vi klara med allt. Sam sa att han skulles städa lite i köket så jag bestämde mig för att leta upp Dabria.

Dabria började bita på pennan och drömde sig bort för en stund. Hon vaknade när hon hörde fotsteg - både i trappan och nere i köket. Hon satte fast låset i boken och la den sedan omsorgsfullt i skrivbordets låda. Det var antagligen läge att visa Jimmy till gästrummet, så hon lyfte upp den sovande Lucy i famnen innan hon lämnade rummet.
Sängen i gästrummet var redan bäddad: ifall någon skulle behöva bli övernatten.

Jag log lite åt henne.
"Tack", sa jag och gick in.

Dabria stod kvar vid dörröppningen. "Badrummet är mittemot gästrummet. Sam sover längst bort i korridoren till höger och mitt rum är bredvid det här." berättade hon innan hon vände sig om för att gå.

Jag nickade och hon var borta. Ja, vad ska man göra?