PRS med Ripadal

"Det var nog inget", sa jag.
"Vi kanske ska fortsätta, det kanske kommer djur längre fram", sa Emma.

Abigail såg att de gjorde sig beredd att gå igen så hon gjorde sig beredd att följa efter dem och hoppades bara att hennes flock var säker.

Vi började att gå igen. Gräset räckte mig en bit ovanför vristerna och det var fuktigt.
Men jag gillade det ändå.

Abigail såg en orm längre fram som såg ut att vilja attackera flickorna uppifrån träden och hon kastade sig fram och drämde ormen som föll ner på marken och log och sa lågt.
- Ingen attackerar försvarslösa ungar.

Jag tog tre snabba steg bakåt. En orm, och en flicka.
"V-vem är du?" Frågade jag och kramade Emmas hand.

Abigail hade klättrat ner på marken väldigt snabbt och försäkrade sig att ormen var död innan hon såg upp på flickan, det var flickan i hennes drömmar.
Hon hukade sig ner och sa med en blyg röst.
- Jag är Abigail....

"Du... du räddade oss!" Sa jag.

Abigail såg på dem och sa.
- Räddar....bara dem...förtjänar det.
Du...är....flickan....dröm.

Hon kröp åt sidan igen nerhukad som en gorilla och cirklade runt dem lite försiktigt men var för skygg för att närma sig dem mer.

"Dröm...? Jag...?" Frågade jag.

Abigail nickade bara och sa skyggt.
- Ja....dröm...inte försvinna.

Hon reste sig upp på benen och höll fortfarande spjutet i handen och kniven fast i ett handgjort rep runt benet.
Men hon såg på dem och hörde gorillorna en bit in i skogen och hon svarade genom att låta som en gorilla innan hon vände sig mot flickorna igen.