Hogwarts hästälskare

Den mystiska figuren leder in mig i stugan och knuffar ner mig på en stol. Stugan ser unken och gammal ut. Mitt huvud känns som om det ska explodera vilken sekund som helst och den läskiga stugan och mannen gör det inte bättre.
- Mamma! Jag har hittat honom, jag har hittat Potter! Ropar mannen ut i stugan.
- Honom, mumlar jag för mig själv. Vad menar han med det?
- Honom?! Mr Potter!? Ropar en förvånad kvinna som hoppat fram bakom mig. Jag vrider på huvudet och ser en kvinna med långt blont hår, rynkigt ansikte och gråa underliga ögon.
- Marcus! Ropar damen och jag förstog att mannen hette det, det här är ju bara en liten flicka, hon är ingen Potter!
- Det är jag visst det! Skriker jag rätt ut utan att tänka mig för, jag är Ellie Potter! Barnbarn till Harry Potter!

Skrikandet upphör. Det blir tyst. Sedan hör jag en kvinnas röst.
-Crusio! Skriker hon och sedan ännu ett långdraget hemskt skrik. Jag rusar fram mot stugan, men tänker mig för. Ska jag öppna dörren?

Kvinnan kollar ner på mig medans mannen skuttar runt.
- Jaså, en Potter säger du.
Sedan minns jag inte mer en kvinnans röst och en förfärlig smärta.
- Crucio!
Min hjärna kändes tom, det kändes som om mitt hjärta brast, som om min kropp blev tuggade i bitar, skivad med världens vassaste kniv och en annan smärta jag inte kunde beskriva. Långt borta i fjärran kunde jag höra kvinnan och mannen skratta och haspla ur sig.
- Vi har en Potter! Ondskan är på uppgång och du som är förutspådd att bli den nya hjälten tillsammans med en Weasley kommer aldrig överleva längre än så här! Mohahahaha!
Sedan blev allt svart, igen...

Rädda din kompis, tänker jag och slog upp dörren till stugan. Jag höll trollstaven hårt och pekade på kvinnan som höll sin trollstav mot en avsvimmad Potter.
-Släpp trollstaven, sa jag mer bestämt än jag tänkt. Kvinnan släppte den förskräckt och sträckte upp händerna i luften. Mannen bakom henne stod stilla. Han rörde sig inte en millimeter. Bara stod där. Jag gick sakta fram mot Potter, fortfarande pekande med trollstaven på kvinnan och mannen. Snabbt tog jag upp hennes trollstav, slog ett snabbt slag på stolen utan att släppa blicken. Sakta tog jag hennes hand och släpade ut henne ur stugan. Så fort jag stängt dörren sprang jag mot hästen och band upp tränset på honom. Jag använde alla mina krafter för att slänga upp den fortfarande avsvimmade Potter i sadeln innan jag själv hoppade upp. Jag fattade galopp på hästen och vi susade iväg så långt bort från stugan som vi kunde.

När vi kom upp på en kulle stannade jag hästen. Jan var alldeles genomsvettig. Jag kollade bak för att se så det inte var någon som följde efter oss. Bra. Ingen där. Jag lät honom skritta på fria tyglar bort mot en liten å. Den porlade vackert. Där stannade jag igen och började kasta de skyddsförtrollningar jag kunde runt om oss. Sedan lyfte jag försiktigt ner Potter från hästens rygg och la henne ner på den mjuka mossan. Jag drack lite vatten och hästen också innan jag skvätte lite på henne. Hon började hosta.

När jag vaknade såg jag Adeline sitta bredvid mig.
- Var, var är vi? Frågar jag svagt och med en ljus röst, sedan börjar jag hosta. Adeline svarar inte men jag ser att hon inte heller vet var vi är. Mitt huvud gjorde ont och när jag försökte resa på mig kände jag mig genast som en nyfödd fölunge som inte kunde gå.

-Ligg kvar, säger jag bestämt till Potter och det låter mycket bestämdare än jag tänkt mig. Jag böjer mig ner för att dricka lite vatten. Det är gott och fräscht. Hästen verkar vara tötstig för han står fortfarande och dricker.

- Hur, hur mår Fire? Frågar jag.
Jag kunde inte vrida huvudet mer en 45 grader åt höger eller vänster så jag såg honom inte. Adeline flyttade lite grann och där nere vid bäcken kunde jag se Fire stå och dricka utav vattnet. Jag kände en kall, våt droppe på min axel och när jag tittade upp kunde jag se mörka regnmoln över oss. Det blev mörkare och jag kunde räkna ut att det inte bara berodde på molnen, det var snart mörkt och vädret var inte det bästa.
- Vi måste tillbaka till Hogwarts sa jag bestämt.

-Om du berättar vilket håll det är, svarar jag.

- Men, jag vet inte! Svarar jag och känner hur tårarna bränner.

-Inte jag heller. Så du ligger kvar där ett tag till och blundar så kan vi kanske ta oss till Hogwarts imorgon. Jag har skickat upp eldflammor, men vi verkar vara så långt borta från civilisation att ingen ser. Vi får ta itu med det problemet imorgon. Okej? Jag tittar på Potter med bedjande blick. Hennes tårar rinner.