FF Av två författare

Sååååå bra!!!!!

Kapitel 11.

Alex slog sin ner mitt emot oss. Jag knuffade till Isabelle i sidan.
- Eh... Hej. sa hon och drog bort en slinga av luggen.
Alex såg på henne.
- Hej....
- V-v-ill du....
Jag log uppmuntrande mot henne. Alex såg på mig. Och det slutade han inte med. Jag rynkade pannan. Varför stirrade han alltid på mig?
- Kom Isa, vi går ut en sväng. Viskade jag och drog med henne ut till den stora eken.
- Varför frågade du inte något? undrade jag.
Egentligen var jag innerst inne lite glad. Jag var fortfarande orolig för att vår placering skulle ta en smäll av detta. Alex kom gående emot oss.
- Kom igen nu! viskade jag hetsigt. Banga inte ur nu!
Om vi kunde fixa det här på ett elegant sätt så....

Förlåt för super kort kapitel!

Åh nu börjar det igen XD

Bra kapitel!

Kapitel 14

Jag är nervös. Fjärilarna i magen blir bara värre och jag får svårt att andas. Alex kommer gående mot oss.
- Kan jag få prata med dig, Soa? Frågar Alex.
- Nej, om du har något att säga kan du säga det till oss båda, svarar Soa lite stressat.
- Okej, får jag chans på dig? Frågar Alex med en nervös blick på Soa.
Jag sväljer. Tårarna bränner.
- Jag låter er två vara ifred, väser jag hest och drar upp huvan över ansiktet.
Jag springer till tjej toaletterna på andra våningen där ingen brukar vara eftersom de alltid är översvämmade. Jag faller ihop till en hög på marken och börjar gråta. Det värker i bröstet och min hals har en stor klump i sig.
- Hur är det, säger en erkände kuslig röst .
Jag tittar förvånat upp och där står missnöjda Myrtle och tittar ner på mig.
- Det gör så ont, mumlar jag, och Myrtle lägger en tröstande hand på min axel.
- Kärlek får livet att kännas hårt.

( Marina, det var kapitel 12)

Kapitel 13.

- Isa.....
Jag ser efter Isabelle. Och sen på Alex. Var det därför han stirrat på mig?
- Öh.....
Jag visste inte vad jag skulle svara... Visst han var skitsnygg men Isabelle var ju kär i honom!
- Vad är det för speciellt med dig då? frågade jag granskade honom uppifrån och ner.
- Det här! sa han och drog upp ärmen. Jag stirrade på Mörkrets märke.
Han sträckte frågande ut handen mot mig. Jag tänkte efter. Och när jag gjorde det kom jag fram till att det nog skulle höja vår popularitet!
Så jag log mot honom och tog hans hand.
Den dagen tillbringade jag i Alex sällskap. Han var jätte snäll! Jag fattar inte hur jag kunnat undgå att se det!
Och vad det gällde mitt status hade jag fått rätt!
På kvällen när jag gick och till sovsalen stötte jag på Isabelle och log mot henne. men jag fick inget leende tillbaka.

( Tror att vi är på sexton men ok.)

Kapitel 14

Jag blir kall. Hon måste ha blivit ihop med honom. Han var ju dödsätare och allt. Jag är i alla fall inte ett känslosamt vrak, tänker jag och stirrar kallt framför mig. Jag armbågar mig fram till sovsalen och stirrar stelt fram. Myrtle hade tröstat mig men jag var inte redo att förlåta Soa. Hon visste att jag var skit kär i Alex!!! Jag suckar. Jag har förlorat min bästa vän och min drömkille. Men jag hade inte förlorat status eller lojalitet. Jag ska för alltid tjäna Mörkrets herre och nu när jag är fast på Hogwarts ska jag vara bäst i min årskurs så att jag skulle kunna bli en framgångsrik dödsätare. Född för att döda. Jag bestämmer mig för att gå ner till stora salen och äta. Jag sätter mig bredvid Lucius och Severus.
Armando Dippet vår rektor ställer sig upp och ber om tystnad.
- Det är med glädje jag kan meddela att vi kommer att ha en halloween ball i år! Säger han högt.
Hoppfulla blickar vänds mot mig och jag suckar.

braaaaa!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Super bra!!!!

Bra!!!

Tack♥