Roxy And The Boy; Another Love Story

Tack så mycket!!

Del 16:

'Rox! Rox!'
'Vad är e Nick?'
'De har kommit!! Den sitter på anslagstavlan!!'

Jag flög upp ur sängen och klädde på mig så snabbt jag kunde, och rusade ner till anslags tavlan.
Och där satt den.
En röd lapp, där det stod:

Kära gryffindors.
Vi behöver en ny vaktare, två nya slagmän och två nya jagare.
De gamla spelarna har gått ur hogwarts.
Intagnings provet är idag klockan ett.
Vi hoppas få se många nya talanger där!
Mvh, Gryffindors lagkapten, Rose Weasley.

'Åh vad kul!!'
Nike hoppade runt av lycka, och jag med.
'Vi kommer definitivt bli de nya jagarna!!'

Resten av lördags förmiddagen gick långsamt.
Vi väntade och väntade.
Tillslut var klockan äntligen kvart i ett.
Vi sprang upp och bytte om och sedan sprang vi ner till planen.
Där såg jag en skara elever, plus min äldre kusin, Rose Weasley.
'Hej Rox' sa hon, och log mot mig och Nike.
Vi log tillbaka, och sedan ställde vi oss i skaran av elever.
Rose förklarade hur alla skulle göra, och vi skulle försöka göra mål med klonken.

'Först ut, Nike!'

Nike var skitbra.
5 av 5.

Alla emellan var också bra.
En hade klarat 5, så jag måste klara 5, för annars åker jag ut.
Jag var sist.
Weasley, W.

'Rox!'

Min tur.
Jag flög upp i luften, och fångade klonken.
Ett mål.
Två.
Tre.
Fyra.

Avgörande målet.
Jag blev faktiskt lite nervös.
Jag flög sick sack fram till målet, lyfte upp klonken, skulle precis kasta, men då...
KLONK!!
Jag tappade klonken i marken.

Bra!! Men måste baara säga att det kanske gick lite för fort där med Nike. Men det är ju din berättelse, så du vet bäst

Bra!!

OMR SPÄNNANDE!♥

Tack så mycket!!♥♥



Vad menar du 'tog slut lite för fort med Nike'? ♥

Del 17:

'Jag är så ledsen Rox'
Jag petade i maten medans Nike försökte peppa mig.
'Jag önskar att jag kunde få med dig i laget'
Sa hon, innan hon vände sig om och sprang till planen.
Jag reste på mig, och suckade djupt.
Det var inte Nikes fel att jag inte kom med, men det känns konstigt att hon är med och inte jag.
Alltså, vi var ju typ exakt lika bra.
Bara att jag tappade klonken just då.
Jag kände att den här söndagen skulle bli en lång söndag.
En sån som bara sniglar sig fram.

När jag gick uppför trappan mot Ravenclaws uppehållsrum (jag går runt och upptäcker slottet när jag har tråkigt) så såg jag Sofia stå och prata med hennes syster, som var i Ravenclaw.
'Hej Rox!'
Sonia, Sofias syster, log glatt mot mig.
Vad gör hon?
'Mår du bättre nu?'
Jag fattade ingenting.
Blicken fastnade på Sofia, som fick röda kinder.
Aha.
'Ja, nu mår jag mycket bättre.' Sa jag.
'Bra' Sonia log glatt 'Sofia har känt sig så ensam den senaste tiden när du varit sjuk'
Sofia tittade ner i marken och blev ännu rödare.
'Mhm.' Hade Sofia varit ensam?
'Ja, nu ska jag lämna er.' Sonia log mot mig 'Ni har säkert massa och prata om'
Hon anade inte hur rätt hon hade.

Vi stod helt stilla.
Vad skulle man säga?
'Hej'
Sofia tittade upp på mig.
'Hej.'
'Hur mår du?'
Sofia blev generad. Hon tänkte nog på hur hon ljugit om hur jag mått.
'Sådär, du då?'
'Beror på'
Sofia tittade förvånat på mig.
'Hur menar du?'
'Fysiskt mår jag bra, men inte psykiskt.'
'Nehe?'
'Jag har förlorat tre vänner ju.'
Sofia såg både chockad och ledsen ut.
'Men du sa en massa dumma saker om mig ju.'
'Va?!' Jag blev paff.
'Vem i hela friden har sagt det!!?'
'Så du sa inte att jag var en dum idiot smutsskalle?'
'Va?! Sofia jag skulle aldrig kalla NÅN för det, speciellt inte dig!'
'Inte? Men Viktor sa...'
'Viktor?' Jag kände ilskan stiga inom mig. 'Sa Viktor det?'
'Ja, och att du sagt att han och Eric var dumma töntar.'
Jag blev så arg.
Allt var Viktors fel.
Jag blev sams med Sofia (som bara undvikit mig pga det Viktor sagt) och sedan rusade jag runt i hela slottet och letade efter Viktor.
Och sedan såg jag honom.
Han stod där och pratade med Eric som om inget ont hade hänt.
'VIKTOR!!'
Han tittade på mig.
'HUR FAN KAN DU GÖRA SÅ??!!'
Eric tittade med avsmak på mig.
Han trodde ju det Viktor sagt.
'HUR KAN DU SÄGA TILL DOM ATT JAG KALLA DOM IDIOTER OCH DUMMA OCH SOFIA FÖR SMUTSKALLE!!!???'
Viktor såg blek ut.
Eric märkte också det.
'Är det sant Vick?'
'VA TROR DU!!? SKULLE JAG SÄGA DET TILL ER???'
Eric såg fundersam ut.
Sedan blev han generad.
Jag var så sur.
Eric tittade surt på Viktor, och gick sedan över till mig.
'JAG VISSTE ATT SVARTSJUKA KUNDE FÅ EN OCH GÖRA DUMMA SAKER' sa jag andfått
'MEN INTE SÅHÄR DUMMA'
Det blev knäpptyst.
Man kunde känna obehagligheten i luften.
'Och förresten' jag var så andfådd och arg så att jag sköt blixtar från ögonen
'Så har Fredrik dumpat mig'
Jag vände mig om, och gick iväg.

JÄTTEBÄÄÄÄÄÄÄST!♥

Jättebra kapitel! ^.^

Helt fantastisk!

jättebra! MER

Haha tack vad glad jag blir!!♥♥

Del 18:

Resten av dagarna flöt på som guld.
Jag Sofia och Eric blev sams igen, jag presenterade Nike för dom, alla kom bra överens, och sedan var vardagen som vanligt.
Fast Nike istället för Viktor.

En dag kom Rose, quidditch kaptenen/min kusin, mot mig.
'Rox! Rox!'
'Va' e're Rose?'
'Gustav, den ena jagaren, är hur dålig som helst' hon tog ett andetag, hon pratade andfått, hon måste ha bråttom eller nåt
'Jaha?'
'Ja, det måste vart några lycko kast vid intagningsprovet, precis som ditt olyckskast'
Hjärtat stannade.
'Så vi undrar... Om du vill göra om provet?' Fortsatte Rose.
'Du var näst bäst'
Jag blev så glad!
Jag sa gärna, och blev tagen till träningen direkt.
Gustav verkade inte vara så ledsen över att bli utbytt, snarare lättad.
Jag gjorde om testet, och prickade alla och jag kom med i laget och Nike gratulerade mig ('det var bara en olycka sa jag ju!!' och senare på dagen sa Eric och Sofia samma sak och grattade mig med.
Jag var så himla glad.

Senare på dagen, när jag letade efter Proffessor Flitwick (biträdande rektorn) för att fråga honom om en läxa, så såg jag Viktor.
Han stod lutad mot ett hörn och såg fundersam ut.
Ledset fundersamt.
Och då kom jag och tänka på en sak.
Att han såg ut som jag kände mig, innan jag träffade Nike.
Innan jag förstod att det var dags att starta ett nytt kapitel.
Jag gick fram till honom.
Han tittade frågande men sorgset på mig.
Vad skulle jag säga?
'Hej'
Av någon anledning rådande jag. Fatta pinsamt!
'Hej.'
Vad pratar man om med någon som vart kär i en, sedan spritt lögner om en pga svartsjuka och som nu är ledsen?
'Jag är jagare.'
Fan vilket dåligt ämne.
'I laget?'
'Mmm'
'Grattis!'
'Tack.'
Tystnad.
'Jag måste gå och hämta en bok, förvandligs läxa.'
Han ljög inte.
Han log lite, och gick sedan iväg.