Vanessa and Sirius? [SV]

OMR HUR KAN DU GÖRA DET SÅ SPÄNNANDE? MAN VILL JU BARA HA MER OCH MEEEEER OCH MEEEEEEEEEEEEER!!!

KAPITEL 11:

VANESSA:

Hon var knappt levande. Tiden höll på att rinna ut för henne. Hon visste det.
" Det är bättre att vi gör slut på ditt lidande nu!" Regulus tittade elakt på henne och tog fram sin trollstav.
" AVADA KA..." Han blev avbruten av att dörren flög upp ocha tt hans trollstav flög iväg någon sekund innan han låg avsvimmad på golvet. Vanessa kände ett par armar lyfta upp henne och en mjuk röst som viskade:
" Du är trygg nu." Hon blev lugn när hon kände igen rösten. Dumbledore räddade henne.
Men redan då visste Vanessa att det kunde vara försent. Hon orkade knappt andas.

SIRIUS:

De vaknade av att någon skrek nere i sällskapsrummet. Sirius rusade ner och såg Lily stå och gråta.
" Vad har hänt?"
" Vi har hittat Miss Luwe, Mr Black." Professor McGonagoll stod i dörröppningen och tittade in i sällskapsrummet som snabbt fylldes med folk.
" Vart är hon? Är hon okej?" Frågorna kom flygandes genom rummet. McGonagoll höll upp en hand för att tysta alla elever.
" Hon är i sjukhusflyglen. Vi vet inte om hon kommer överleva än. Hon har fått stå ut med mycket förbannelser och misshandel. Vi har fått hit två botare som ska ta hand om henne här eftersom hon är för svag för att flyttas!"
" Professorn?" Sirius räckte upp handen.
" Ja Mr Black?"
" Vart hittade ni henne och vem hade kidnappat henne?" McGonagoll såg besvärad ut.
" Hon var här i Förbjudna Skogen. Hennes pappa och.. suck.. Din bror Mr Black hade kidnappat henne. Vi vet också att Han-Som-Inte-Fär-Nämnas-Vid-Namn har varit i skogen med dem." Sirius drog efter andan. Regulus. Det kunde han ha listat ut. Men hennes pappa.
" Får jag träffa henne?" McGonagoll nickade.
" Gå du Mr Black." Sirius lämnade snabbt sällskapsrummet och började springa mot sjukhusflyglen. Sirius öppnade försiktigt dörren och klev in. I ena sängen låg en Huffelpuff elev. Sirius brydde sig inte ens om honom. Allt han ville va att få träffa Vanessa. Han såg två människor som såg annorlunda ut och förstod snabbt att de måste vara botarna Professor McGonagoll snackat om. De stod runt en säng somvar längst in i sjukhusflyglen och Sirius gick närmare. Den ena botaren vände sig om när han hörde stegen komma närmare.
" Är du Sirius Black?" Sirius nickade. " Jag är Botaren Fredrik. Du är den enda som får träffa Miss Luwe just nu." Sirius nickade och smög fram till sängkanten. Vanessa såg förjävlig ut. Massa sår överallt och en massa blåmärken.
" Vad är det för slangar?" Sirius tittade på den ena botaren.
" Jag heter Ylva Mr Black. Och den ena slangen ger henne vätska och den andra smärtstillande."
Sirius nickade. Det ser hon ut att behöva.
" Kommer hon? Ja du vet?" Sirius kunde inte säga ordet.
Botarna gav varandra en blick och Ylva la en arm om Sirius.
" Vi vet inte än. Det är ganska allvarligt." Sirius nickade och sjönk ner på stolen. Han ska inte lämna Vanessas sida. Inte nu, inte aldrig!

Mer? ;D

Jaaa mer!! Superbra!

Superbra!

Jättebra!!!!!

Så spännande!

JÄTTEBRAAAA! Och såååå spännande!

KAPITEL 12:

SIRIUS:

Dagarna gick sakta. Sirius höll sig alert på lektionerna och skrev ner allt så Vanessa skulle kunna läsa ikapp snabbt. Lärarna berömde honom och sa att han aldrig följt med såhär mycket under något av sina fem år. Han satt och gjorde sina läxor efter skolan så hon skulle kunna gå igenom dem.
" Sirius, du vet att hon kanske inte överlever va?" James tittade oroligt på sin vän som jobbade så hårt att han knappt sovit på en vecka. Sirius tittade argt upp.
" Säg inte så. Hon kommer överleva!" Sirius kände tårarna stiga i ögonen igen. Han klarade inte pressen. Han visste vad som skulle ske.
" Talia, är du fortfarande intresserad av?" Sirius tittade på Talia. En vacker blond tjej med stora bruna ögon. Hon nickade.
" Absolut. Vid-Behov-Rummet. Om 5 minuter." Talia lämnade sällskapsrummet och Sirius straxt efter henne.

JAMES:


James tittade efter dem. Sirius kommer förstöra allt mellan honom och Vanessa. James visste det. Och var ledsen. För att Sirius gör bort sig medans Vanessa ligger väldigt skadad i sjukhusflyglen. Han visste att Vanessa gillade Sirius och han visste att de hade kyssts. Han visste att Sirius var kär i Vanessa. Och han visste att Sirius gjorde det största misstaget någonsin.
Han lämnade sällaksprummet och försökte springa ifatt dem.
" SIRIUS NEJ!" Sirius stannade, vände sig om och tittade på James innan han klev in genom dörren som straxt efter att han stängt den försvann. James skrek rakt ut och sjönk ihop mot väggen med huvudet i händerna. FAN OCKSÅ!

SIRIUS:

Sirius visste att han gjorde ett misstag och att han skulle förstöra allt mellan honom och Vanessa. Men han klarade inte mer. Han hade sex med Talia. Inte så värst bra sex men det var närhet. Han somnade i sängen efter och vaknade ensam. Talia hade gått. Han reste sig och klädde på sig. Sakta. Rädd för att gå ut. Han öppnade dörren och klev ut i korridoren.
" VART FAN HAR DU VARIT SIRIUS?" James dök upp bakom ett hörn, rödsvettig och andfådd.
" Du vet vart." Sirius svarade kortfattat och började gå.
" Du vet om att Vanessa hade hjärtstillestånd i 10 minuter va?" Sirius stannade och vände sig väldigt sakta om.
" Vad sa du?" James nickade.
" Hennes hjärta stannade i 10 minuter. De vet inte om hennes hjärna kommer funka om hon någonsin vaknar." Sirius började gå. " Ingen ide. Hon är inte kvar här."
" Vart är hon?" Sirius såg förbannad ut.
" På Sankt Mungos." James gick därifrån. " DU hade kunnat vara hos henne." Sirius kände hur det högg till i hjärtat. Han visste att James hade rätt. Endå rusade han fram och slog till James så hårt han kunde. James reste sig upp från golvet, höll över sin blödande näsa och tittade sårat på Sirius. Sen gick han.

Bra jobbat Sirius. Du har nu förlorat din bästa kompis och troligen förlorat tjejen du är kär i. Du är så duktig! Sirius slog sig själv i pannan och satte sig på golvet. Varför är han ens här?

Mer?

SÅ.GRYMT.BRA

Och vilken jävla player han är alltså!

JAAA! NUUUU!
DEN ÄR SÅÅÅ BRA OCH JAG ÄLSKAR HUR DU SKRIVER