Petrificus [SV]

Sjukt bra, har läst första kapitlet! ♥ Älskar sättet hur du skriver, awzuum! Skulle gärna fortsätta läsa men är ganska trött hehe Cx


Hehe, var inget, streckläste hela ändå xD

När kommer nästa????????!!!!

Bevakar.

Så bra!

NA NA NA NA NA NA NA NA BATMAN!!! (little help)

Så! Här kommer äntligen det tredje kapitlet av Petrificus! Förlåt så hemskt jätte ultramycket för att jag inte postat på säkert flera månader, men som jag skrev tidigare har jag bara inte haft tid eller ork. Men här är det iallafall!
Hope y'all will like it :3



KAPITEL TRE - Ev - (Lily's perspektiv)

När Lily vaknade lös det ljusa gryningsljuset in genom hennes fönster där hon låg utsträckt på sin säng. Enstaka snarkningar från hennes rumskamrater Morgan, Agatha, Jade och Ruby störde den öronbedövande tystnaden. Hon vände sig försiktigt om på sidan, men trots sitt försök att vara så tyst som möjligt knarrade sängen betänkligt ("Varför var jag tvungen att få den knarrigaste sängen?'' och hennes väninnors snarkningar stannade upp. Lily svor tyst för sig själv över sin klumpighet. Men till hennes lättnad hördes snart fler tunga snarkningar från de andra flickorna och Lily pustade ut.
Hon såg på sitt nattduksbord. 06:27 lös det med stora, neongula siffror från hennes digitala mugglar-klocka. Klockan tio var det frukost, så hon hade fyra långa, jobbiga timmar kvar. Lily bestämde sig för att försöka somna om och sova i åtminstone två timmar till.
Efter en halvtimme med att räkna får, räkna upp alla Storbritanniens Quidditchlag i alfabetisk ordning och rabbla det kyrilliska alfabetet baklänges gav Lily till slut upp. Det gick inte att somna om..
Hon smög upp, drog så tyst som möjligt fram sin koffert och samlade ihop lite kläder och sin nessesär och tassade försiktigt in på toaletten.

Badrummen i Hufflepuffs sovsalar var minst sagt... Hufflepuffiga. De kakelklädda väggarna var var gula och svarta, ett stort, förgyllt badkar med lejontassar stod i ena hörnet, ett guldhandfat och en toalett i andra. På väggarna hängde vackra tavlor med frukt, landskap och djur. Lily stängde och låste dörren och började sedan klä av sig sitt nattlinne och tofflor och satte på sig sin skoluniform. Hon borstade igenom sitt långa mörkröda hår - som nu var väldigt trassligt - en lång stund och satte sedan upp det i en hög hästsvans. Sedan smög hon tyst som en mus ut genom dörren, genom sovsalen, bort till sin säng och snappade åt sig sin väska, sitt schema och några böcker och gick ner i uppehållsrummet. Hon slog sig ner i en av de pösiga, senapsgula fåtöljerna nära brasan och slog sig ner med schemat i knät och böckerna på bordet framför henne.

Det första hon gjorde var att kolla hur dagens schema såg ut. Först, nu efter frukost hade hon Skötsel och vård av magiska djur, sedan Örtlära och sedan - hon suckade - Trolldryckskonst. Visst, trolldryckskonst var ett roligt och lärorikt ämne, och hon var duktigast i klassen på det, men det hon inte tyckte om var Professor Snape. Visst var han sträng och favoriserande, men det var inte det. Det var att han jämt stirrade så konstigt på henne.
Det hade börjat i slutet på förra skolåret, på en lektion. Professor Snape hade frågat en fråga och eftersom Lily varit den ända som räckt upp handen, och Professor Snape hade just vänt sig om för att säga något nedlåtande till henne när han helt plötsligt stannade upp och bara kollade på henne. Efter en lång stund under pinsam tystnad hade de bara sett på varandra, innan Lily långsamt sänkte handen och det ringde ut. Efter det hade Snape alltid kollat konstigt på henne när hon gick förbi, räckte upp handen eller gjorde något annat. Lily hade hoppats att det skulle sluta den här terminen - men icke. Så fort hon och Arrianne kommit in i stora saken hade professor Snape sett på henne och irriterad hade hon blängt tillbaka innan hon gått och satt sig.

Hon avbröt sig själv i sina tankar och såg upp stoppade ner schemat i sin gula axelväska. Lily tog upp sin favoritbok ur väskan (Quidditch genom tiderna av Kennilworthy Whisp) och började läsa.
Efter något som kändes som några minuter (men var betydligt längre) hördes steg från de stora stentrapporna och de första, sömniga hufflepuffeleverna kom släntrande uppför trappan och slog sig ner i fotöljerna. Efter en bra stund tittade Lily upp på den stora klockan över dörren. Halv tio. Hon reste på sig, stoppade ner allt i sin väska som hon hivade upp på axeln och gick ut genom dörren.

Ute i den mörka korridoren var det liv och rörelse. Från en sidokorridor vällde det ut slytherinare, och Lily ställde sig på tå för att se om Arrianne syntes till. Ingenstans såg hon till henne. Antagligen hade hon redan gått till frukosten eller tog en sovmorgon, så Lily bestämde sig för att gå upp till stora salen själv.

Men hon hann inte långt innan någon gick in i henne. När hon tittade ner såg hon en smal, blond slytherinpojke som argt såg upp på henne och hans ljusgrå ögon mötte hennes klargröna. "Se dig för var du går, äckliga smutsskalle!" Fräste han till henne och Lily blev alldeles stum. Hela korridoren tystnade och såg på dem. Lily tog ett djupt andetag och svalde sin ilska innan böjde sig ner så att hennes ansikte kom i jämnhöjd med pojkens, och hon sa med tillkämpat vänlig röst: "Vet du vad, lilla vän? Jag är inte mugglarfödd. Jag är minst lika renblodig som du, Draco Malfoy. Så hette du, va? Där ser man. Och vet du, Draco, det är hemskt fult att kalla någon något så nedsättande som smutsskalle. Det är absolut inget fel med att vara mugglarfödd." Pojken, Malfoy, skulle just häva ur sig något dräpande svar när steg hördes och bröt den tystnad som följt efter hans kommentar.

"Jag tyckte jag hörde ordet... smutsskalle nämnas?" Den släpiga rösten fick alla huvuden att vända sig mot den mörka sidokorridoren som ledde till fängelsehålorna och förråden. Lily, som bara såg slutet på mannens långa, svarta rock reste sig långsamt upp och såg trotsigt in i Professor Severus Snapes svarta ögon. "Ja, sir, den där pojken kallade mig smutsskalle!" Sa Lily häftigt och pekade argt på Malfoy. Snapes ögon gick från Lily till Malfoy och tillbaka igen. Precis när Snape öppnade munnen tillade Lily snabbt: "Och jag är inte ens mugglarfödd, jag är renblod!"
När Snape tillslut yttrade sig sa han med sin vanliga, släpiga röst: "Mr Malfoy, skulle du kunna komma med mig ett tag? Miss Ev-" Snape tog en snabb paus och harklade sig. "Verandi, du kan gå till frukosten."

Förbluffad stod Lily kvar medan Snape och Malfoy gick in i sidokorridoren. Långsamt började korridoren tina upp och eleverna började röra sig mot övervåningen igen.
Men Lily stod allt jämt kvar med tankarna surrande i huvudet. Vem var Ev? Och varför hade Snape kallat henne det? Hon måste ta reda på det.
En mjuk knackning på Lily's axel avbröt hennes funderingar. Hon vände sig om och stirrade rätt in i Arrianne's hasselnötsbruna ögon. "Åh, Hej Ari! Jag trodde du redan gått!" Sa Lily något överrumplad, men glad. "Nejdå", skrattade Arrianne glatt, "Jag försov mig bara. Men du, jag hörde något om att någon kallade dig smutsskalle? Berätta!"
Och Lily började berätta allt som hade hänt.

"Så du menar att han kallade dig Ev? Lils, vet du vem det är?"
Arrianne frågade Lily samma sak för femte gången den morgonen när de gick upp från källaren in i entréhallen. Lily suckade. "Jag vet inte, Ari! Hur många gånger måste jag förklara det?" Arrianne såg lite förlägen ut. "Förlåt, Lils, men det är bara så spännande!" Sa Arrianne som stannade upp och hoppade upp och ner på stället. Lily började skratta. "Ari, sluta! Du skämmer ju it oss!" Arrianne slutade tvärt och tittade rodnande ner i golvet när en grupp gryffindorelever gick förbi dem påväg till frukosten. Plötslig hördes ett rop bakom dem.
Det var Spencer som glatt kom gående ner för trappan med händerna nedkörda i fickorna. "Godmorgon!", sa han glatt och log mot de båda flickorna. Lily hälsade, en aning stelt, tillbaka men Arrianne tittade bara rodnande ner på sina skor och mumlade något ohörbart.
"Hon säger godmorgon." Sa Lily förklarande till Spencer.
Spencer bara ryckte på axlarna och började glatt prata om quidditch med Arrianne, som då och då nickade instämmande. Lily kom på sig själv med att småle i smyg. Arrianne var inte ett dugg intresserad av quidditch, även om hon var kommentator. Inte för en knuting! Men det var såklart att Arrianne inte kunde annat än att hålla med. Det var ju uppenbart att hon var intressserad av Spencer. Hur mycket Lily än tyckte att Spencer var... Oroväckande kunde hon inte förmå sig att avslöja Arriannes förlägenhet. Det var första gången hennes bästa vän upplevt att en Gryffindorare inte dömt henne efter att hon var slytherinare. En sån chans ville Lily absolut inte förstöra med att avslöja att Ari var total ointresserad av Quidditch.

Lily gick och funderade på sina egna saker under den korta vägen mellan marmortrappan och stora salen och märkte inte att Arrianne och Spencer halkade efter. Precis när hon gick in i stora salen gick hon in i något... Eller något.
"För andra gången idag..." Muttrade Lily surmulet och såg ner på andraårseleven hon gått rakt på. Det var en tanig pojke med svart, rufsigt hår och ett par runda glasögon. Han hade också en röd och guld-färgad slips. Gryffindor, tänkte Lily. Pojken såg rätt förskräckt ut, så Lily skyndade sig att säga:
"Ursäkta mig. Gick det bra?"
Pojken nickade och strök luggen ur pannan. Då såg Lily det. Det blixtformade ärret som prydde pojkens panna. "Harry Potter...?" Viskade Lily till sig själv. Högt sa hon: "Är det du som är Harry Potter? Trevligt att träffas. Jag heter Lily." Sa hon och log.
"Hej, Lily." Svarade Potter och log han med innan han fick sällskap av en annan Gryffindorpojke med rött hår, och de gick ut ur salen, uppför trappan. Troligtvis mot deras sällskapsrum, tänkte Lily. Hon tittade efter dem i några sekunder innan hon vände sig för att gå mot hufflepuffbordet. På vägen mot bordet kastade hon en blick mot huvudbordet och såg rakt in i Snapes uttryckslösa ögon. Lily fick kämpa för att behärska sig för att inte sträcka ut tungan åt honom. "Skärp dig, Lily!" Sa hon till sig själv. "Du är en fjärdeårselev nu. Lipa gör man på dagis."
Så Lily gick till sitt bord och började äta sin frukost utan att ens ägna en blick åt Snape.

Lily tyckte att lektionerna i skötsel och vård av magiska djur och Örtlära gick för fort. Alldeles för fort. Men helt plötsligt så var det dags för hennes lektion i trolldryckskonst med Ravenclaw. Lily hoppades att lektionen skulle gå lika fort som de tidigare.
Men icke.
Så fort Lily kom in i den fuktiga fängelsehålan och mötte Snapes blick förstod hon att den här lektionen skulle bli som den alltid blev. Långtråkig. Lily gick och satte sig så långt bak som möjligt, bredvid Morgan Johnson. Om hon satt långt bak kanske det skulle gå lättare att ignorera Snapes konstiga blickar och jobbiga anmärkningar.
"Då så, elever." Sa Snape med sin vanliga släpiga röst när alla satt sig ner och blickade ut över klassen. "Idag ska jag lära er om veritaserum. Om det nu går att få in något i era tomma huvuden, vill säga." Sa Snape och vände sig med ryggen mot dem för att skriva upp receptet på tavlan.

Själva lektionen blev trots allt inte så hemsk som Lily trott. Faktiskt rätt okej. Det var ganska lätt att brygga veritaserum, tyckte Lily, bara malörten var svår att få till rätt - Och tack vare att hon satt långt bak slapp hon allt för många av Snapes vanliga anmärkningar på vad hon och hennes kamrater gjort fel, och när lektionen började lida mot sitt slut hade Lily bestämt sig vad hon skulle göra.

När det ringde ut till lunch strömmade alla elever från Hufflepuff och Ravenclaw ut. Alla förutom en. Lily. Hon dröjde kvar och låtsades plocka med dina böcker och torka rent kitteln medans Snape som vanligt torkade av tavlan och muttrade om alla fel eleverna gjort under lektionen. Hon hade nämligen bestämt sig för att få veta vem '"Ev" var, även om hon så måste ge Snape sitt veritaserum. Lily visste att hon kanske gjorde en stor sak av det hela, men hon hade bestämt sig för att få veta. Så när Lily var säker på att korridoren utanför var tom, gick hon med bestämda steg fram till katedern och sa med sin bestämdaste röst:
"Ursäkta mig, sir, jag har en sak jag vill fråga dig en sak."
Snape vände sig om och stirrade surmulet på henne. Hans förvirring från imorse verkade helt som bortblåst.
"Vad är det, Verandi?" Muttrade Snape och stirrade ännu mer surmulet på Lily. "Jo, sir, imorse så råkade du kalla mig... Ev. Jag vill veta vem det är och varför du kallade mig det."
Snape såg alldeles paff ut. Han stirrade på Lily en lång stund och hon stirrade envist tillbaka, in i hans svarta ögon. Precis när snape äntligen öppnade munnen hördes springande steg i korridoren utanför och bara några sekunder senare stog Arrianne i dörröppningen och flämtade.
"Hej Lils! Jag såg att du inte var vid lunchen och de andra sa att du nog var här nere så jag - oj, förlåt! Stör jag, professorn?"' Sa Arrianne och backade undan några steg.
"Nej, Peters, du stör inte." Sa Snape segt och föste ut Lily ur klassrummet. "Vad dig beträffar, Verandi, så får du - och ditt elevhem - tio poängs avdrag för uppstudsig fråga. Stick iväg och ät lunch nu." Och så smällde han igen dörren framför näsan på Lily som inte kunde dölja sin irritation sträckte argt ut tungan mot dörren och klampade iväg med ilskna steg genom korridoren med Arrianne tätt efter.

"Lily! Lily! Sakta ner!" Ropade Arrianne efter Lily när Arrianne äntligen kommit ifatt henne. "Vad- Vad frågade du egentligen Snape om?" Frågade Arrianne undrande. "Frågade du om vem Ev är?"
Lily var riktigt sur, och även om kände att Arrianne inte kunde rå för att hon kommit så olägligt var Lily arg på henne även om det egentligen var Snape hon var arg på. "Det ska du inte bry dig om!" Fräste Lily till Arrianne som såg chockad ut innan hon med snabba kliv gick iväg mot matsalen.
Ilskan rann av Lily i samma stund som Ari kom ur synhåll och hon suckade.
Tydligen blev alla upprörda idag, tänkte hon sorgset.

Vad kul att du vill fortsätta skriva. Länge trodde jag att du hade tröttnat och sedan började jag själv glömma bort ff:n. Ser fram emot mer

Kul att du fortsätter =)
Jag läser