PRS Piggelino och Marina Granger

Vi springer ut på skolområdet och vidare in i skolan. Först när vi kommer in i Dumbledores korridor saktar vi farten. Plötsligt dyker Bellatrix upp igen.
- Korkade idioter! skuckar hon. JaG SA ju att ni var övervakade! Stick iväg nu!

Vänta lite....
Hur ksn dem övervaka oss. Jag menar det finns ju ett tusen elever. Någon måste ju upptäcka henne.

.... Magi?

- Det måste bero på magi. Kanske imperius förbanelse.

Jag nickade.

Vi går snabbt upp till dumbledores korridor. Vi kollar oss om flera gånger. Var är Bellatrix? Hon måste ha transfererat sig, men det går ju inte på Hogwarts område. Hon har väl ingen osynlighetsmantel?
Vi skyndar på stegen. Vi hör steg bakom oss och vi tittar oroligt bak. Där står Bellatrix.

--------------------------------------------
Din tur Piggelino!

- Uppenbarligen klarar ni inte detta uppdrag utan att vara under kontroll! suckade hon samtidigt som ännu en dödsätare dök upp bakom henne.
- Så ni får lydas under imperius förbannelsen! avslutade den manliga dödsätaren.
Bellatrix log och riktade trollstaven mot mig.
- Jag tror det är dags för mig att ta hand om dig istället! Jag ska med nöje byta av Lucius sedan och styra Thalia men först vill jag se hur Thalia regagerar när hennes vän plågas! Imperio!
Jag knep ihop ögonen och väntade på någon form av smärta eller bara något. Men inget hände jag kunde fortfarande tänka men plötsligt hördes Bellatrix röst inuti huvudet.
" Backa två steg " jag tänkte nej! Men kroppen gick lydigt två steg bakåt. Bellatrix skrattade. Jag gav upp. Jag kunde lika gärna sluta leva nu. Låta Bellatrix ta över mig....

- Nej!!! Sluta Bellatrix! Skriker jag.
Bellatrix bara ler och Lucius riktar sin trollstav mot mig.
- Imperio, säger han med sin släppiga röst.
Jag försöker skrika men min mun gör inte ett ljud. Läpparna rör sig inte ens.
- Nu ska ni lära er att vara dödsätare, säger Bellatrix hånfullt.
Lucius röst tränger sig in i mitt huvud. - Rör på benen lilla halvblodsyngel.
Mina ben lyder, jag blir rädd. Det finns inget vi kan göra. Det går inte att kämpa. Bara att ge efter.

När jag gick och la mig den kvällen var jag helt uppgiven. Jag kände Bellatrixs närvaro i mig och då och då viskade hon i huvudet på mig:
"Vakna!" och jag vaknade alltid med ett ryck. Sen ekade hennes skratt i huvudet på mig innan jag sommnade igen.

- Vakna! Lucius släppiga röst väcker mig. - Thalia, det är inte så farligt som det värkar att vara dödsätare. Antingen kommer de tvinga dig att vara dödsätare eller så gör du det av egen fri vilja. Det är lättare för alla ifall du går med på det. Inklusive dig själv.
- Nej, Lucius, jag är ingen mördare, säger jag sammanbitet.
- Somna, viskar Lucius. Och såklart så somnar jag.