The terrible monster

JÄTTEMEGABÄST!♥

THANKS! ♥


Förresten, jag är klar med kapitlet, men jag behöver hjälp med en liten sak. Uggla mig om någon vill hjälpa till!

Ugglar dig nuuuue!

NANANANANANANANA BATMAN!

Kapitel 5
Jag drog med mig Amy ut genom Stora salen. När vi nästan var framme vid utgången stannade Amy plötsligt.
"Stanna här." Sa hon och hon sprang in i Stora salen igen. När Amy kom ut från Stora salen igen stod jag och väntade med armarna i kors.
"Var du tvungen?" Frågade jag och gav henne en menande blick.
"Vadå? Jag har inte ätit frukost!" Sa hon med munnen full av macka.
"Du är hopplös." Sa jag. "Kom nu!" Jag drog med mig henne upp för trapporna och genom korridorerna tills vi kom till dörren till Ravenclaws uppehållsrum. Jag knackade på dörren och rösten sa:
"Vad är det som rör sig men ändå står stilla?"
"Visaren." Sa jag självsäkert.
"Klokt svarat." Sa rösten och vi klev in i uppehållsrummet.
"Amy, förstår du inte?"
"Vadå?" Frågade Amy mig och stoppade in den sista biten av sin macka i munnen.
"Förstår du inte vad som har hänt?"
"Menar du med David och Collin?"
"Ja! Kom igen, förstår du ingenting?!" Nu var jag lite irriterad.
"Menar du den där saken som gjorde illa tredjeårseleven?" Frågade hon fundersamt.
"Varför hamnade du i Ravenclaw?" Mumlade jag tyst och himlade med ögonen. "Jo, David och Collin hade ju likadana skrapsår som tredjeårseleven! Och de gick bakom gryffindorkillarna!"
"Åh juste, vad heter de nu igen?"
"AMY, KOM IGEN! DU HAR EN HJÄRNA FÖR ATT DU SKA ANVÄNDA DEN!"
"Okej okej, bli inte så sur." Muttrade hon.
"William, Jason och Brian. Du vet dem?" Frågade jag så lugnt som jag kunde.
"O ja, gryffindorkillarna!" Sa Amy upphetsat.
"Precis! William, Jason och Brian var de ända som saknades i Stora salen, förutom David, Collin, den där tredjeårseleven och hennes kompis då." Sa jag och började gå fram och tillbaka.
"Så du menar att..." Sa Amy förskräckt och spärrade upp ögonen.
"Ja! Det måste vara så!" Sa jag och stannade så att jag stod mittemot Amy och stirrade henne i ögonen. "Det var därför David och Collin hade skrapsår! De hade också blivit utsatta!" Nästan skrek jag och Amy slog händerna för munnen. Vi stirrade på varandra ett ögonblick, och vi tänkte på precis samma sak. Vi rusade ut ur uppehållsrummet och förbi alla korridorer, ner för trappor och tillslut stod vi vid den stängda dörren till Stora salen.

----------------

Om ni inte riktigt förstod handlingen så gör det nog ingenting. Ni kommer att förstå i nästa kapitel då. Iallafall, hoppas att ni gillade kapitlet! ♥

Förstod ikte riktigt vas skrapsåren hade med de hela att göra men still, skitbra!♥ Du får verkligen en att vilja läsa mera!

Hahah grejen var att den här tredjeårseleven som hade blivit utsatt hade likadana skrapsår som David och Collin Hoppas att du förstod! Om du inte förstod så kan du uggla mig om du vill Jaja tack för "kritiken" hahah ♥

Ah oki ♥

♥