En annan syn av slaget [G/PG] [SV]

Kap9.
Ron vandrade genom de förstörda korridorerna. De korridorer som han så väl kommer ihåg från hand alldra första år på Hogwarts. Hur han ständigt oroade sig för att svänga av fel och virra bort sig. De korridorer som han fem år senare hade stått i och skrattat åt de yngre eleverna som kände samma sak han hade gjort. Med långsamma steg tittade han omkring sig. Såg fönster han för år sen tittat ut genom, dörrar han gått igenom, mindre korridorer han gömt sig i, överallt, gamla minnen.
När han kom fram till en korsning av korridorer tog han vänster. I slutet av korridoren fanns en liten trapp där han hade utsikt ut över sjön. Han satte sig, blundade och lämnade det som nyss hade hänt bakom sig.

Det var dags. Nu var det äntligen hans tur. I flera år har han bara följt med, sett och sen gått. Vad tjänade det till? Men nu var det verkligen hans tur. Det var dags för Ron att göra det som han har sett sina äldre bröder göra i flera år nu: Gå in genom de gigantiska portarna till King’s Cross. Gå på perrong 9/10 och sen, bara så där, stanna framför en av de stora pelarna och gå rakt igenom den tjocka tegelväggen till perrong 9¾. Det var hans tur att åka till Hogwarts. Men vad nu? När Percey, Fred och George hade gått igenom och det var Rons tur kom det någon annan och bröt in. En smal svarthårig kille med stora glasögonen, vem var det här? Bara bryta in när det var Rons tur.
På tåget var det inte många platser lediga. Tillslut hittade han dock en kupé som nästan var tom. Det var den svarthårige killen som satt där. Funderare, ska jag… ska jag inte? Jo. En helt ny vänskap började, en vänskap som inleddes med en chock och sen en massa godsaker. En flickas ansikte härnäst. De vackraste ögonen han någonsin sätt. Tittade rakt på honom… som om han var hel dum.

Bra, bra och BÄST!!!

Håller helt med Valmo! Och så fint skrivet ♥

Ja, verkligen!

"Tittade rakt på honom… som om han var hel dum."

♥

Bästa meningen någonsin. :3

^hahahahahha!!! ja... kände att det behövde komma in någonstans. ploppade bara upp sådär lite totaly random

Mhihi. Glad att det ploppade upp, you almost made my day. :3

awesome!

nytt kapitel kan komma att dyka upp idag om någon vill det

Den är jätte bra.

Kap10.
En fjäder som ligger platt på en träbänk. Rons trollstav som är strax ovanför. Varför vill den inte lyfta? Någon mumlar något åt honom, han snäser tillbaka och efter någon sekund flyger fjädern uppåt.
Fyllt med gröna växter, gigantiska. Han sitter fast. En stark ljusstråle och han är fri.
Ett kärt återseende, en klang av glas som skålas och sen en stark spykänsla. Sjukhusflygeln, på en säng ligger en av hans bästa vänner. Helt stilla, stilla som sten. Helt förstelnad. Stora salen är fylld av elever och lärare. En pojke mittemot säger något, Ron vänder sin blick mot ingången. Där står hon. Helt rörlig, återigen. Ännu ett återseende.
Sen, en massa bilder. Lyckliga, sorgliga. En massa minnen. Stora leenden från sina bästa vänner, familj. En välbekant röst.
***
Hermione sprang ut från Stora salens höga portar. Tittade sig omkring. Höger, vänster, rakt fram, vände sig om en, två, tre, fyra gånger. Och sen en femte. Ingen syn av någon. I ren chansning gick hon åt ena hållet. Snabbare och snabbare steg.
På sidorna om henne såg hon fönster och tittat ut igenom med sina bästa vänner. Minnena om hur hon och alla hennes vänner hade stått och trängts i det där lilla fönstret för tre år sedan när Beauxbatons och Durmstrang anlände till Hogwarts. Hon saktade ner farten när hon gick igenom de nu förstörde korridorerna, alla dessa minnen hon hade. Där hade hon, Ron och Harry sprungit in i Snape när de egentligen inte borde vara där, och där borta hade… Hon ökade på stegen igen. Alla dessa minnen hon hade, det var två personer som alltid var med henne. En hon brydde sig särkilt mycket om, och han var borta. Nu sprang hon nästan fram. Här delades korridorerna, utan att tänka sprang hon vidare.