För ditt liv

"Åhh" Hon såg bort medan hon stannade vid sitt rum.
"Tack för att du tog mig tillbaka. Jag tackar dig för middagen och jag kommer att börja dagen så tidigt det går." Hon lade handen på dörrhandtaget.

Clive log varmt och bugade sig inför henne.
"Mitt nöje. Jag ser fram emot att arbeta med er", sade han sanningsenligt och strosade vidare nerför korridoren till sitt eget rum.

Hon lade sig i sängen och snart så sov hon tungt. Hennes hår låg över hennes rygg och bröst korgen höjdes och sänkts.
"hen" mumlade hon trött medan hon vände sig om.

Dean sneglade på klockan. Fem över ett. Månen lyste halv på himlen och kastade ett spöklikt sken över hans bistra ansikte. Med en djup suck reste han sig ur stolen och vandrade ut i korridoren. Han fortsatte gå tills han kom till Felicias rum. Dörren stod på glänt och han kikade tyst in.
Hennes röda hår såg nästan självlysande ut i mörkret och hennes skönhet trollband honom.
Han smög in i rummet och ställde sig bredvid hennes säng. Dean betraktade hennes avslappnade ansikte och suckade igen.

Hon drog djupa andetag. Vände sig så hennes rygg vände sig mot honom. Värmen från brasan rummet mysigt och mullrande och åskan slog ner samtidigt och det blev så hög att hon satte sig hastigt upp. Kallsvetten rann ner och hon såg ner i täcket.

Dean ryckte till. Inte på grund av blixten utan på grund av Felicias plötsliga uppvaknande.
Han tog ett steg bakåt, påkommen, men hon verkade inte ha märkt honom ännu.

Felicia klev upp med fortfarande ryggen till Dean och gick fram till det stora fönstret. Såg ut medan ovädret gjorde sig hörd. Snabbt drog hon för gardinerna och vände sig om. Men nu hade hon slutit ögonen och gick trött tillbaka till sängen.
Hon kröp ner och gäspade en gång till innan hon somnade om.

Dean hade stått blixt stilla medan Felicia vandrat genom rummet och andades lättat ut när hon lade sig till att sova igen. Med en sista blick på hennes ansikte backade han ut och gick tillbaka till sitt rum för att invänta morgonen.

Solen hade inte gått upp än men ändå vaknade Felicia. Hon satte sig upp och sträckte på sig.
Sakta drog hon sig ur sängen medan hon drog på sig en arbetsklänning och satte upp håret.
Försiktigt tog hon sig ner till köket och såg sig om. Skulle hon göra frukost?
Hon log och började ta fram olika saker som skulle göra en bra frukost.

Clive blev förvånad när han såg Felicia stå i köket i färd med frukosten.
Han log lätt och gick fram bredvid henne.
"Du är uppe tidigt", konstaterade han samtidigt som han började koka lite te på spisen.
"Solen är inte ens uppe".